Toppfält: innehåll
Mattias Timander Har En Dröm – Tänk Att Få Avsluta Karriären Med Leksand Till Elitserien

Mattias Timander har en dröm – Tänk att få avsluta karriären med Leksand till Elitserien

mattias-timander07LEKSAND Den 6 april var kvalspelet över för Leksands IF. En bra säsong men med den djupa sucken:
Vi nådde inte Elitserien nu heller. Så kom i alla fall ett glädjebesked: Mattias Timander fortsätter. Han är idag en av Leksands mest värdefulla spelare och väger tungt. Och då tänker vi inte bara på hans 107 kilo. Han har rutinen. Han är svensk mästare med Modo. Han har VM-guld med Tre Kronor och han har spelat med fyra NHL-klubbar.

Förra sommaren bestämde han sig för att lägga av. Modo bestämde sig för att sänka hans lön, och det rejält.

– Men redan efter en vecka kände jag. Nej, jag kan inte lägga av. Jag kan inte sluta spela ishockey. Så det blev Leksand och det är min sista klubb. Nu stannar jag här tills vi tagit oss till Elitserien. Det skulle vara ett fantastiskt avslut att få spela upp ett så klassiskt lag som Leksand till elitserien. Jag vet vad det skulle betyda för bygden, säger Mattias.

STANNA I TIO ÅR

Leksand till elitserien? Ett långtidsprojekt säger pessimisten. Kanske redan nästa år säger optimisten.
– Men vår äldste son Eliot har sagt att vi skall stanna i tio år, säger mamma Angelica.
– Han har börjat spela ishockey, men också intresserat sig för baseboll, berättar Mattias.
Vi träffar paret Timander under en aprildag i Leksand. Spelarna har ledigt men Mattias har varit i styrkehallen och tränat. Han kan inte vila, då börjar det klia i kroppen. Angelica hittar vi i kulturhuset. Hon går på designlinjen på Åkerö Folkhögskola och är fast besluten att design är hennes grej i framtiden, hon drömmer att öppna en butik.
Mattias har fullt upp med sin ishockey och de tre sönerna Vincent 2, Oliver och Eliot 10 år. Har inte hunnit se sig omkring så mycket i vackra Dalarna.

BOR I HEDBERGS VILLA

– Jag har det otroligt bekvämt. Vi bor i Johan Hedbergs villa bara 400 meter från ishallen. Jag kan cykla till nästan allt, behöver inte använda bilen. Allting finns så nära. När jag spelade i Modo bodde jag en bit utanför Örnsköldsvik.
Hur ser sommaren ut för familjen Timander?
– Efter säsongens slut var vi lediga till 2 maj. Vi stannar i Leksand till skolavslutningen 8 juni. Sedan åker vi hem till Örnsköldsvik för tre-fyra veckors semester.
Hur ser sommaren ut i Ö-vik?
– Vi har en del att ordna vid vårt hem som ligger nära kusten. Inte minst röja upp sedan en storm som dragit fram. Jag brukar fiska vid bryggan. Givetvis träffar jag gamla hockeykompisar.

Vi är flera gamla NHL-spelare som bor nära varandra.

Funderade du under åren i NHL hur framtiden kommer att se ut efter karriären?
– Absolut. Jag diskuterade med bland annat Marcus Näslund och Niklas Sundström och 2007 ledde det fram till att jag var med och tog över Ö-viks Marina tillsammans med Per Svartvadet, Peter Forsberg och Niklas Sundström. Vi säljer vattenskotrar, båtar, fyrhjulingar. Starten blev inte så lyckad eftersom det var mitt i bankkrisen.
– Under NHL-åren jobbade jag under somrarna med att köra ut bröd eftersom Angelica är delägare i ett bageri.

FLYTTAR NORRUT

Ja, ni förstår att familjen Timander flyttar norrut igen när karriären är över i Leksand. Om nu inte Eliot får bestämma förstås. 38-årige Mattias Timander har spelat i Boston Bruins, Columbus Blue Jackets, New York Islanders och Philadelphia Flyers. Sammanlagt 442 NHL-matcher under åtta innehållsrika säsonger. Han har spelat med många bra lagkamrater och har haft spännande tränare. Vilka har gjort största intrycket?

