Toppfält: innehåll
Här är Gundes Dalafavoriter – Utan Sixten Och Stina

Här är Gundes dalafavoriter – utan Sixten och Stina

Gunde Svan är Dalarnas meritmässigt främste idrottsutövare. Även om han själv skämtsamt påpekar att dagens ungdom mest förknippar honom som en lekledare på Fortet. Han har i sina TV-program mött några av Sveriges största idrottare i olika grenar. Därför bad jag honom att göra en favoritlista på idrottare i Dalarna som gjort starka intryck.

Några av Dalarnas bästa idrottare, enligt Gunde Svan. Illustration: HANS JAX
Några av Dalarnas bästa idrottare, enligt Gunde Svan. Illustration: HANS JAX

Det behövde alltså inte handla om de meritmässigt mest kända, utan just kort och gott, vad var det hos de här utvalda som Gunde (säkert i samarbete med hustru Marie) valt ut. Dalarna har inte minst just nu en stark elit i flera idrotter.
Gunde valde ut fem herrar och fem damer. Det intressanta är att bland de fem herrarna finns ingen längdskidåkare men väl tre motorkillar. Gunde hade en Vasaloppsvinnare i sin egen klubb, men väljer istället Sven-Erik Danielssons brorsa Jonny. Och bland damerna finns inte Stina Nilsson med!

»Ingen Sixten Jernberg, ingen Stina Nilsson, – hur tänker du Gunde?«

– Självklart har jag höga tankar om Stina, hon har fantastiskt snabbt nått världstoppen. Jag beundrar hennes inställning. Och är det nån jag haft koll på så är det Stina eftersom hon i många år tävlat mot vår dotter Julia. Nu skrivs det så mycket om Stina ändå, inte minst med tanke på att vi haft VM nyligen att jag ville lyfta fram andra tjejer som kanske glömts bort och som heller inte fick den stora uppmärksamheten under karriären.
Hur är det med Sixten då?
– Jag tänkte ta med Sixten på listan, men valde dem son nu är i livet. Sixten är tyvärr borta. Men han var min stora idol när jag växte upp, jag läste om honom och det fanns saker jag tog efter. Inte minst imponerades jag av hur han sprang i stövlar på myrar för att få den rätta styrkan. Men jag tog inte efter allt. Sixten kunde nästan straffa sig på träning när han inte riktigt orkade, och i ren envishet körde en timme extra. Det gjorde inte jag,
Du fick som liten grabb också träffa din stora idol.
– Jag skulle köpa plastskidor av Sixten. Men då svarade han: ”Du är för liten och lätt. Du skall inte ha några plastskidor. Men till sist fick jag i alla fall köpa plastskidorna. Jag har dom kvar än…
Vi kan ju påminna om Gundes egna meriter: 2 individuella OS-guld; 5 VM-guld; vann världscupen totalt fem gånger (med 30 delsegrar); 22 SM-guld; EM-trea i rally­cross.

Då går vi in på Gundes ”Dalalista”. Vi börjar med damerna. Det här är alltså helt utan rang­ordning.
SANNA KALLUR:
Falu IK. Har världsrekordet på 60 meter häck. JVM-guld 100 meter häck 2000, EM-guld 2006.
GUNDE: – Jag beundrar hennes uthållighet att komma tillbaka efter alla skador och motgångar. Det är lätt att jämföra med vår egen familj och Julia, vi vet hur tufft det är att bita ihop och komma tillbaka. Och i så många år som Sanna har kämpat, och hur hon hittar motivationen. Tror inte jag själv skulle kunna vara i närheten av den tuffheten. Jag som kunde bli halvknäckt av en förkylning, ha, ha.

JENNY RISSVEDS:
Falu CK. Olympisk mästare mountainbike 2016, juniorvärldsmästarinna samma år (18 år!). SM-guld i mountain­bike, cyclecross, landsväg och bana.
GUNDE: – Jag kan känna igen mig på ett vis med Jenny. Jag var också ung, 22 år när jag slog igenom vid OS i Sarajevo 1984, och här kommer Jenny lika ung och slår till vid rätt tillfälle. Hon gör det på ett OS. Då levererar hon, bäst när det gäller. Kanske Jenny upplevde det som jag gjorde, jag tyckte inte att jag blev bättre när vi kom till OS, utan snarare de andra som blev sämre. Jag blev också extra imponerad av Jennys kyla under OS-loppet då hon tappade kedjan. Det kan vara lätt att paniken kommer. Men Jenny behöll lugnet.

TOVE ALEXANDERSSON
Stora Tuna OK. Världsmästarinna både i orientering och skidorientering. 2016 VM-guld både på långdistans och medeldistans
GUNDE: – Förutom att hon vinner det mesta, ja nästan allt så är jag imponerad av hur hon orkar med två sporter hela tiden. Att varva orientering med skidorientering, hur tiden räcker till. Och det handlar ju också om förmågan att återhämta sig. Jag hade inte klarat att kombinera två idrotter på det här sättet. Och att hon är så här överlägsen.

ANNA-LENA FRITZON.
Falu IK. Första svenska att vinna ett junior-VM på skidor. Har tävlat också i skidskytte och har ett EM-silver i triathlon.
GUNDE: – Att jag väljer Anna-Lena kanske överraskar en del. Men jag vill lyfta fram henne inte minst av det skälet att hon vågade gå emot strömmen i sin träning, inte göra precis som alla andra gjorde. Hon var inte rädd för att pröva andra saker, och sådant värdesätter jag högt. Jag minns ett träningsläger som killar och tjejer hade i Schlad­ming. Då ville hon mäta sig med oss killar och se hur starkt hon kunde hävda sig mot oss uppför backen.

