jQuery(".vc_grid-btn-load_more a").html(' New Load more');
Toppfält: innehåll
I Köket Hos Hos Särna Och Sixten – Dög Dräkten åt Dig Gubbjävel?

I köket hos hos Särna och Sixten – Dög dräkten åt dig gubbjävel?

sixten_och_Stellan
Hemma hos Sixten. Sportmagasinets Stellan Kvärre träffade Sixten hemma i villan i Lima.

När Sixten Jernberg avled i somras försvann ett stort stycke svensk skidhistoria. Sixten var den siste av de där riktigt mustiga skidåkarna som det kunde osa svavel kring. Men som blev en riktig folkhjälte. Den förste var Per- Erik Särna Hedlund som dog 1975 vid 78 års ålder. Två hårdingar från Västerdalarna som vi älskat att höra berättelser om. Jag har suttit i köket hemma hos bägge två och jag blev inte besviken.

De var båda spontana, ja ilskna ibland. Men aldrig tillgjorda för att passa in i speciella mediesammanhang. Så långt från dagens mediatränade idrottare man kan komma.Honnörsorden var blod, svett och jävlaranamma. Men bakom den ibland burdusa ytan fanns stor värme och omtänksamhet.

Det var fascinerande att sitta en köld­s­lagen dag i Särnaheden (ja de är många vintertid) och att sitta i Limedsforsen med Sixten i ett möte som skulle vara en timme, men fortsatte timme efter timme. Skall du gå redan sa Sixten när vi suttit i närmare fem timmar.
Yngre läsare har av naturliga skäl inget förhållande till Per-Erik Hedlund. Han är vår förste olympiske guldmedaljör i skidspåren.  Platsen var St Moritz i Schweiz och året 1928.I ett femmilslopp på dryga 2000 meters höjd och nära 20-gradig värme(!) vann Särna med nära tretton minuter. Och han hade fått förbud att starta… av den svenska lagledningen. Jag har frågat både Sixten Jernberg och Thomas Wassberg vem som varit deras största idol, och bägge har svarat utan att tvekan: Särna Hedlund. Sixtens motivering löd: Särna var ingen blötgubbe. Sex dagar i veckan jobbade han i skogen, den sjunde åkte han skidor. Det fanns inga motorsågar. Ibland åkte han skidor till tävlingsplatsen, ofta skidor till tåget som gick från Älvdalen.

Mötet med Särna-Hedlund en upplevelse

Som jag sent skall glömma. Vi satt där vid köksbordet och han stirrade i början misstänksamt emot mig. En pojkvasker från en Stockholmstidning (Dagens Nyheter), vad begrep han om det hårda skidlivet. När jag berättade att jag kom från norra Värmland och från en plats som är lika kall som Särnaheden och att min barndomsidol var Finnskoga-Lasse Olsson, ja då mjuknade Särna.
– Nog skall du väl ha kaffe, sa han.

Jag visste hur jag skulle få honom att berätta. Det var bara att påminna om några nitiska överledare i Svenska Skidförbundet. Då började det osa ur öronen på Särna och han började stampa med näven i bordet. Det var då hans timida hustru Anna avbröt honom med orden:
– Men svär inte så Per-Erik. Redaktören kanske är religiös. När jag försäkrat Särna att jag tålde det mesta kom samtalet in på det märkliga femmilsloppet i St Moritz och varför Särna skulle bli diskad före start.

– Jag hade ju tävlat för Malung och av skinnarna fått en helvit tävlingsdress som tack för mina insatser. En dräkt som var tunnare än ordinarie landslagsdräkten. Den skulle passa bra i alperna i Schweiz där det kunde bli varma vårvindar när det blev dags för OS. Och så blev det ju.

– Men landslagets dräkt var helblå. Jag sa till vår överledare, en överstelöjtnant från Skåne att jag kommer att köra i min helvita dress. Då blev han som tokig den där militären och sa att i så fall skall han sätta stopp, så jag inte får starta. Men Särna blev inte svaret skyldig.
– Får jag inte åka i den dräkt jag är van vid kan du dra åt helvete du och ditt skidförbund.

Nu var katastrofen nära, det var inte direkt något fredagsmys i förläggningen och skidbasen Sixtus Jansson förstod att här måste det medlas. Han knackade på hos Särna kvällen före loppet med ryggade till av ett illvrål. Och när han öppnade dörren fick han se Särna i en stol och han hölls fast av två landslagskompisar. Den tredje hade en stor hovtång i näven, Särna hade tandvärk. Sixtus Jansson stoppade den tillfälliga tandläkarpraktiken och fick iväg sin adept till en riktig mottagning. Det var nog tur.

