Toppfält: innehåll
Jan Simons På Läktarplats: Ishockeyn Har Blivit För Dyr

Jan Simons på läktarplats: Ishockeyn har blivit för dyr

MORA
I 37 år levde han nästan dygnet runt med sitt Mora IK.
Nu har det gått fem år sedan han sa tack och adjö och klappret av träskor tystnade i korridorerna.

Men intresset för ishockeyn finns givetvis kvar hos Janne Simons. Det släpper han aldrig.
Och han har heller aldrig varit rädd för att vädra sina åsikter, även när det inte varit bekvämt för alla.

Vilket gäng. Janne Simons framför NHL-stjärnorna i Mora. Från vänster: Andreas Lilja, Marcel Hossa, Rastislav Palikovski, Marian Hossa, Dan Cleary och Shawn Horcoff.

DYR SPORT
– Ishockeyn har inte blivit billigare med åren. Det är en dyr sport. Ja, elitidrott över huvud taget har blivit för dyrt. Det är svårt att bedriva elitidrott om inte bygdens folk och sponsorer ställer upp. Om jag pratar för Mora: Vem mer har en publik mellan 4 och 5.000 varje vecka på en samlingsplats där folk umgås.
Flera klubbar tyngs av ansträngd ekonomi. Både Leksands IF och Mora IK sliter hårt ekonomiskt och i Furudal lade IFK Ore nyligen ned sin verksamhet.
Janne Simons hade rykte om sig att hålla hårt i klubbens plånbok, med dubbla gummiband skojade en del.
– Sporten är inte svårare än vad det är i en vanlig familj säger Simons. Du kan inte handla varor för mera än vad du har pengar till. Handlar du för mera då kommer sanningen snabbt ikapp dig. Det har en och annan idrottsförening fått erfara som levt över sina tillgångar.
– När Mora IK gick upp i elitserien 2004 gjorde vi det med fjorton spelare som gått i vårt eget hockeygymnasium. Och de flesta blev kvar. Dagens tränare måste våga mera och plocka in spelare som inte är färdiga, åtminstone ett par spelare per säsong. Randy Edmonds var en tränare som vågade.
– Jag minns hur jag fick tjata in spelare som Tomas Skogs, Jonathan Granström, Mathias Ekholm, Mikael Wikstrand och Tom Nilsson att få chansen i A-llaget. Jag tyckte att tränarna skulle våga och ge dem chansen.
Inga dåliga namn. Det är killar som idag ger avtryck både i SHL och NHL.
När jag nämner ordet agenter så mulnar Janne Simons betänkligt. Han har stött på diverse sorter.

BARA PENGAR
– Jag skall inte säga att alla agenter är likadana, Gunnar Svensson har idrottsanknytning, kan branschen och är ärlig och går inte för fort fram. Och det finns säkert fler. Men så finns det spelaragenter som bara tänker på sitt eget bästa att få in så mycket pengar som möjligt.
Jag minns en lovande kille från Furudal, Gustav Gräsberg som var given i pojklandslaget. Men en agent ville skynda på hans utveckling, drog iväg med honom till Stockholm och sedan till en camp i Kanada. Ja, vad hände, hans karriär gick åt helvete. Han skulle ha fått utvecklas i lugn och ro.
Men är det så lätt för unga killar att förstå hur de skall satsa? De ser andra lovande ungdomar som plötsligt slår igenom och får drömkontrakt. Det är inte heller så lätt för föräldrar att förstå vad som är bäst, eller hur?
– Visst kan jag förstå unga killar som drömmer om stora pengar och kan ha svårt att förstå när agenter kommer, och agenter växer upp som svampar. Men de har för bråttom. Därför är det viktigt att stanna något år extra i den klubb de tillhör. Vi har ett bra exempel i vår starke back Lukas Bengtsson som stannade kvar hos oss ett par extra år för att utvecklas, och som nu är en av Frölundas bästa spelare.
– Skall man ta spelare utifrån skall det väl vara någon som tillför laget något, inte tvärtom, säger Simons med skärpa.
Mora IK har aldrig haft möjligheter att lova guld och gröna skogar till spelare som kommit utifrån. Men det som lockat spelare är att de fått hyggligt med speltid, inte bli sittande på avbytarbänken. Men har du talang och en tränare som vågar släppa fram dig Då har du en god chans.
– Det är inte alltid så att de som satsar hårdast ekonomiskt lyckas bäst. Ett skräckexempel är det gamla klassiska laget Södertälje SK som ramlade ur allsvenskan efter förra säsongen trots att man var det lag tillsammans med Malmö som satsat hårdast ekonomiskt för att nå drömmen: SHL. I högsta serien är det Luleå som fått en stor penningpåse, få se vad det leder till. Än så länge är det magert. Men så har vi exempel på klubbar som vågat satsa på sina egna och nått fantastiska resultat, jag tänker förstås närmast på Skellefteå AIK.
Leksands IF har numera fått mätta mun efter matsäcken och det tror jag att man bara mår bra av.

GAMLA STAMMEN
Jan Simons tillhör den gamla stammen av ledare som la ned hela sin själ i klubben.
Ser du några sådana ledare i Dalarna idag?
– Ja, det finns det säkert. Jag vill nämna ett par hockeyledare som jag beundrar. Det är Sören Hortlund och Mats Horndal Johansson i Borlänge. Hockey. De verkar i en klubb i mellanläge, inte minst när det gäller konkurrensen om sponsorer, men som kämpar på tack vare starka ledare. Och Hedemora har en beundransvärd ungdomsverksamhet.
Janne Simons begåvades med en egen sittplats i Smidje­grav Arena när han slutade, fattas bara annat.
Han fick annars sin stora belöning när Mora IK 2004 avancerade till Elitserien och stannade kvar i fyra år. Lagom till avancemanget blev det lockout i NHL och plötsligt fick vi se spelare som Shawn Horcoff, Marian Hossa med flera spela i Mora IK:s dress.
Det var då det. Men hur är det nu? Sitter Jan Simons och suktar efter gamla tider?
– Nej, inte alls. Jag tycker det är roligt att se Mora IK den här säsongen, det finns fart och det finns talang. Det är en bra blandning. Så varför skulle inte Mora IK kunna gå upp i högsta serien igen?
Text: STELLAN KVÄRRE

0 kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Knapp, skrolla upp