MARIE RISBY:
Ludvika FFI. Deltog i tre OS med en fjärdeplats som bästa resultat. Har elva SM-guld.
GUNDE: – Hon slutade i samma veva som jag slog igenom. Men jag minns hur jag tittade mycket på TV och där såg den där starka frekvensen som Marie Risby och även Sven-Åke Lundbäck hade. Ungefär som italienaren Maurilio De Zolt. Jag imponerades av hur mycket Marie kunde prestera med en liten kropp, jag minns hennes jätte­korta stavar. Jag tror inte Marie med flera tjejer fick riktigt kredit för sina prestationer. Kom de femma, sexa eller sjua i en stor internationell tävling kanske många ryckte på axlarna, även i media. Men det berodde mest på att killarna under den här perioden hade så stora framgångar. Och då blev det en tuff jämförelse för tjejerna.

Då tar vi Gundes val av fem killar.

LARS FRÖLANDER
Bland annat Borlänge SS. Uppvuxen i Ornäs, Borlänge. OS-guld, 2 VM-guld, 7 VM-guld på kortbana, Bragd­guldet.
GUNDE: – Han har en otroligt stor meritlista, men jag fäster mig lika mycket med det sätt som Lars precis som Sanna Kallur kunnat komma tillbaka efter sjukdomar och skador. (Frölander var överkänslig mot klor!). Jag lärde känna Lars under teveserien Fångarna på Fortet, och kunde se hur extrem och noggrann han var. Inte minst med kosten. Han har verkligen det rätta tålamodet. Han var mera extrem med kosten än vad jag var, och då förstår ni. Jag tror det var lättare för honom när han lagt om kost att mäta resultatet i samma bassäng träning efter träning. Det var svårare för mig att mäta förbättringarna i skidspåret.

MATTIAS EKSTRÖM
Uppvuxen i Snickarbo utanför Avesta. Har VM-titeln i rallycross, mästare i tyska DTM-serien, har tre gånger vunnit Race of champions där bästa förarna från formel-1, World Rally, Indy Car, Nascars och touring car möts. Finalslog Michael Schumacker vid två av mästerskapen.

GUNDE:
»Här är det som med Tove Alexandersson, att Mattias kunnat satsa på två motorsporter. Att både syssla med banracing och rally­cross och i så olika bilar kunna vara lika framgångsrik är starkt.«
Han har visat det inte minst i tävlingar då man kört med olika biltyper på en arena, hur snabbt han lär sig att behärska olika biltyper. Sedan är det en annan sak som imponerar på mig, och det är att Mattias samtidigt som han är chaufför också är organisatör i eget stall, som han gjort tillsammans med Audis fabriksteam.

MATS NILSSON.
Från Dala-Järna, tävlande för SMK, Dala, Falun. En ikon i enduro, med åtta segrar i Gotland Grand National, fyra segrar i Novemberkåsan. Svensk mästare i motocross.
GUNDE: – Hans prestationer att vinna Gotland Grand National åtta gånger, det är ju som att vinna Vasaloppet. Att köra Gotland Grand National är bland det tyngsta du kan ge dig på, det är inte direkt att åka på några motorvägar. Speciellt de första åren då han vann är extra imponerande, då han skulle varva åkare som kommit på efterkälken. Att innan han rundat dem kunnat förutse hur så kallade blåbär skulle agera så han inte fastnar eller riskerar att köra omkull då han passerar. Jag provade ju mitt TV-program I huvudet på Gunde Svan att köra enduro med Anders Eriksson, och vet hur jobbigt det är. Och då körde vi ändå på en lättare bana. Jag vet hur väl Mats förbereder sig, bland annat har vi tränat på skidor tillsammans.

TONY RICKARDSSON
Från Avesta. Tävlade för bland annat Masarna. Sex VM-guld, tre VM-silver, två VM-brons i speedway. Vunnit Bragdguldet och Jerringpriset.
GUNDE: – Här kan vi verkligen prata om en idrottare som inte haft allt tillrätta­lagt för sig i sin satsning. Det har inte varit någon dans på rosor, och Tony har inte fått det serverat på silverfat. Jag fick chansen att lära känna honom under mitt teveprogram om olika idrottare. Det var otroligt att se vilket jobb han lagt ned tillsammans med sin far i garaget hemma i Avesta. Tony fick hela tiden ärva grejer av sin bror, cyklar, motorer, däck med mera. Hur det byggdes om grejer i garaget, det ligger så mycket jobb bakom. Tony är en fantastisk idrottskille.

JONNY DANIELSSON
Från Dala-Järna, tävlande för Kvarnsveden. Har fortfarande svenska rekordet på 10.000 meter från 1989 (27.55.74). Deltog i tre fri­idrotts-VM. Tionde man i OS-finalen 1988. Har sex SM-guld på 5.000 meter, ett på 10.000, guld i halvmaraton, fem guld i terräng.
GUNDE: – Det kanske känns som ett litet oväntat val. Jonny har kommit tillbaka efter sjukdomar och verkligen kämpat. Och att han varit så framgångsrik i löpning, en sport som utövas över hela jordklotet. Vi skidåkare har ju inte riktigt den arenan.
»Jonny har länge dessutom haft svenska rekordet på 10.000 meter.«

Jag tycker Jonny gjort det bra.
Genomgående i Gundes val är att han gärna väljer ut idrottare som kommit tillbaka efter skade – eller sjukdomsproblem och framförallt de som vågat utmana och prova sig fram efter egna tankar.
Eller som Gunde själv ofta sa: Ingenting är omöjligt.

Text: STELLAN KVÄRRE

Knapp, skrolla upp