Toppfält: innehåll
Fotboll Och Ishockey Samma Dag Börje Marcus – Den Unike Spelaren

Fotboll och ishockey samma dag Börje Marcus – den unike spelaren

SOLLERÖN
Tänk dig att spela fotboll på förmiddagen med AIK:s fotboll i Stockholm, sedan kasta dig iväg med flyg till Dalarna för att på eftermiddagen spela hockey med Mora. Kan det vara möjligt? Börjar man inte se dubbelt? Eller hur Börje?

Börje Marcus, fotboll i AIK.

Ingen fara om man heter Börje Marcus, som 1973 var den senaste och säkert den siste i Sverige som dubblerade i våra största bollsporter i högsta serien. Han var mittback i fotboll men forward i ishockey.
– Det kunde bli lite stressigt ibland, skrattar Börje. Som då jag klockan elva på förmiddagen spelade fotboll med AIK mot BP ( Brommapojkarna ) i Thorstens Cup.
Efter matchen var det full fart för att byta om och få i sig litet mat för resan norröver.
– Min fästmö satt i en bil utanför Råsunda och väntade för att köra mig till Bromma flygplats. Det fanns piloter som behövde få flygtid och var beredda att göra sådana här resor. Så där satt jag i ett tvåsiffrigt flygplan på väg till Orsa där vi landade.
– Där satt min mor och väntade med sin svarta Amazon. När jag väl landade var det full fart till Moras Ishall, Smidjegrav. Väl framme i hallen var det inget snack om uppvärmning. På snabbt med utrustningen och ut på isen för match mot Västerås.
»Det kunde vara ännu snabbare ryck.«
– Jag minns när vi skulle möta Leksand borta. Jag hade haft prov på skolan i Stockholm under dagen. Full fart efteråt till Bromma för flyg mot Dalarna. Vi skulle landa i Borlänge, men det var dimma så vi blev försenade. Till sist kunde vi landa men nu hade det börjat snöa. Det var en decimeter snö och det blev en taxi på hala vägar innan vi var framme i Leksand. Jag kom precis till nedsläpp för första perioden. När matchen var över gällde det att komma hem till Stockholm. Jag hade tur, jag fick lifta med domarna och kom hem klockan fem på morgonen. Då var det vara att göra sig klar för att gå och jobba på skolan.
Det var extra festligt den där oktoberhelgen 1973, då Börje först spelade allsvensk fotboll mot Öster, och dagen efter var det hockeypremiär på Johanneshov. Då spelade han med Mora mot AIK. Hade några få träningar på is bakom sig med Djurgården
I två och en halv säsong höll Börje på så här innan han bestämde sig att satsa helt på fotbollen.

Börje Marcus, ishockey i Mora.

VÄRVADES TILL AIK
För det var för fotbollens skull som Börje Marcus värvades till AIK, från Malung som då var ett sensationslag i näst högsta divisionen.
– Men jag ville inte släppa ishockeyn i Mora. Jag hade stor känsla för laget.
– En dag i Stockholm kunde se ut så här, eller rättare sagt gjorde det oftast. Jobb som lärare på dagen, ett snabbt ispass intill skolan vid lunch på egen hand på Solnais. Fotbollsträning efter skolan med AIK, kvällsträning i ishockey med antingen AIK eller Djurgården. Det lag som hade sent pass den kvällen.
Mora spelade alltså i högsta serien i ishockey som då var uppdelas i en norr och en södergrupp. De fyra bästa ur varje grupp gick till slutspel.
I dag skulle det vara omöjligt att dubblera i högsta serierna med fotboll och ishockey. Men säsongerna gick inte i varann på samma sätt för 40 år sedan.
Nämn några spelare i Malungs IF, fotboll och Mora IK:s ishockey som gjorde starka intryck på dig?
I Malung var det förstås målvakten Per-Olof Persson, imponerande med sin längd som IFK Göteborg var intresserade av, han kallades för Malungs Jasjin efter Rysslands store målvakt. Andra värmlänningar i Malung som var mycket bra var Åke Rangedahl och Roland Håkansson, och jag minns också Vanco Markovski. Intresset var stort i Malung. Jag minns en vardagsmatch mot Sandviken. Vi hade 3.500 åskådare på Skinnarvallen.
– När jag lämnade Sollerö IF hade jag anbud från både IFK Mora och Malung. Jag drog ut på beslutet, det blev många förhandlingsmiddagar på Mora Hotell.
»Hockeytiden
i Mora då?«

