Bröderna Hinders satte Sollerön på kartan – besegrade Ingemar Stenmark

Hinders

Bröderna Lars-Erik och Bengt-Arne Hinders från Sollerön tillhörde Sverigetoppen i alpint under 1970-talet.

Sollerön
Det är inte bara rodd och cykel som gjort Sollerön känt i idrotts-Sverige. Bröderna Lars-Erik och Bengt-Arne Hinders tillhörde Sverigetoppen i alpint och utmanade självaste Ingemar Stenmark. Det var utför Gesundaberget som karriären startade. Deras karriär blev ändå rätt olika.

Bengt Arne, eller ”Laggen” som han kallas var Sveriges bästa ungdomsåkare i sin klass, mellan 12 och 14 år. Han var den stora talangen. Gick tre gånger till Sverigefinal i Kalle Anka Cup och mötte Ingemar Stenmark som han besegrade båda gångerna. Segrarna innebar att han fick åka världsfinal i Trento i Italien. ”Laggen” blev världsfemma. Segern gick till italienaren Teo Fabi som sedan blev framgångsrik Formel 1-förare. Två gånger till blev det finalresa till Italien och Österrike,

Vid 15 års ålder var alpina karriären slut. Varför då?
– Jag hade skaffat moped.

FRUKTAD HOCKEYBACK
Men så kom en ny karriär. ”Laggen” blev istället hårdför ishockeyback. Med ett temperament som sällan skådats. Varken förr eller senare. Det blev 180 matcher i Mora IK. Spelade i flera år med Hasse Hansson och de stora grabbarna i MIK. ”Laggen” har blivit Sollerön trogen där han jobbat som lastbilschaufför. Men han går aldrig på ishockey.
– Jag har inte sett en match på tjugo år. Sista matchen jag såg var en träningsmatch. Matchen bröts, domaren var för dålig.

Två år äldre Lars Erik fortsatte däremot karriären och blev svensk seniormästare i slalom. Ett SM-guld, fyra SM-silver och två SM-brons. Fanns med i svenska truppen till St: Moritz 1974. Fick under två år chansen att tävla i USA, ofta i Vail och Aspen i den så kallade proffscirkusen. Flyttade till Falun där han varit brandman.

I motsats till ”Laggen” är han ofta i Mora och tittar ishockey, han är stor allätare av sport och är på plats ofta och kollar Brage i fotboll och Falu BS i bandy. Spelar golf på Sollerön. Har jobbat senaste året på alpina skidgymnasiet i Falun. Har varit träningsansvarig i alpina klubben och ordförande i alpina kommittén i Dalarna. När Sport i Dalarna sammanför Hinderspojkarna på deras gamla hemmaplan Gesundaberget kommer förstås nostalgiska tankar.

Hinders

Bröderna Lars-Erik och Bengt-Arne Hinders har satt Sollerön på kartan.

ALLA PAPPOR VAR BOB
”Laggen” var den orädde knatten som helt respektlöst kastade sig utför branten.
– Jag lär visst ha rekordet i störtlopp här säger han med ett leende. Jag tror farten var strax under 130 km/timmen.
– Pappa Karl ställde alltid upp som chaufför. Han jobbade i Stockholm och när han kom hem på helgerna var det bara att packa in alpina grejerna i bilen och ut på träning och tävling med grabbarna. Ja, det är nog många pappor som känner igen sig i den beskrivningen.

Lars-Erik berättar:
– Alla pappor som var med kallades för Bob. Det stod för bära och betala.

Lars Erik har också en annan man i tankarna när vi blickar ut över berget. Det är Ove Andersson som var en allt i allo här i backen och betytt mycket för mig. Han hade hand om Konsum i Gesunda, men flyttade till Borlänge. Han åkte utför tills han var över 90 år i ett gäng seniorer vid Romme alpint.
– Jag kanske borde ta med honom hit så han får minnas allt han gjort för Gesunda och Sollerö IF. Ove var mannen som tog fram projektet Gesundaberget, var tävlingsledare, tränare. Han representerade verkligen idrottens själ.
– Det var stora tävlingar på den tiden i Gesunda­backen, till och med en landskamp mellan Sverige, Norge och Schweiz.
– Parkering nere vid sjön och sedan bussades åskådarna upp till backen, berättar Lars-Erik.
Han minns första skidorna han köpte på Shell för 5 kronor. De höll inte så länge. Sedan blev det skidor för den hiskeliga summan av 50 kronor. Men då var det förstås med stålkant.

HINDERS BRÖT STENMARKS RAD
Det är intressant att se statistiken över svenska mästare i slalom på 7o-talet: Eller vad sägs om den här vinnar­raden: Stenmark-Hinders-Stenmark-Stenmark-Stenmark-Stenmark-Strand-Strand. Sju SM-guld till Fjällvinden, ett till Sollerön.
– Inget dåligt sällskap jag hamnade i, skrattar Lars-Erik. Jag bröt i alla fall Stenmarks svit.
– Men sanningen är att han inte var med det året jag vann. Däremot ledde jag ett SM efter första åket, då kom han från sin första världscupseger sammanlagt, Men Ingemar kom igen i andra åket, jag blev tvåa.

Lars-Erik hade alltså en lång karriär och stark utmanare till Ingemar Stenmark, ”Laggens” blev desto kortare. Men desto mera framgångsrik. Som 12(!) åring fick han som mästare i Kalle Anka-finalen åka till Italien, en av sex svenskar. Det var två från Dalarna, ”Laggen” och IFK Moras Karin Aspelin. Karin blev som 15-åring svensk seniormästare i slalom 1969, upprepade sedan den bedriften 1972. Hon började karriären i Sollerö IF. IFK Mora var som den stora längdklubben i början inte så intresserad av alpint.

Tillsammans med ”Laggen” fick hon alltså ge sig ut på det stora äventyret med finaler i Italien och Österrike.
– Mina SM-guld var stort, men ännu större var det att som 13-åring vinna Kalle Ankartrofen i Duved och få åka till Italien, har Karin berättat.
– Visst var det stort, instämmer ”Laggen”. Ett äventyr. Vi hade den stora stjärnan Stig Sollander med som ledare.

Till sist ”Laggen”. Hur var det där med din ishockeykarriär? Du lär ha haft ett humör som man ännu pratar om i Mora och på Sollerön.
– Asch, bara överdrifter, skrattar ”Laggen”.

Men han gillade tuffa tag. Kanske det var därför han trivdes så bra med speciellt en tränare i Mora IK.
– Det var Christer Abris. Där var det raka besked. Jag minns efter en förlustmatch tog vi in på ett hotell i Uppsala för middag. Där skulle vi prata ut. Men en sak är klar: Abris är den bästa tränare jag haft.

Text: STELLAN KVÄRRE
Foto: NISSE SCHMIDT

Skapad av Svenssonform