Toppfält: innehåll

Bengt »Fisken« Ohlson hockeykapten i tre länder

Fisken_Olsson
»Fisken« fångad på en av sina många resor. Och den här gången var faktiskt fru Gunnel med!

Som hockeyspelare var han medioker men som tränare en av landets mest framgångsrika och mest meriterade! »Fisken«? Pappa var fiskhandlare i Leksand i drygt 40 år så det smeknamnet var ganska logiskt, det fick han redan i unga år. Men pappan ville inte att han skulle ta över affären, däremot jobbade Bengt där ibland och upplevde den tiden som mycket lärorik på alla sätt.

Är man Leksandskille och sportintresserad är det naturligt att det blir hockey, men längre än till klubbens juniorlag kom han inte. Istället blev det grannklubben Häradsbygden, där var han t.o.m. med laget i kvalet till dåtidens högsta serie. En annan klubb där han spelade i var Falu IF där han också tränade juniorlaget och vid sidan om arbetade som gymnastiklärare efter studierna på GCI, eller GIH som det heter idag.
I den här vevan hade många fått upp ögonen för hans ledartalanger och legendariske Look-Kalle i Leksand pushade på den då blyge »Fisken« att hoppa på rikstränarkusen i hockey. Framgångarna med tränarjobbet i Falun, där bl.a. Anders Kallur fanns i laget, gjorde att Leksand fick upp ögonen för honom och kallade hem den »förlorade sonen«.

EN DRÖM
– Det var som en dröm, skulle jag vara med och träna det laget? »Fisken« stod på läktaren i Leksand och tittade på en träning med laget efter ha fått förfrågan och fick nypa sig i armen. Men 27 år gammal fick han bli assistent åt Rune Mases och Stig Påvels, första året var det sommarträningen han skötte.
Året var 1970 och nu hade han också träffat den stora kärleken, Gunnel, som blev hans hustru. Efter Mases kom Pära Carlström som han kamperade med i fyra år och sedan ett år med Roger Lindkvist, men efter den sejouren var det adjö till Leksand – för den gången.  För faktum är att Fisken återvänt som »räddare« ett par gånger då laget varit i knipa! Och det jobbet tycker han f.ö. har varit det viktigaste han gjort!

Som spelare var han dock hänvisad till Häradsbygden och under hans tid där i slutet av 60-talet kvalet faktiskt laget, hur otroligt det än kan låta, till högsta serien. Alltså på samma nivå som Leksand befinner sig i idag! Första matchen var Sandåkern borta (Umeå). Efter ett äventyr med ett gäng som var ovana med långa resor – barstopp (!) i Borlänge bl.a. – kom man till Umeå. Tränare »Sotarn« Lysèn ansåg att eftersom man nu var på väg mot eliten skulle man göra något som laget aldrig gjort tidigare: värma upp på förmiddagen! Ovanan ut på isen kommer vissa med skridskor och kostym, andra med träningsoverall och några riktigt ombytta. Matchen då? Slutade 4-4 med stor kalabalik efteråt, slagsmål och halkande poliser på isen!

FÅR INTE VINNA
Senare var det match hemma, spelades mot Hammarby i Leksand inför nästan 2000. Storpublik för ett lag som var vana vid närmast sörjande på läktaren. Efter den första perioden, som de ledde, var ordern från tränaren:
– Ni får inte vinna, ni måste lägga er, vi får problem om vi går upp! Men killarna vägrade! I andra pausen kom ordföranden in i omklädningsrummet, med samma order: – Lägg er! Ni får inte vinna, då får vi inte träna mer i Leksand mer utan hänvisas till Kattrinken i Häradsbygden igen!

Nu gick inte laget upp och Leksand kunde andas ut! Häradsbydens lag degraderas något år efter till lägsta serien eftersom spelarna valde att se en viktig Leksandsmatch och istället lämna w.o. till bortamatchen mot Vikarbyn som dom skulle ha spelat mot.
1977 kom nästa steg i tränarkarriären för Fisken då han fick ta hand om junior­landslaget, Håkan Loob, Tomas Jonsson, Pelle Lindberg, Tomas Steen, Tommy Samuelsson m.fl. fanns i laget. Vilka lirare! Efter 3 år med juniorerna blev det Tre Kronor. Det började inte så bra och han blev hårt ansatt av pressen när det gick dåligt i Isvestia 1980! Dessutom råkade han under kaptenstiden med Tre Kronor ut för ett mordhot. Men i VM 1981, som spelades i Sverige, gick det bättre.

Tre Kronor spelade hem silvret och han blev »Silver–Fisken« med hela hockey-Sverige! Därefter blev han förbundskapten i Schweiz i tre år, familjen med fru och 2 döttrar var med och man bosatte sig i Zürich. Men när döttrarna började tala tyska bättre än svenska var det dags för hemfärd!  Här hemma fick han landslagsuppdrag igen, med Vikingarna och Tre Kronor. Men Leksand kallade också efter en räddare, 1991 fick han tillsammans med Dan Labraaten klara laget kvar och lovade sig själv att efter det slänga iväg visselpipan på läktaren och aldrig mer ta ett tränarjobb. Men kort efter det blev han förbundskapten i Norge, ett jobb han hade i tre år.

Fiskens Hockeyskola
När hockeylivet var som mest hektiskt startade han hockeyskolan i lilla Furudal. Med 13 elever första året växte skolan sakta till den största i Sverige där många kända spelare passerat genom åren. Mats Sundin var ofta en av många kända gäster och fick bl.a. inviga och ge namn åt utbildningsrinken i Hockeyborgen. Henrik Zetterberg fick Zätas hinderbana uppkallad efter sig och Niklas Lidström gav namnet åt Lidas skottramp.

Detroitstjärnan Tomas Holmström hade nästa tårar i ögon när han berättade om alla roliga minnen därifrån och Prins Daniel är en annan av många som fått sin utbildning hos Fisken i Furudal. Men efter 30 år, och ingen riktig sommarledighet under alla dessa år, sa Fisken tack och adjö som chef för skolan 2010.

Äventyraren, skämtaren och motionären
Resande har varit ett av hans andra stora intressen. »Nu tar jag min kompis och åker!«, har man hört honom kunna säga. Med kompis menar han ryggsäcken, fru Gunnel följer sällan med. Få är de länder han inte besökt och nyligen styrde han kosan till Etiopien!
En annan sida av Bengt Ohlson, som många fått känna på, är skämtaren Ohlson.

Hans samarbete med tullen i Norge som fick en hel busslast herrar att darra på manschetten är väl vida känt. Likaså hur han lyckades nästla sig in på en restaurant i Paris och klä ut sig till kypare för att skämta på en Leksandsprofils 50-årskalas.
Pappa till Peter Forsberg blev ordentligt blåst när duon Dag Olsson/Fisken låtsades ringa från ansedda Toronto Star för en intervju om sonen. Listan kan göras längre men hans motto har alltid varit: »Ett gott skratt förlänger inte bara käften, utan livet!«
Nästa år blir Fisken 70 år ung och han håller sig i trim bland annat genom att vara med i motionsgänget »Flåsarna« i Leksand.
Vem är då bästa spelaren som passerat Fiskens hockeyblick?
– Det finns så otroligt många jag har fått uppleva att ingen kan sättas före någon annan, underbara människor har dom också varit alla, påpekar han bestämt, och avslutar med en förhoppning om att hans Leksand äntligen ska ta klivet upp tillbaks där dom hör hemma, säger »Fisken«

Text: MASERIK

0 kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Knapp, skrolla upp