Sarna-Hedlund_Stellan
I köket hos Särna-Hedlund. Stellan Kvärre hade ett givande samtal med den gamle skidlegendaren.

UTKLASSADE ALLA
Dagen därpå i strilande vårväder utklassade Särna Hedlund alla. När han passerades loppets tvåa Husum Jonsson ropade denne åt honom: Behöver du ha så förbannat bråttom. Det är väl onödigt att ta i så förbannat… Men Särna hade bråttom och som han tog i. Han beskrevs av en hänförd reporter: ”Särna är grov som en häst, smidig som en ekorre och med lungor som en stövare. Det var som att se en vit vålnad i backen”.

Hur var det då med överstelöjtnanten som försökt stoppa Särna Hedlund. Jo han kom fram till segraren. Ställde sig i givakt, gjorde honnör och utbröt: På Sveriges vägnar vill jag hälsa er som segrare: Men Särna-Hedlund glömde inte så lätt utan han svarade:
– Nå dög dräkten åt dig, gubbjävel. Och från den dagen var den helvita dräkten det svenska landslagets officiella tävlingsdräkt.

Han skrattar gott åt minnet när vi sitter där i kökssoffan. Han är söndervärkt av reumatism och kan inte själv gå upp och visa sin prissamling på övre våningen. Men gå upp och titta du pojk. Det känns så vemodigt, men han vill inte beklaga sig. Han lyser upp igen när han får berätta om hemresan från St Moritz.

–Vi stannade till i Paris och vi fick tio kronor var att gå ut och roa oss. Men vi skulle vara inne klockan sex på kvällen, han var ju religiös den där överstelöjtnanten. Jag gick ut och köpte en fin klänning till Anna för pengarna. Men den ville hon aldrig använda. Hon tyckte den var för djärv att använda i Särna… Men var ni verkligen inne på hotellet klockan sex? i Paris?
– Nej, inte var vi det,. Då fick jag ett nytt startförbud för att vi kommit försent. jag skulle inte få tävla vid SM i Filipstad när vi kom hem. Men det gick förstås inte att stoppa oss.

MÖTE MED SIXTEN
Några år senare sitter jag hos Sixten. Och det är lika lätt att få igång honom som Särna när samtalet kommer in på besvärliga ledare, en och annan journalist (gärna från Stockholm) och förstås några kommungubbar från Malung. Och så förstås hans berömda pool på sin anläggning som han delvis skottade igen. Sixten hade dock svårt att komma ihåg den mest klassiska historien om honom. Det berömda Vasaloppet 1962, eller rättare sagt det som utspelade sig efter loppet vid målområdet. Men Sven Plex Peterson var ögonvittne och hans berättelse lät så här:
Sixten hade legat först i spåret. Janne Stefansson avvaktade bakom för att slå till när det var dags för spurt. Sixten var mörk i ögonen, slet av sig skidorna och skrek Morkarlsjävlar. Drämde stavarna i statyn av Gustav Vasa och röt:
– Det är ditt fel gubbjävel.

Hur var det nu Sixten?
– Nja, nja. Så minns jag det inte. Men att Janne avvaktade bakom är riktigt. Jag vände mig om och frågade om han inte skall börja tävla snart. Nej, uj han var ju så trött. Men 300 meter före mål var han inte längre så trött. Men du skall veta en sak. Janne och jag är bästa kompisar och vi brukar jaga ihop. Om jag inte minns fel är Jannes version att Sixten vände sig om och frågade om de skulle dela segern. Janne skakade på huvudet, han trodde att skulle de båda komma lika då döms Sixten som segrare. Och inte ger de en Sälenpojk segern trodde han.

Janne Stefansson tänkte nog rätt där. Historien med delade segrar hade tidigare visat att den mest namnkunnige tilldelats segern.
Vad som är helt sant i allt det här låter jag vara osagt. Som i de allra flesta fall brukar det finnas olika versioner. Men underhållningsvärdet är stort. En sak är säker. Sixten avskydde att förlora. Då tycker Sixten att det är roligare att berätta om när han vann sitt första av två Vasalopp 1955.

– Ingen ville hjälpa mig att dra. Jag höll farten i täten, men till sist tröttnade jag.  Så jag stannade vid en myr, där stod vi och glodde på varann som ilskan tjurar. Men ingen ville sätta igång och sköta farthållningen. Nej, nu j-lar tänkte jag, drog upp farten och körde i zick-zack så de skulle få svårt att hänga med. Jag vann med två minuter. En av Sixtens roligaste berättelser är när han kallades upp på kungliga slottet i Stockholm för att som förste idrottsman tilldelas Kungamedaljen.

