Toppfält: innehåll
Lagidrotten Skapar Kamratskap

Lagidrotten skapar kamratskap

John Sund

Jag gick i femte klass och året var 1978 när en av mina kompisar frågade mig om jag inte ville följa med på bandyträning på Lugnet i Falun.  Med viss skepsis följde jag med till Falu BS ”knattelag” och jag kan fortfarande minnas hur stort jag tyckte det var, både själva bandyplanen men även att i oktober kunna åka skridskor på konstfrusen is!

BLEV MÅLVAKT
Det var riktigt roligt och jag såg mer och mer fram emot träningarna på Lugnet. Men som utespelare gick det inget vidare tills tränaren en kväll sa till mig:
– John, kan inte du testa att ställa dig i målet?
Med viss tvekan tog jag på mig skydden och ställde mig i målet och det visade sig bara efter några träningar att där passade jag verkligen in.
I min första match gick det inget vidare. Jag minns att jag stod för långt ut och ett skott från mittlinjen gick över mig och in i mål!
Men mer och mer växte jag in i min nya roll som målvakt och fick bra målvaktsträning. En gång kom A-lagets målvakt (tror det var Stefan Nykvist) på besök till träningen och hjälpte mig med råd och tips.
Det tyckte man var stort!
Idrotten och särskilt lagidrotten som en miljö för kamratskap och där vi ställer upp för varandra är fostrande på flera sätt, både till kropp och själ. Jag minns tränare och lagledare som tog hand om oss ungar, vuxna som vi fick förtroende för och som uppmuntrade oss men även skällde på oss ibland när vi inte skötte oss i och utanför planen.

LAGARBETE
Lagarbete och laganda fick vi lära oss och alla fick plats. Även om alla inte fick lika mycket speltid på matcherna och vissa fick stå över matcher ibland så fanns det plats för alla.
Jag har själv aldrig upplevt någon elitsatsning som idag är mer vanligt tidigt i åldrarna. Jag tror att faran med elitsatsningar på ungdomsnivå ligger i när prestationen blir det viktigaste.
Vi idrottar och sportar för att det är roligt och utvecklande fysiskt och psykiskt. Vi har hittat en glädje och en njutning i utövandet som berikar våra liv.
Det måste alltid ligga till grund för de mål vi sätter upp individuellt eller som lag.
För egen del är jag så tacksam för ungdomsåren i Falu BS och några år i Korsnäs IF som fotbolls­spelare. Minns min bästa säsong 1981–1982 när vi som yngre pojklag vann Dala­cupen och jag fick tre straffar mot mig och räddade alla tre!
Gör om det, den som kan!

John Sund, präst i Leksand

Knapp, skrolla upp