Toppfält: innehåll
Lev Bättre Med Artros

Lev bättre med Artros

Artros är världens vanligaste ledsjukdom och det är också den vanligaste kroniska sjukdomen bland äldre. Vanligare än högt blodtryck, hjärtsjukdomar och diabetes. Den har ofta betraktats som den opåverkbara sjukdomen. Men med rätt behandling och, framför allt, egen aktivitet så kan man påverka sjukdomsförloppet i hög grad.

Sjukdomen förekommer redan så tidigt som i 30-årsåldern men majoriteten som får den är över 60 år. Det är vanligt att man tror att artros är en följd av naturligt åldrande. Men om detta skulle vara orsaken så skulle alla gamla drabbas av artros. Men så är inte fallet.

MÅNGA SYMTOM
Det vanligaste symtomet är belastningssmärta. Andra symtom är vilovärk, stelhet, minskad rörlighet och minskad muskelstyrka. Detta kan medföra negativa känslor som oro, depression, känsla av isolering och hjälplöshet. Men information och kunskap om vad det faktiskt handlar om och hur man kan förhindra dess framfart kan dämpa orosmolnen.
Att drabbas av sjukdom ökar i de flesta fall stress­nivån. Det kan medföra större förändringar i livet än att förlora arbetet eller att gifta sig.
Artros har kallats för förslitning. Den har också kallats för en inflammatorisk sjukdom. Men så är icke fallet. Det är en obalans mellan uppbyggnad och nedbrytning av ledbrosk där de nedbrytande faktorerna blir för stora.

DAGLIG MOTION
Utöver brosket påverkas också ledband, ledhinna, ledvätska och ben. Men genom att röra på leden ökar genomblödningen och brosk och vävnader stimuleras att bygga nya celler. Så även om artros inte går att bota (än) så är inaktivitet en större riskfaktor än aktivitet. Det bryter ner ledbrosket. Därför är första behandlingsalternativet daglig och regelbunden motion.

Riskfaktorer
•    Ärftlighet. Även att man har reumatism i släkten.
•    Kvinnor drabbas mer än män.
•    Ålder.
•    Övervikt.
•    Högre belastning än normalt i sitt yrke eller fritidssysselsättning.
•    Tidigare skada i menisk och ledband.
•    Hård träning eller elitidrott där risken för knä- och ledbandsskador är stor.

Diagnosen ställs med hjälp av undersökning och anamnes (sjukhistoria). Röntgen används bara i oklara fall. Hur leden ser ut på röntgen påverkar inte behandlingen.
Det har visat sig att glucosamin inte hjälper. Inte heller Så kallad tuppkamsinjektioner eller artroskopi (knäoperation).
Med hjälp av fysioterapeut (sjukgymnast) och arbetsterapeut kan man få information om vad man kan göra för att förbättra sin situation och hur det kan komma att se ut i framtiden.
Grundbehandlingen är träning, information och viktreduktion. Effekten av dessa är bättre än smärtstillande läkemedel och dessutom utan biverkningar. Dessutom får man positiva effekter på hjärt-kärlsjukdomar och diabetes. Det finns inga studier som påvisar några negativa effekter av träning vid artros. Tvärtom ökar livskvaliteten.

MOTVERKAR ÖVERVIKT
Då artros är den vanligaste orsaken till inaktivitet hos äldre, vilket ökar riskerna för hjärtsvikt, högt blodtryck och diabetes, så är det av största betydelse att påvisa de positiva faktorerna med träning och fysisk aktivitet.
Detta motverkar också övervikt, som i sig ökar risken för artros, hjärtinfarkt, tjocktarmscancer och diabetes. Dessutom: 5 kilos viktreduktion minskar risken för att utveckla artros tio år senare med 50%. Och det finns inga belägg för att måttlig fysisk aktivitet ökar risken för artros när man har övervikt.
Prognosen för de allra flesta med artros är god. Förutsättningen för att få långvariga positiva effekter är att man kommer igång med regelbunden träning.
Smärta är en vanlig anledning till att träning inte blir av men den är i sig inget hinder för träning så länge den inte överskrider gränsen för vad som är »acceptabelt«. Det vill säga smärtan ska inte vara högre 24 timmar efter ett träningspass än vad den var före passet. Att undvika smärta genom att undvika att röra på sig leder till sämre fysisk funktion över tid. Artrosförloppet varierar stort från person till person. Hos en del avstannar processen medan andra får förhållandevis snabba försämringar.
Det vanligaste stället man får artros på är knäleden. Det är också den leden man forskat mest på när det gäller behandlingsmetoder. Men det finns dock skäl att tro att dessa metoder fungerar lika bra på andra leder såsom höft- och handartros.