– Jag hade förmånen att få spela med stora namn som Lill-Strimma Svedberg och Hasse Hansson, ”Tuppen” Lönn likaså. Jag minns också Evert Tysk av speciella skäl. Han var den ende som hade linser i ögonen när han spelade. Dem tappade han ibland och vi andra låg på isen och letade. Det glömmer jag aldrig.
– Jag spelade i samma kedja som Hasse Hansson och ”Såja” Jacobsson. Men vi hade det tufft i laget när vi tappade tre backar, Strimma, Stig Östling och Kjell Eklind. Då hade vi bara fyra backar kvar.
Någon tuff motståndare du minns?
– Des Moroney glömmer jag inte. Vi mötte Tingsryd. Jag hade hört om NHL-spelare att de inte hade några tänder och var livsfarliga. Nu ställdes jag mot Moroney (för all del ingen NHL-stjärna).
Han var gammal då och hade svårt att hänga med. Han satte klubban under min arm och bara hängde på. Då kastade jag mig mot isen för att få honom utvisad. Det lyckades, men jag glömmer aldrig Moroneys replik: ”Next time I will kill you, dirty pig”.
När Börje lämnat Malungsfotbollen kom anbud från Brage, men det blev det stora äventyret i AIK istället.
Han debuterade allsvenskt mot Åtvidaberg, den klubb han sedan skulle representera och där han fortfarande har ett av sina fyra hem (de andra tre ligger i Florida, i Stockholm och i Ryssa vid Siljans strand ). I Börjes debutmatch mötte han i motståndarlaget en annan debutant, Ralf Edström.

MÅNGA MINNEN
Ralf blev ett stort namn något år senare vid VM i Västtyskland. Tre AIK-are fanns med i förstatruppen till VM, men alla tre, Börje, tillsammans med Sanny Åslund och målvakten Ronny Gustavsson gallrades sedan bort av förbundskaptenen Georg ”Åby” Ericson. Det där har Börje starka synpunkter på än i dag. Men det blev i alla fall två SM-silver för AIK och ett par landskamper med B- landslaget. Och många oförglömliga minnen.
Han har kvar engagemanget för dalaidrotten och syns då och då i Mora och Sollerön för att se hockey eller spela golf.

BÖRJE VAR UNIK
Börje är alltså unik som den sista som dubblerade. I forna tider var det dock inte ovanligt med spelare som Sven Tumba ( hans fotbollslandskamp mot Norge var dock inte helt lyckad, Han kallades för Norgehjälpen ), Gösta Knivsta Sandberg, Tjalle Mild med flera.
För att inte tala om gamle Svenne ”Berka” Bergqvist som Alice Babs sjöng om i ”Vårat gäng”. ”Berka” var allsvensk i fem sporter, fotboll, ishockey, bandy, handboll och bowling.
Men det är en annan historia.

Text: STELLAN KVÄRRE

This Post Has One Comment
  1. Hej!!
    En mkt intressant artikel.
    Vanco Markovski hamnade så småningom i Uppsala, där han öppnade en second hand butik.
    Butiken låg alldeles intill min dåvarande arbetsplats.
    Så under en lunch steg jag in dit.
    ”Hej”, sa jag.. ”Heter du inte Vanco Markovski och spelade i Malung på 70-talet”?
    Han sken upp och frågade : ” Hur vet du det”?
    ”Faktum är” svarade jag. ”Jag är från Dalarna och har sett dej några ggr på planen”.

Kommentarer är avstängda.

Knapp, skrolla upp