Toppfält: innehåll
Monica Har All Tid För Vasaloppet

Monica har all tid för Vasaloppet

– Det här har ju varit hela mitt liv

MORA
Det finns få människor i Dalarna som är så starkt förknippade med sin arbetsplats som Monica Eriksson i Mora. Det hon inte vet om Vasaloppet är inte värt att veta. Hon är ett levande uppslagsverk. Det blir man om man jobbat i 38 år hos Sveriges starkaste varumärke inom idrotten.

Vasaloppet. Monica Eriksson har vigt sitt liv åt Vasaloppet. Hon vet allt om det klassiska skidloppet. Foto: JOHAN TRYGG

– Det här har ju varit mitt liv, säger hon. Kärleken till Vasaloppet har fostrat mig till den människa jag är. Vasaloppet är ett arrangemang som betytt så mycket för så många. Det är ett lopp för alla. Det känns som vi har ett nytt mål varje år.
Monica har ”avverkat” många chefer eller generalsekreterare under årets lopp.
Chefer som Rune Andersson, Klasse Kvännå, Per Andersson, Rolf Hammar, Mats Budh och Jonas Bauer.
– Chefer har kommit och gått. Men Monica har bestått.

Som ansvarig för bokföring, som dataansvarig, ansvarig för tidtagarsystemet, trycksaker, ansvar för skrifter, tidningen Vasalöparen, styrelseledamot i Svensk Klassiker, projektledare och miljöansvarig.
Bland annat. Hur många möten hon suttit på vill hon nog inte veta… Rolf Hammar ger det här omdömet om sin gamla kollega.
– Jag har aldrig hört Monica säga de här orden: »Jag har inte tid. Det här får andra göra«. Jag tror inte många stoppat i det tempo som hon hållit här, alla timmar, dagar, år. Hon är en del i Vasaloppets historia. Har du inte ett genuint intresse för vad du sysslar med, då blir du inte kvar på ett sådant här ställe.
AVSKYR FALSKHET
– Oj vad du tar i, skrattar Monica. Allting har inte varit smärtfritt, även Rolf och jag har rykt ihop, men jag har alltid respekterat människor som kommer och säger rakt ut vad de tycker och tänker.  Jag avskyr falskhet.
– Jag inspirerar av människor som ringer hit, det kan vara när som helst under året, de vill ha en kontakt med oss, jag inspireras också av funktionärer som kommer hit och säger vad de tycker om olika saker. Vad gjorde vi utan alla våra duktiga funktionärer.
Du pratar om inspiration. Berätta om några ögonblick där du känt extra för några deltagare?
– Då väljer jag 1981 då en rörd Sven-Åke Lundbäck vann Vasaloppet under sin sista säsong. Jag tror aldrig jag sett en gladare vinnare med tårarna som trillade. Det gjorde det nog också hos mig. Det var det året som Sven-Åke ryckte i backen i Oxberg som efter det heter Lundbäcksbacken. Det var för övrigt samma år som damerna för första gången fick tävla i Vasaloppet, den första segraren var Meeri Bodelid
– Jag väljer också året efter då Lasse Frykberg vann men inte fick åka i mål som en segrare. Fransmannen Jean-Paul Pierrat fick lagerkransen, men diskades senare för otillåtet skidbyte under loppet. Tvåan Frykberg hade varit värd större uppmärksamhet men han blev berövad jublet att komma med kransen i mål som förste man. Det  hela var också litet känsligt eftersom Frykberg tillhörde arrangörsklubben IFK Mora. (men diskningsbeslutet av Pierrat var korrekt).

DELAD SEGER
– Sedan har vi förstås 1988 med den fantastiska bilden på bröderna Örjan och Anders Blomqvist som delade segern och bar kranskullan Karin Värnlund över mållinjen. Först dömdes Örjan som segrare, vänstra foten skulle ha varit först över mållinjen, tyckte sig måldomarna se. IFK Lidingö protesterade. Enligt internationella regler måste det skilja minst 0,1 sekund, mer än 53 centimeter skillnad för att kora en segrare. Protesten gick igenom.
Med andra ord; förnuftet fick segra.