TRÄNING
Att gå i trapp eller att resa sig från sittande kan vara exempel på träning som kan få rörligheten i knä och höft att bibehållas. Viktigt att tänka på är vinkeln. Knät ska vara över tårna och inte vinklas utåt eller inåt då det blir snedbelastning. Det kan medföra ökad risk och påskynda artrosen.
Det bästa är man kan få en blandning av konditions- och styrketräning och rörelseträning. Att sitta på en cykel med nästan ingen, eller lite, belastning, men med hög kadens (fart på tramporna) har visat sig kunna hindra artrosens framfart i knät. Samtidigt innebär mer muskelmassa via styrketräning runt leden, att leden avlastas och att man därmed också kan bromsa utvecklingen av sjukdomen.
När det gäller styrketräningen så ökar styrkan snabbt i början tack vare en ren nervstimulering. Det vill säga att kroppen »kopplar på » det centrala signalsystemet till muskeln.
Detta kan ta några veckor innan »ledningarna är dragna«. Senare så börjar muskeln bli större genom att muskelfibrerna ökar i storlek. Om man av någon anledning slutar träna, oavsett hur länge man hållit på, så behåller man sin muskelkapacitet i max 10 dagar och kondition max 7 dagar. Om man är frisk i övrigt.
I båda fallen så börjar kapaciteten gå ner dag ett om man blir sjuk. Så det är färskvara. Man ska alltså inte se på detta som ett projekt utan som att man påbörjar en livsstil som ska hålla livet ut. Det kan vara bra att börja med en lågintensiv träning för att sedan öka belastningen på sikt.
När det gäller bassängträning så lämpar sig det bäst för de som har svår belastningssmärta, felställningar och minskat rörelseomfång. Styrke- och stabilitetsträning utförs med större behållning på land. Dessutom behöver brosket utsättas för en viss belastning för att stimuleras till nybildning av celler. Detta görs bäst på land. Brosket fungerar ungefär som en svamp. När det belastas så pressas gamla celler ut och när belastningen släpper så sugs det in friska celler.
För att gå ner i vikt rekommenderas att man utför 45-60 minuter aktivitet med måttlig intensitet per dag. Men det viktigaste är ändå vad man äter. Ungefär 2/3 påverkas av näringsintaget och 1/3 av hur mycket energi man gör av med.
Trots alla väldokumenterade effekter av träning är det mindre än hälften av alla med artros som tränar. Och bara c:a 10% av alla som uppsökt sjukgymnast som försökt gå ner i vikt.

TURORDNING
•    Om man ska gradera sätten att leva ett bra liv med artros så får det den här turordningen:
•    Information, träning, viktnedgång.
•    Gånghjälpmedel: Käppar, stavar (för de med hög smärta) för att känna sig säkrare vid promenader.
•    Stötdämpande skor.
•    Kortvarig lindring av smärta med hjälp av värme/kyla.
•    Kortsiktig smärtdämpning (upp till 4 veckor) med hjälp av akupunktur eller TENS.
•    Det finns inget vetenskapligt stöd för att ultraljud eller laser ska fungera som behandling mot artros.

Artrosskola
Fysioterapeuter (sjukgymnaster) och arbetsterapeuter kan erbjuda artrosskola där man får information om sjukdomen och där man sedan får en genomgång på vilken typ av träning man kan genomföra för att få ner smärtan och förhindra sjukdomen framfart. Hör efter på Din ort vilka som kan erbjuda detta. I Falun så finns möjligheten för närvarande på Falu Vårdcentral, Primärrehab och hos oss på Lugnets Fysiocenter.

Per Olhans, massör, tränings­instruktör, kostrådgivare och driver Fysiocenter Kettlebellsclub
Åke Embretzén, leg fysioterapeut, Certified Sports Physiotherapist
0 kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Knapp, skrolla upp