Karin Rabes fantastiska idrottskarriär
FREDRIKSBERG
När Karin Rabe, nybliven ålderspensionär, för ett antal år sedan flyttade till Fredriksberg och Säfsbyn med äkta maken Kalle Wegerfelt var det inga direkt främmande tassemarker. Här har hon manövrerat och karta och kompass i skogarna sedan 16-års åldern i den mycket krävande och svårlöpta orienteringstävlingen Älgdrevet.
»Jag har vunnit tävlingen tre gånger, avslöjar Karin. En gång har jag till och med deltagit i älgjakten häruppe – men inte som jägare utan som åskådare. Det var nämligen en del av priset i tävlingen
– den andra utgjordes av en halv älg!«
Under några intensiva tävlingsår mellan 1974–1989 blev hon världsmästarinna i stafett med 4 guld, 3 silver och 2 brons, samt svensk mästare med 13 guld (4 i stafett), 21 silver och ett antal brons. Hon var välkänd för dalapubliken när hon tävlade för den då elitsatsande Rättviksklubben IK Jarl åren 1975–1981. Trion Karin Rabe, Monica Andersson (Gustafsson) och Eva Moberg skapade respekt bårder inom och utom landets orienteringsgränser.
ELITKARRIÄR
Karin Rabes välmeriterade elitkarriär varade åren 1974–1990 och i landslagsdressen 1976–1989. Hon har tävlat för klubbarna Fjärås AIK, IK Jarl 1975–1981, Almby IK och slutligen Hagaby GoIF Örebro.
Men att tävla på elitnivå har ett pris. Karin fick betala för ständig press och stress och hade planer på att lägga av tävlandet foreller 1987. Inför VM i Frankrike 1989 hörde landslagsledningen av sig: Vill du vara med? Hon var vältränad. Hade åkt längdskidor hela vintern och klämt Öppet Spår. Hon satsade för fullt och blev 2:a. Bästa individuella resultatet någonsin. Bet ihop inför SM året efter – blev 5:a. Men efter den säsongen sa kroppen ifrån.
– Jag var helt utbränd och körd i botten. Åldern hade slutligen tagit ut sin rätt och jag orkade inte springa på 16 år, berättar Karin.
Idag springer hon för nöjes skull i lokala tävlingar och odlar samtidigt sin främsta hobbies: jakt och dressyr av jakthundar – egna och andras. Verkar även som kassör i Svenska Vorstehklubben.
– Inför valet till kyrkofullmäktige fick jag en förfrågan om att ställa upp för socialdemokraterna och tackade ja, avslöjar Karin. Döm om min förvåning när jag dessutom fick så många personröster att jag hamnade högst upp på listan och valdes till ordförande i Gränges/Säfsnäs församling.
Dessutom sjunger hon i Säfsnäs Hembygds- och kyrkokör, är kassör i Ulriksbergs IK, ordförande och kassör i stugföreningen i Sälen (här har paret Rabe/Wegerfelt fritidshus och tillgång till jaktmarker).
Fast flytten till Fredriksberg handlade ytterst om en utlyst tjänst vid Säfsen Resort och därefter ytterligare anställning vid AEB Anläggningsentrepenader AB fram till pension.
STORVINST
Men orienteringssagan började egentligen med den oslagbara toppvinsten – en chokladkaka – i barndomsklubben Fjärås AIK för 56 år sedan. Karin – då nio år –var ett helt år för ung för medlemsskap i klubben. Det återstod blott några månader innan stadgegällande ålder för inträdet i klubben började gälla.
Karin skrattar:
»Jag bluffade och drog till med att jag fyllt 10 – men hoppas och tror – att det är preskriberat vid det här laget.«
Vi hade frågesport den där gången och jag råkade vinna. Blev till på köpet rikligt belönad – min allra första vinst någonsin i orienteringens tecken. Det här blev rena dörröppnaren. Vi tävlade ofta både inom och utom landets gränser. Och det var ovanligt på den tiden. Vi var priviligierade gentemot kompisarna.
Karin avslöjar:
– Men det roligaste minnet är nog mitt guld i Budkavle-SM i Yttermalung 1979. Kungen var prisutdelare och jag blev förevigad med Hans Majestät. Bilden fick min farmor som blev otroligt glad och stolt.
– Från den stunden fanns den inramad och på hedersplats på byrån alldeles innanför dörren till hemmet. Övriga barn och barnbarn ”fick nöja” sig med ramade bilder i bokhyllan i vardagsrummet!
Text och foto: STAFFAN BJÖRKLUND
