Toppfält: innehåll
En Gång Islingby  – Alltid Islingby

En gång Islingby – alltid Islingby

BORLÄNGE Det gäller verkligen duon Gusten Berglund och Ingemar Nordahl. Islingby IK, eller »Tigrarna« som klubben populärt kallas, har varit Gustens och Ingemars klubb sedan klubben bildades 1935.

Gusten, nyligen 87 år fyllda, har alltid varit Islingby trogen.
– Jag gick till Brage, men efter några dagar fick jag nog.
Ingemar har ett likadant minne.
– Jag var i Tunabro några veckor, men sedan längtade jag hem till Islingby, förklarar Ingemar.
– Den klubbkänsla som fanns i Islingby saknades i de andra klubbarna.

TROGNA MEDLEMMAR
Islingby IK har alltid haft trogna medlemmar, men Gusten Berglund är den trognaste.
– Jag var nio år när klubben bildades. Då fanns det inga pojklag, men jag bodde ju vid Islingbyholn så därför var jag med och sparkade vid Ryttarslätta där allt började, berättar Gusten.
– Vad jag vet så är jag i dag den enda som är kvar sedan klubben bildades.
Ingemar Nordahl var bara ett år då och hade inga tankar på fotboll än. Det var den 5 mars 1935 som en massa fotbollsintresserade samlades i Iduns lokal i Islingby och bildade Islingby IK.
– Vi hade en klubb redan tidigare, men den var inte med i Idrottsförbundet och spelade inte i någon serie, berättar Gusten.
Han minns en av de första matcherna.
– Det var mot Sollerön och Islingby vann med 19–0. Sollerön hade en vindögd målvakt, som hela tiden kastade sig åt fel håll.
De båda veteranerna minns många spelare från den första tiden.
– Tägtström från Barkargärdet var en otrolig tekniker som kunde göra allt med bollen.
Och Ingemar nämner Wahrén och Berglund, två veteraner som hjälpte de unga som kom in i laget.
– De visade en nykomling vad lagkänsla är.

Islingby trogen
Gusten Berglund och Ingemar Nordahl vid en monter i klubblokalen. Där står en bild på Rune Nykvist, som vid sin bortgång testamenterat allt till klubben.

TROGEN I 80 ÅR
Gusten har varit sitt Islingby IK trogen i snart 80 år.
– Men i dag är det inte lika roligt. Förr var det publik på matcherna. Nu får jag sitta nästan ensam på läktaren. Det behövs verkligen inga kravallstaket när Islingby spelar, säger han lite ironiskt.
– Inte ens gamla spelare går på matcherna numera.
– Nu känner jag knappt någon i laget. Det är ju inga spelare som bor här.
Inte så konstigt. Islingby på 40- och 50-talet var fyllt av liv och massor av barn. I dag finns nästan inget kvar av den by som veteranerna har så många minnen från.
– Då hade vi tre livsmedelsaffärer och två kaféer. Nu är allt borta, konstaterar Gusten och Ingemar.
I Idrottskaféet var det samling när det inte spelades fotboll. Klubben övertog kaféet 1949. Och räckte det inte till fanns ett till mitt emot.
– Nu är allt rivet.
De vill därför helst minnas tillbaka och kommer gärna in på den match som juniorlaget spelade mot svenska juniormästarna Elfsborg 1953.
– Vilken match det blev, men så hade vi ju också ett kanonlag, säger Gusten.
– Bästa A-laget hade vi i mitten av 50-talet då det var nära att Islingby gått upp i division 2.
Nu spelar Islingby i division 4 och publiken sviker. Men några eldsjälar finns det än.
– Kenneth Mattsson betyder otroligt mycket för klubben. Han är värd massor av beröm.
Och en trogen islingbyit var också Rune Nykvist. När han gick bort testamenterades allt till Islingby IK.

Text och foto: SVEN-ERIK KARLSSON

0 kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Knapp, skrolla upp