Aldrig hungrig, aldrig trött – Möt naturfenomenet Jonas Buud från Mora

Naturfenomen. Jonas Buud från Mora är världens bästa löpare i ultramarathon. Tufft program. I sommar börjar hårdkörningen för Jonas med massor av långa lopp.

MORA. Steget är långt mellan Fäbodlunken söder om Mora till väldiga Comrades 89 kilometer ultramaraton i Sydafrika, världens mest ansedda och äldsta. Ett långt steg men framförallt många steg för en av världens absolut bästa löpare i ultramaraton, naturfenomenet Jonas Buud från Sollerön och Mora.
För det är i Sydafrika han säkert har sina största beundrare och supporters.  Det blir man om man som ifjol kommit tvåa i loppet bland 19.000(!) deltagare i 30 graders värme, ett lopp som direkt­sänds varje år i syd­afrikansk teve.
Där är han betydligt mera känd än hemma i Sverige. Det kanske blir bättre i augusti då för första gången Ultravasan genomför mellan Sälen och Mora. Intresset i Sverige att springa långt är på stark uppgång. Tacka Jonas Buud.
Men nu närmast, 1 juni är det dags för Comrades Marathon igen. En märklig tävling med en märklig dalkarl i en av huvudrollerna.

Eller vad sägs om det här:
• Jonas Buud är ende icke-afrikan bland de 79 första herrarna i senaste Comrades. Förmodligen ende vite mannen. Vi har noga kollat senaste resultatlistan.
• Han har sju år i rad vunnit det stenhårda Swiss Alpin Marathon i Davos med dess branta stigningar som når upp till 2.736 meters höjd. Där högst upp finns läkare på plats för kontroll innan loppet fortsätter utför. Hårda bud.
• Han är tre gångerVM-tvåa på 100 kilometer, dubbel EM-tvåa på samma distans. Den ädlaste medaljen i VM kan komma i höst. Då springer man i Qatar.
• Han har varit tvåa i Ultra Trail du Mont Blanc, 103 kilometer. I oväder, med snö på topparna, löpning i 3–8 grader. 6000 höjdmeters stigning och med en löptid på drygt 11 timmar. Start klockan 19 en fredagkväll och löpning hela natten
• Eller som när han vann Täbys extreme Challenge över 16 mil på tiden 12 timmar och 34 minuter. Det innebär att han springer i en fart av 46 minuter per mil, sexton mil i sträck. Bästa tiden innan Jonas vann var på 17 timmar. Jonas fick frågan innan loppet om han siktade på en tid av 17 timmar.
– Så länge har jag inte tålamod att vara ute och springa, svarade han.
• Jonas svenska rekord på 100 kilometer är 6.28.59. Tio raka millopp under 39 min.

BLIR ALDRIG TRÖTT
Han verkar inte veta hur det är att bli trött och han behöver inte äta något under loppen. Ingen mat, bara dryck. Men när han sprang de 16 milen i Täby åt han i alla fall två pannkakor
– I ultramaraton ligger du inte på max, du måste löpa mera taktiskt. Och det är min styrka plus att jag kan springa bra på alla underlag. Och när jag vunnit i Swiss Marathon har det inte berott på att jag skulle vara någon bergsget. Jag kan ligga en bra bit efter när vi når toppen, men sedan närmar jag mig täten mer och mer. Jag har väl bra fysiska gener. Och för mig börjar löpning bli intressant efter fyra mil, säger Jonas.
Maraton där Jonas har 2.22.03 som bästa tid, den vill han förbättra. Maraton för Jonas blir litet av ett snabbhetspass.
Vad det gäller träning och kost har han tidigare berättat:
– Jag kör aldrig intervallträning. Skaderisken är för stor. Många gör misstaget att lita mer på ett träningsprogram än sin egen kropp. Det är mycket bättre att lära sig att uppskatta naturen när man springer. Av den får jag kraft och lugnet i själva löpningen, menar Jonas.
Jonas började sin elitsatsning när han var 33 år, nu är han 40. Det märkliga är också att han aldrig varit fri­idrottare innan. På Sollerön höll han på med all annan idrott under uppväxtåren. Han var för dålig i fotboll, i orientering hade han svårt att hitta kontrollerna (det kan ju vara en belastning), han åkte skidor. Hans ende idrottsidol var Gunde Svan. Jodå, Jonas har genomfört Vasaloppet.
Men löpning? Visst kan man räkna in Fäbodlunken i unga år, visst har han sprungit med Järngänget i Mora, men på bana? Nej, det var inte intressant. När man får chansen att träffa denna märkliga man så tror man att det är en extrem person, en nörd som inte är i närheten av ett socialt liv.

LEVER NORMALT
Men så är det inte. Jag slås av att han verkar vara mera normal än vad jag själv är, vilket i och för sig inte säger så mycket.
När vi träffas en fin vårdag i Vasaloppets Hus har Johan varit ensam hemma med de två barnen. Hustrun Zandra har rest till London och sprungit London Marathon. Zanda är från Uddevalla och sysslade med rodd när Jonas träffade henne.
Jonas är alltså tvåbarnspappa, han jobbar sex timmar om dagen som GIS-konsult (geografiskt informationssystem) och hur han hinner jobba, träna, resa och tävla, att få ihop allt, det får bli en gåta.
Vari består njutningen att springa så förtvivlat långt? Du har sagt att löpningen gör något med dig.
– Jag tror att löpningen får mig att slappna av på ett bra sätt. Att jag kan må bra, och så har du njutningen efteråt när du kommer hem efter träningen. Det blir som en meditation när jag springer.
Jag glömmer fråga Jonas när han upptäckte att han kan springa långt utan att bli riktigt trött. Men kanske det var när han gjorde sitt första maraton, det var i New York Marathon 2004. Det gick bra, men han sa att han längtade efter att bli trött under loppet. Men det blev han inte.

FINA VÄRDEN
Han gjorde ett test nyligen på Bosön. Syreupptagningsförmågan var inte anmärkningsvärt hög, däremot testet på mjölksyran, som mäts i laktat. Där hade Jonas värden som fick testpersonalen att tappa hakan. Ultramarathon är löp­tävlingar som överstiger vanlig maraton, alltså längre än 42.195 meter. Den har haft svårt att vinna riktigt gehör på sportredaktionerna. Därför är Jonas förhållandevis anonym.
Det märkliga när man ser prislistorna från ultramathon, det är att det inte finns några kenyaner som hänger med. Jo, de hänger med i fem-sex mil. Sedan tar det stopp för de tunna löparna. Varför?
– De faller bort efter fem-sex mil, de har inget fett att förbränna. Då orkar de inte längre.

TUFFT PROGRAM
Men Jonas orkar. Nu väntar alltså 1 juni Comrades mellan Pietermaritzburg till Durban i Sydafrika, 89 kilometer. I juli Swiss Marathon, 78 kilometer, där alltså Jonas kan vinna för åttonde gången i följd. I augusti Ultravasan mellan Sälen och Mora och senare i höst VM över 100 kilometer i Qatar. Då vore det väl tusan om inte Jonas Buud skulle bli riktigt erkänd.
I Sverige finns inte den riktiga kulturen och erkännandet. Här tror man att folk som springer så här långt är mer eller mindre galna.
– Tja, säger Jonas med ett leende. Här i Mora är det större att bli sexa i Vasaloppet än att bli tvåa bland 19.000 tävlande i Sydafrika.
Det måste det bli ändring på.

Text: STELLAN KVÄRRE
Foto: JOHAN TRYGG

Skapad av Svenssonform