Toppfält: innehåll
Mästarmöte På Skräddarbacken – Annichen Och Tove Skogens Drottningar

Mästarmöte på Skräddarbacken – Annichen och Tove skogens drottningar

Stellan Kvärre i samtal med Tove Alexandersson och Annichen Kringstad. Foto: SVEN-ERIK KARLSSON

BORLÄNGE
Våren är här och vi sitter i aprilgrönskan utanför ­­Stora Tunas klubbstuga vid Skräddarbacken i Borlänge.
Sport­magasinet Dalarna har sammanfört gårdagens världsstjärna Annichen Kringstad med dagens suverän – Tove Alexandersson.

Det känns både högtidligt och lättsamt. Det är nära till många skratt.
Att sporten är orientering vet naturligtvis våra kvalificerade läsare. Och vad de båda tjejerna betytt och betyder för orienteringen i Dalarna i allmänhet och Stora Tuna OK i synnerhet, det förstår alla.
– Kan Tove bli lika bra som Annichen?

– Lika bra? Tove har varit mycket bättre som junior än vad jag var. Jag var ingen barnstjärna inom orienteringen. Tove är dessutom betydligt jämnare än vad jag var, jag kunde göra riktiga bommar och hamna långt ned på resultatlistan. Tove hon vinner ju nästan alltid. Hon har en förmåga att ta riktiga, strategiska beslut och att behärska olika etapptyper. Hon blir taggad av de stora utmaningarna. Det blev givetvis också Annichen Kringstad.

VUNNIT ALLT
När Annichen var bara 21 år gammal hade hon vunnit allt: Sitt första av tre individuella VM-guld, Jerringpriset, Dagbladsguldet, 0-ringen, hon var årets idrottskvinna. Ja, hon vann allt. Detta som förstaårssenior. Den fjäderlätta kroppen flög fram mellan tall och gran.
– Nej, jag vann inte allt, protesterar hon. Jag blev aldrig nordisk mästare.
Fyra år senare, vid 25 års ålder avslutade hon sin karriär och började plugga marknadsekonomi. Då hade hon en karriär bakom sig som bland annat gett sex VM-guld (tre i stafett). Fem O-ringensegrar på sex starter. 14 SM-guld, varav nio individuellt!

MÅLET VM-GULD
Nu är Tove 21 år och redan vunnit så otroligt mycket.  Just nu Dalarnas främsta idrottare alla kategorier. I september i Italien kan det största målet nås inom hennes orientering, nämligen VM-guld. Hon har fyra VM-silver som senior. Fast VM-guld har hon ju – i skidorientering. Tre stycken. Plus åtta junior-VM-titlar i såväl orientering som skidorientering.
Hon är den yngsta tjej som någonsin vunnit senior­klassen i O-ringen. Det gjorde hon redan 2011, hon vann igen förra året.
Och ändå ger hon det här överraskande svaret när vi frågar om hennes lokalsinne, hur hon skulle hitta om hon plötsligt gick vilse i exempel en storstad?
– Det skulle inte gå så bra.  Jag har ett fruktansvärt dåligt lokalsinne. Extremt dåligt lokal­sinne, skrattar hon.
Det är naturligtvis annorlunda när hon förbereder sig inför en tävling. I studier av kartor, funderingar på bästa möjliga vägval i terrängen. Tove lever verkligen upp till devisen: Bäst när det gäller. Hon lämnar ingenting åt slumpen. Det gjorde säkert inte Annichen heller.

