Idrotten behöver mer stöd och pengar

I dagarna har media riktat uppmärksamhet mot att antalet deltagartillfällen inom barn- och ungdomsidrotten i Sverige har minskat. Bevakningen bygger på statistik från det lokala aktivitetsstödet och den utvärdering av Idrottslyftet som Riksidrottsförbundet har genomfört under våren.

Undersökningen visar att det totala antalet deltagartillfällen inom idrotten har minskat med 7 % mellan åren 2004 och 2011 och enligt SVT uppgår minskningen mellan 2004 och 2013 till 12 %. Rapporten framhåller att tolkningen av dessa siffor är komplex, bland annat beroende på påverkan från minskade barnkullar, urbanisering samt förändringar kopplade till enskilda idrotter. Kompenserar man till exempel för barnkullarnas storlek under 2004–2011 uppgår minskningen i antal deltagartillfällen till totalt 1 procent.

Statistiken visar stor variation mellan olika åldersgrupper, där gruppen 7–12 år visar på en total ökning i deltagartillfällen medan åldersgruppen 17–20 år har en påtaglig minskning. Idrotten har alltså fortsatt mycket stark attraktionskraft bland barn i unga åldrar medan trenden är negativ bland äldre tonåringar. Problemet med ”drop-out” i tonåren är kännbart i hela landet och har varit föremål för ett flertal studier som visar att detta är ett komplext fenomen med många orsaker. Forskningen visar att avhopp i denna ålder ofta är relaterat till någon form av förändring, t.ex. i skolan, i det sociala nätverket, i föreningen eller i laget.

Utvecklingen i Dalarna ser ungefär ut som i övriga riket, men det är troligt att urbaniseringen har haft ännu mer påtaglig inverkan i vårt glesbefolkade län och att detta i sin tur i högre grad har påverkat lagidrotter. Detta eftersom att minskat antal barn gör det svårare att få ihop lag och att hålla igång tävlingsserier.
Även om minskningen i antal deltagartillfällen är mindre när den sätts i förhållande till barnkullarnas storlek under dessa år, så lyfter utvärderingen en viktig fråga: Hur behöver idrotten utvecklas för att alla som vill ska kunna idrotta så länge de vill?

Frågan är dock komplicerad och det går inte att peka ut en enda allomfattande lösning. Många av utmaningarna måste dessutom hanteras av idrottsrörelsen som helhet. Det finns dock ett antal saker vi tillsammans kan göra på lokal och regional nivå.

  1. Satsa på kompetensutveckling av idrotts­ledare, för att ge föreningar verktyg och kompetens att kunna behålla och rekrytera nya utövare och för att göra ledarrollen mer attraktiv. Det är en utmaning för många föreningar att hinna med både utvecklingsarbete och drift av idrottsverksamheten och de behöver därför stöd med utbildning och utveckling. Idag är ersättningen till Idrottens Studieförbund, SISU, mindre än hälften så stor per unik deltagare som till övriga studieförbund med regionalt anslag. Att höja anslaget för bildnings- och utbildningsverksamhet skulle möjliggöra ytterligare stöd till kompetensutveckling, bland annat för att öka kunskapen om hur föreningen som helhet och hur enskilda ledare kan agera för att motverka tidig drop-out.
  2. Öka det regionala stödet till idrotten. Det regionala anslaget till idrotten i vårt län har inte räknats upp på många år, samtidigt som kostnadsutvecklingen har gjort att anslaget urholkats betydligt. Detta tillsammans med ett oförändrat statligt stöd har haft betydande effekt på föreningarnas ekonomi och verksamhet. Ökning av det regionala anslaget skulle kunna motverka denna utveckling och därmed minska risken för att barn- och ungdomar exkluderas.
  3. Öka samverkan mellan näringsliv, offentlighet, akademi och föreningsliv. En sund barn- och ungdomsidrott, där barn trivs, utvecklas och tillåts delta på sina egna villkor är inte bara en angelägenhet för idrottsrörelsen. Det finns också goda möjligheter för sponsorer och övriga aktörer stärka barn- och ungdomsidrotten. Dala Sports Academy är ett exempel på där dessa aktörer samverkar för att gemensamt utveckla förutsättningar för både föreningsliv, näringsliv, akademi och offentliga organisationer.

 

Vi som verkar inom idrottsrörelsen är inte nöjda med en jämn utveckling eller en minskning. Vi vill att antalet aktiva barn och ungdomar ska öka. Eftersom föreningsidrotten bidrar med så mycket positiva effekter för ungdomars hälsa, välmående, skolprestation och sociala sammanhang är det angeläget att idrotten kan behålla de som redan är aktiva längre upp i åldrarna och samtidigt attrahera fler.

 

Tomas Ringsby Petersson, Ordförande

David Bergström, Distrikt­idrottschef

Dalarnas Idrottsförbund/SISU Idrottsutbildarna

Skapad av Svenssonform