jQuery(".vc_grid-btn-load_more a").html(' New Load more');
Toppfält: innehåll
Ingen Kan Göra Allt,  Men Alla Kan Göra Något!

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något!

Att få chansen att skriva några ord i dessa dagar och nå ut till människor som sitter framför brasorna i höstmörkret känns som ett fint privilegium – idag finns chansen för många röster att göra sig hörda. Det gillar jag.

Salka Börjeson Eynon 
Chef på Green Hotel, Tällberg

Världen och dess problematik i alla hörn blir, för mig, överväldigande. Att läsa tidningarna och lyssna på nyheterna känns som en säker väg till total handlingsförlamning. Å ena sidan har vi hotet i form av klimatförändringar som vi väl alla är överens om att vi kan påverka. Vi läser om brott mot mänskliga rättigheter som vi inte kan föreställa oss och vacklar mellan att stänga dörren till dialog, för att visa vår absoluta ståndpunkt, eller öppna den vidare för att få större chans till inblandning.
Debatter om könsstympningar och ofattbara syner på kvinnor blandas med mode och klädföretagens rätt eller inte till att kommunicera – för kommersiella syften eller i ett vidare perspektiv? Å andra sidan har vi alarmerande rapporter om var den svenska skolan befinner sig i en global jämförelse.
Jag saknar visionärerna. De som har en övertygelse om att de ser vägen framåt. inte bara för nästa valperiod, inte bara för innevarande mandat. Utan riktigt långsiktigt. Som vågar sätta de stora målen. Hur svårt kan det vara att bestämma oss för att vi ska ha världens bästa utbildningssystem? Var ligger hindret?
Är det egentligen någon som tvekar över att vi skulle kunna nå det målet med de resurser vi har? Vi kan idag konstatera att vi ligger sämst till jämfört med våra nordiska grannar. Vi ligger efter Ryssland. Märkligt – världens bästa skola ligger i Singapore. De hade också världens bästa flygbolag i många år, nu ligger de på andra plats. Vårt SAS ligger rätt långt efter Aeroflot. Vad har hänt?

DRIVKRAFTEN BORTA
Jag tror att det handlar om hur hungriga vi är. Hur mycket vi har att förlora och hur mycket vi har att vinna. Vi lever i ett utvecklat land. Vi har tagit bort drivkraften hos individer. Vi kanske kan få en ny chans då vi tar emot människor som har lämnat allt och står inför att behöva bygga upp sitt liv från ingenting. Kanske kan vi genom dem få se lusten att lära på närmare håll, få del av deras entreprenörskap för att ta sig ur sin nuvarande situation, haka på. Men då behöver vi mål! Om vi inte vet vart vi ska kan vi inte fånga de goda vindarna.
Och så står vi då inför utmaningar och möjligheter när det gäller inkommande arbetskraft. Ofta hörs det röster om privata företag som skor sig på flyktingströmmen. Jag tycker att det är beklagligt att man blandar ihop korten. Det finns bra företagare. Och det finns dåliga. Det finns bra tjänstemän på migrationsverket. Och det finns dåliga. Oj, nu blev det väl fel. Inte får man säga att människor är dåliga? Men en företagare kan benämnas med rätt många epitet utan att det reageras. Det är synd.
Vi måste ta vara på alla krafter. Och här – runt omkring oss är jag övertygad om att de allra flesta är goda. Vi är beroende av entreprenörskap – nu mer än någonsin. Vi har fantastiska människor som kommit in i vårt land med en hunger om förbättring som många av oss saknar. Det gäller att skapa förutsättningar för allt växande, allt gott. Och genom kontroller, mod och rakhet se till att avarter rättas in i ledet eller försvinner.

IDROTTEN ÄR VIKTIG
I vår direkta närhet ser vi hur idrotten för oss samman. Några mil härifrån går världens största skidlopp av stapeln. Det skulle inte vara vad det är idag utan det fantastiska arbete som föreningarna gjort, sida vid sida, unga som gamla, föräldrar och barn, nyfikna och uttråkade. Tillsammans har de banat väg för att Vasaloppet blivit vad det är. På hockeyrinken är det inte bara elitmålen som gäller. Det är ett resultat av ett nätverk av engagerade, timmar av väntan, av träning, av peppning, av tröst. Det ligger planering och kreativitet i paketet, vänskap och ledarskap, föräldraskap och syskonskap och drömmar och uppvaknanden.
Jag tror det bidrar till det som syns idag när det vimlar av goda krafter som samlar in och delar ut, engagerar och inspirerar. Tar emot och hälsar välkommen (även om rädslan för att inte förstå och inte bli förstådd är påtaglig). Alla har sin ryggsäck som vi i mötets ögonblick inte vet något om. Att hålla det i minnet är ett bra redskap för att visa och framförallt, känna verklig respekt. Jag hoppas och tror att just nu, idag och imorgon, föds lite mer empati, förståelse, acceptans – för att ingen kan göra allt och alla kan göra något. Tillsammans.

0 kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Knapp, skrolla upp