Idag är hon 53 år och driver sitt eget företag med organisationsutveckling. För enskilda individer och företag. Hon basar för orienterings­klubben OK Kåre i Falun och hon jobbar som ambassadör för den stundande O-ringen i Sälen 2016. Ja, ni minns väl succén när Sälen senast hade O-ringen 2008.
Hon har morgonen innan vi träffas varit ute i skogen och orienterat. Njuter säkert mycket av att göra det utan att ha en nummerlapp på bröstet. Det var si och så med njutningen när hon stod på topp. Prestationsångesten blev värre och värre med åren och funderingarna blev starkare och starkare om hur hon värderades som människa.  Inte bara som en mästare inom idrotten. Som alla andra var hon beroende av att få självkänsla och känna den inre glädjen. Och att få bekräftelse.
Annichen har aldrig varit rädd att blotta vad som fanns bakom den framgångsrika fasaden. Och hon har säkert med sina samtal hjälpt flera med samma erfarenheter.
Tove är orienterare på heltid och hon bara njuter av sitt orienteringsliv. Utom när hon fastnar med håret i ett taggtrådsstängsel – som vid EM i Portugal nyligen.
Hon är litet unik i ett avseende. Få om några utländska stjärnor satsar på både orientering och skid­orientering. Ja, i Sverige är det samma sak. Det är ett mastigt program. Men belöningen finns: Hon har drygt 30 VM-medaljer i skidor och skidorientering.
– Sammanlagt gör jag ett 80-tal tävlingar per säsong, säger Tove.

Nu när den suveräna Simone Niggli från Schweiz slutat är det ingen tvekan om vem som är hennes arvtagerska: Tove Alexandersson. Hon är redan i världstopp.
Tove minns när hon som 11-åring följde med föräldrarna till VM i Schweiz och fick se Simone ta hem fyra VM-guld. Då samlade Tove på autografer och Simones var naturligtvis den mest värdefulla. Annichens stora idol som liten var den norska långdistanslöparen Grete Waitz. Ingen dålig förebild. Grete vann VM-guld i maraton, hon vann New York Marathon nio gånger, hade världsrekordet på 3.000 meter. Annichen är för övrigt född i Norge, men det hörs inte på dialekten som fortfarande bär en värmländsk klang efter åren i Säffle.

AKTIVA FÖRÄLDRAR
Det finns flera likheter mellan Annichen och Tove. De har mer eller mindre orienteringen i modersmjölken genom föräldrar som varit aktiva och framgångsrika.
Tove hon gick en snitslad bana på 2–300 meter strax efter hon fyllt ett år.  Annichen var elva år innan hon började satsa.
I en artikel skall Tove ha sagt:

– Jag tränar inte för att misslyckas. Jag älskar att vinna mer än jag hatar att förlora.
När vi sitter här vid Skräddar­backen säger hon så här:
– Visst vill jag vinna och jag satsar på det. Men för mig är också upplevelsen under ett lopp lika viktig. Charmen är alla de utmaningar som väntar när man får kartan i sin hand. Speciellt när man inte haft någon gammal karta att titta på.
Finns det då risk att Tove kan komma i samma läge som Annichen med tankar på hur man värderas som människa och inte bara som elitidrottare?

NJUTER I SKOGEN
– Vi har en bättre utbildning i landslaget i dag än vad jag kan tänka mig att det var på Annichens tid, säger Tove.  När jag var yngre var jag mera resultatfixerad, att jag skulle vinna. Det gav mig säkert ett mentalt försprång före konkurrenterna. Idag njuter jag mera när jag är ute i skogen och tävlar.
– Orientering är som en skattjakt, säger Annichen. Men jag var sån efter första VM-guldet att jag skulle bara vara bäst och pressa mig så hårt jag kunde för det.
Naturligtvis ingen ovanlig egenskap hos en toppidrottare, men man lever också i ett ständigt gränsland där du skall vara i topp men också som människa kunna må bra och inte tappa glädjen.

Det är nog ingen risk att Tove Alexandersson tappar glädjen. Hon har många utmaningar framför sig och hon slipper ha allt focus på sig. Dalarna har flera andra duktiga orienteringstjejer av världsklass som Helena Jansson, Emma Claesson och Lena Eliasson.
Orienteringen har alltid varit stor i Dalarna och det är här stjärnorna fortfarande finns.

Text: STELLAN KVÄRRE

0 kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Knapp, skrolla upp