MÅNGA MINNEN
Givetvis finns dramatiken kring Staffan Larssons öden och äventyr på upploppet med i minnenas kavalkad. Det finns också ögonblick då Monica blivit riktigt förskräckt.
– Det var då Mora-Nisse stegade in på vårt kontor och barskt sa att han vill ha  ett enskilt samtal med mig. Det blev alldeles tyst i rummet, vad hade Monica nu ställt till med?
– Jag tror aldrig jag varit så rädd, säger Monica. Så bestämd hade jag aldrig sett Mora-Nisse. Vi går upp på vinden sade han. Jag har en hemlighet sade han som jag vill att du och jag skall dela. Kung Carl Gustaf skall åka Öppet Spår i vinter, och det får inte komma ut.
Det var det året vårs majestät körde slut på sina adjutanter som turades om att hålla kungen sällskap. Men på diplomet stod det att de alla hade samma tid som kungen i mål. Då röt kungen ifrån. De borde inte alls ha samma tid.
Vår konung åkte Vasaloppet 1977 på tiden 8.12.41, öppet spår 1987 på 7.09.45 och Öppet spår 1997 på 7.37.00. Prins Carl Philip åkte Öppet Spår 2004 på 6.21.52.
Apropå Mora-Nisse, kunde han bli arg?
– Jodå, skrattar Monica. Jag minns en radintervju där det förekom kritik att artisten Thore Skogman stoppats från start. Men han var inte anmäld i tid. Då röt Nisse till i intervjun och sa att här i Mora gör vi ingen skillnad på folk och folk.
Monica som ursprungligen kommer från Sysslebäck i norra Värmland landade i Mora 1976. Då kom hon närmast från Östergötland men sökte sig norrut till snön.

DUKTIG SKIDÅKARE
Och visst kunde hon åka skidor. På meritlistan finns segern i Skinnarloppet i Malung, 25 kilometer, fyra minuter före tvåan Mora-Nisses dotter Marianne Karlsson, sedemera också känd skidledare. Monica har också lag-SM-silver ihop med Anna Mattson och Åsa Mattson, två stora IFK-profiler. Monica har också åkt tretton Öppet Spår. Men största meriten kanske är tredjeplatsen i Engadins maraton i Schweiz, 42 kilometer.
Det var genom den store IFK-ledaren Tore »Olje-Tore« Frost som hon hamnade i Mora, och där hon fick sitt drömjobb på Vasaloppet
– Då var vi fem som jobbade med loppet och vi hade ett tak på 10.000 deltagare. Det var trist att tacka nej till 5–6000 åkare Vi hade en kvotering på klubbarna, hur många som skulle få starta från varje klubb. Då föddes iden med Öppet Spår, där vi några år faktiskt hade tre hemliga kontroller, där vi kollade stämpelkorten. Det känns nästan genant att tala om det idag.

STARKA MINNEN
Idag arbetar cirka trettio personen i Mora/Sälen på heltid med Vasaloppet. Till Vasaloppet 2014 var 16.133 anmälda, inklusive hela Vasaloppsveckan 67.432. Lägger man till sommarens cykelvasa går antalet anmälningar upp i dryga 80.000 (!)
Mycket har varit fest kring Vasaloppet, men det finns också dystra stunder.
Starka minnen är förstås 1986 då man höll en tyst minut före start för att hedra statsminister Olof Palme som mördats ett par dagar innan.
– Jag minns också med stort vemod hur vi tvingades ställa in 1990, det kändes som ett sorgearbete hur vi skulle hantera situationen veckorna innan. Vi hade fått föraningar då vi tvingades ställa in Öppet Spår året innan. Det som hände 1990 blev en väckarklocka för oss alla, allt från näringslivet, kommunerna, vi kunde skönja en förändring i diskussionerna där Vasaloppet fanns med.
– Men jag minns också hur det var för nio år sedan då det var så nära att vi tvingats ställa in. 130.000 kubikmeter snö transporterades ut i terrängen, en vit sträng låg mellan Sälen och Mora. Tilltron till Vasaloppet stärktes enormt efter detta ” skottår”. Vi klarade att genomföra loppet till en kostnad av 12 miljoner kronor.
Mycket har förändrats och givetvis förbättrats genom åren. Inte minst med chipsen på skidåkarna som blev verklighet på alla deltagare 1998. 2007 blev snöfabriken i Oxberg en verklighet.
Mycket har alltså hänt sedan Monica för första gången stegade in på det lilla kansliet för Vasaloppet. Men det kanske var roligare på den tiden, eller hur Monica?
– Jag säger så här: Det fanns en fin gammal laganda, den kan jag sakna. Vi var inte så många, men vi var måna om att stötta varandra.

Text: STELLAN KVÄRRE

0 kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Knapp, skrolla upp