– Du skall få den här medaljen av mig för ditt uppträdande på och utanför idrottsbanan, sade kung Gustaf Adolf.
Vad tänkte du på då Sixten, på familjen, på gamla idrottskompisar, på din första tävling?
– Nej, sade Sixten. jag tänkte på fjärdingsman hemma i Limedsforsen. Tänk om han varit med på slottet och hört allt detta. Han som några år tidigare varit ofin nog att försöka få fast mig för tjuvskytte. Vilket givetvis misslyckades.

KLASSISK DUELL
Till sist kan jag inte undanhålla er berättelsen om den klassiska duellen på femmilen i Lahtis-VM 1958. Duellen mot Veikko Hakulinen.
– 100.000(!) människor skrek sig hesa över hemmafavoriten Hakulinen  som startade trettio sekunder efter mig. Efter åtta kilometer började jag blöda, jag trodde det var näsblod men det visade sig komma från min ena hand. Jag vet att jag kan förlora mycket blod innan jag ger upp. Jag hade huggit mig i benet flera gånger under skogsarbete. En gång var stöveln till hälften fylld av blod sedan jag huggit mig i knät.
– Nu hörde jag gnisslet av Hakulinens skidor mot snön bakom mig. Han var bara trettio meter bakom mig. Men jag hann uppfatta att när han tog dricka då skakade hans hand. Han fick ta dricka fler gånger. Jaha tänkte jag. Nu skall han få slita ont, nu skall det bli åka av.
Sixten vann femmilen med en segermarginal på 1.18. Två år tidigare vid OS i Cortina vann Sixten också femmilen. Och segermarginalen var 1.18. Och tvåa var Veikko Hakulinen. Nu är Sixten borta, men hans minne lever för alltid. Liksom Särna Hedlunds.

Gamla kämpar som har lämnat oss

Under sommarmånaderna dog tre stora längdskidåkare från Dalarna. I juni Mora-Nisse Karlsson vid 94 års ålder, i juli Sixten Jernberg vid 83 års ålder och i augusti Gunnar Larsson vid 90 års ålder. Mora-Nisse vann som bekant nio Vasalopp och han vann ett OS-guld bland mycket annat. Sixten Jernberg vann fyra OS-guld, fyra VM-guld, ett par Vasalopp och mycket annat. Gunnar Larsson vann två år i rad Vasaloppet. Tre år i rad regerade släkten Larsson från Oxberg. Året efter Gunnars två segrar vann kusinen Sune. Dalarna regerade i skidspåret, inte minst genom Vasaloppet. Det är bara att se resultatet från 1965 års lopp, året efter det Sixten Jernberg slutat sin karriär.
Så här såg listan ut: 1. Janne Stefansson Sälen. 2. Bjarne Andersson Mora. 3. Bengt Eriksson Sälen. 4. Sten Olsson Älvdalen. 5. Vidar Mattson Lima. 7. Arne Persson Ulriksberg. 8. Sven Stensgård Lima 9. Karl-Åke Asph Mora 10. Sven Jernberg Lima 11. Gösta Lönnelid Mora. 12. Göran Lönnelid Mora 13. Gösta Larsson Älvdalen. 14. Herman Jansson Älvdalen.

Tretton av de fjorton främsta är alltså från fem olika dalaklubbar. Ende “utlänningen” bland de fjorton i topp var loppets sexa, Gunnar Åkerström från Klotens IF. Idag är det tunnare med dalaåkare i Vasaloppstoppen. men det är tur att vi har Grycksbos stolthet Daniel Tynell.

Text: STELLAN KVÄRRE

This Post Has One Comment
  1. Man befinner sig i Hedlunds och Jernbergs kök,när man läser dina repotage därifrån.Dessa fenomenala
    idrottskämpar som Sverige aldrig får glömma.Inga
    umbäranden fick stå ivägen för en topprestation i spåret Jag glömmer aldrig Hylands tips av vinnare av den stora femmilstävlingen nästadag ”jernberg är argare och förkyldare än jag någonsin sett# så
    Jernberg vann olypiskt guld nästa dag Min svärmor
    var kusin med Hedlund (Astrid Spånberg)
    Nils Andersson Vårgårda

Kommentarer är avstängda.

Knapp, skrolla upp