– Bland spelarna är det förstås Peter Forsberg och Ray Bourque i Boston Bruins. Jag fick aldrig uppleva någon final om Stanley Cup, men var ytterst nära i Philadelphia där vi slogs ut i sjunde och sista avgörande semifinalen mot Tampa By som sedan blev mästare.

Tränarna då?
– I NHL var det Dave King som jag hade i Columbus. (Känd som tränare också för Kanadas VM-lag). Han var dessutom väldigt imponerad av ishockeyn i Europa som han tog starka intryck av. Den tränare i Sverige som jag har högst tankar om är Harald Lückner. Jag föreslog honom som tränare i Leksand i vintras sedan han fått gå från Mora. Jag var rädd för att Leksand skulle välja Challe Berglund…
– Men jag vill betona att jag är mycket nöjd med Anders Appelgren, och jag gillade också Christer Olsson och Niklas Eriksson. Jag tycker det är bra att klubbar vågar satsa på mera oprövade tränare. Det har varit för mycket att gamla etablerade tränare åker runt från klubb till klubb.
Mattias hade Lückner som tränare när det blev SM-guld, Challe Berglund som tränare när klubben var ytterst nära att åka ur förra säsongen. Det kanske kan förklara en del av Mattias omdömen om de båda tränarna.

STARK KÄNSLA

Förrförra säsongen var alltså en gastkramning för Mattias och hela Modo.
– Vi vågade inte tänka på vad som skulle hända om vi ramlat ur elitserien. Det sades att vi skulle få gå ifrån arenan, alltså att vi inte skulle ha råd att ha den kvar. Vi stod vid stupet kändes det som, jag sov dåligt i en månad. Det var knäpptyst i hallen när vi spelade de avgörande matcherna, det var så mycket som stod på spel. Men när vi äntligen redde upp situationen , ja då var det en starkare känsla än när vi vann SM-guld.
– Jag kan förstå hur spelarna i Djur­gården känner det nu, speciellt de som är urdjurgårdare. Jag lider med dem.
Du var alltså nära att sluta efter förra säsongen. Hur gick resonemanget när du ändrade dig?
– Min agent ville att jag skulle spela i Ryssland och kunde inte förstå hur jag kunde sedan lämna elitserien för hockeyallsvenskan.
Men du var på väg till Skellefteå också?
– Det är riktigt att jag besökte Skellefteå. Anledningen var att jag hade blivit imponerad av deras tränare Anders Forsberg. Han gav ett förtroendegivande intryck. Men jag ville ju inte spela i samma serie som Modo, det kändes konstigt. Så det blev Leksand. Jag kände Tommy Salo, och det gjorde det lätt att ta beslutet. Det har jag inte ångrat.
Du hade oturen att skada ena knät före kvalet i vintras. Hur surt var det?
– Jag kom ju igen till kvalet. Problemet var att jag inte kunde träna på flera veckor efter skadan. Så jag hoppas att jag kan komma igen nästa år i ett kval då jag inte haft en skada som hämmat.
Hur bittert var det att inte nå Elitserien?

BRA PLANTSKOLA

– Det är bara att konstatera att Rögle var bättre. De vann båda matcherna mot oss i kvalet. Det var imponerande hur mycket bättre de blev till kvalet, de var helt enkelt bäst när det gäller. Men det var trist att vi inte besegrade Timrå hemma.
Det är många bra ungdomar som kommer fram i Leksand? Känner du igen dig från dina första år?
– Ja, jag var 19 år när jag debuterade i Modo:s A-lag. Det var stort och det är otroligt hur våra ungdomar är, inte bara bröderna de la Rose och Filip Forsberg. Och de har fått värdefull erfarenhet av vinterns kvalserie.
Känner du dig gammal bland ungtupparna?
– Nej. Det skall i så fall vara när det gäller musiksmaken. Jag föredrar gammal hederlig rock´n roll.
Vad det än blir för musik som gäller så kommer det säkert att svänga om Leksand nästa säsong.
Och det blir säkert Mattias som håller i taktpinnen. Designad av Angelica…

Text: STELLAN KVÄRRE

0 kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Knapp, skrolla upp