jQuery(".vc_grid-btn-load_more a").html(' New Load more');
Toppfält: innehåll
Möte På Kändisgatan I Leksand – Här är Nathalie I Gott Sällskap

Möte på kändisgatan i Leksand – här är Nathalie i gott sällskap

Kändismöte. Mats Årjes, Nathalie Eklund och Jonas Nilsson på bryggan i Sunnanäng.

LEKSAND
Deras karriärer inom idrotten har gått i raketfart utför och i zick-zack. Men i det civila livet har det gått spikrakt uppåt. Nu samsas de på Dalarnas mest kändistäta idrottsgata, Sunnanäng ett par kilometer norr om Leksand, nära Sommarland. Men det är i Vinterland som framgångarna skapats.

Nathalie Eklund, korad till årets alpina stjärnskott, sitter tryggt mellan goda grannarna Jonas Nilsson, världsmästare i slalom 1985 och Mats Årjes, ordförande i Svenska Skidförbundet och dessutom VD i Skistar. Mats lovande alpina karriär avbröts när han som 18-åring bröt benet. Jonas passade på att studera under karriären, såpass framgångsrikt att han är VD för läkemedelsföretaget CCS Healtcare AB i Borlänge. Det går ingen nöd på grabbarna vid Sunnanäng. De har säkert råd att kosta på sig en extra bulle till kaffet.

GODA RÅD
Jag ber Jonas och Mats ge goda råd inför Nathalies fram­tid och hur hon skall satsa. Men det behövs inte. Nathalie kan få goda råd inom närmare håll. Pappa Per-Erik var firad ishockeystjärna med 594 NHL-matcher och med nio säsonger i Philadelphia Flyers. Världsmästare med Tre Kronor. Och Per-Erik vet hur man hanterar uppmärksamhet när man är ung. Nathalie är 21 år och har haft sitt stora genombrott i vinter. Nu drömmer hon om OS-start nästa år. Pappa Per-Erik var 21 år när han nästan på egen hand, eller sagt egen klubba med sitt AIK sänkte Djurgården i SM-finalerna 1984. Sällan har en enda spelare så dominerat SM-finaler. Per-Erik fick av bara farten Guldpucken som Sveriges bäste ishockeyspelare.

Elva år senare fick han samma utmärkelse, då hette det guldhjälmen och, då spelade han i Leksands IF. Men här på Sunnanäng är det inte bara alpint och hockey som gäller, även om också Johan Hedberg har hus här och här bodde nyligen också Pelle Prestberg och Uffe Samuelsson.

HÄR BOR »PLIGGEN«
Här bor nämligen också Per »Pliggen« Andersson, ja ni vet »Nubbens« son. Pliggen har varit OS-roddare och är som bekant tränare för Lassi Karonen och finns också med som läkare och sköter de fysiologiska bitarna inom både Leksands IF och IK Brage.

Det är mycket grabbar det här, men mitt i det framgångsrika grabbgänget finns också Nathalie. Hennes individuellt bästa lopp i vinter var sjätteplatsen vid världscupen i Åre. Hon har guld från lagtävlingen vid junior-VM i Kanada, vid stora VM blev det silver i lagtävlingen och tillsammans med Frida Hansdotter, Magdalena Fjällström med flera tar hon upp arvet efter abdikerande Anja Pärson. Ett härligt gäng med go som sporrar varandra. Och vist är det som Nathalie säger på sin hemsida:

– Jag vet att jag har mycket mera att ge framöver, jag hoppas att slå mig in bland top-tio under mitt första år som senior och drömmen är förstås också att komma till OS i Sotji i vinter.

MYCKET MER ATT GE
Och hon kan ju lyssna till Jonas Nilssons kloka ord.
– Jag tror inte Nathalie behöver oroa sig för framtiden, varken inom idrotten eller civilt. Man lär sig att ta hand om sig själv i idrotten, att klara av och sätta målsättningar. Idrotten är fostrande.
Det intygar också Mats Årjes. Han vet att duktiga idrottare kan bli attraktiva också på arbetsmarknaden.
– Så vårt råd till Nathalie är kort och gott: Ta chansen. Se hur bra du kan bli.
– Om du inte tar chansen skulle du sitta och ångra dig och fundera på hur bra jag hade kunnat bli om jag satsat.

Men det är aldrig fel att också börja tänka på den civila framtiden. Som Jonas gjorde under karriären:
– Jag pluggade i min egen takt från 1985 och framåt. Jag tyckte det var bra att ha något annat att tänka på, inte bara idrotten. Och jag har haft nytta av idrotten i mitt civila liv. För slalom är faktiskt en lagsport. P

å startlinjen är du ensam men hela vägen fram dit är ett teamarbete och laganda. Jonas hade visserligen blivit fyra i slalom under OS i Sarajevo 1984 och var, ytterst nära medalj. Men de stora rubrikerna kom året efter vid VM i italienska Bormio. Det var ett suckarnas VM, inget guld förrän sista dagen då Jonas Nilssons frälste oss med sitt slalomguld. En ganska likartad situation som då Torgny Mogren vann VM-guldet på femmilen sista dagen under Falu-VM 1993. Det anmärkningsvärda med Jonas VM-guld är att han innan aldrig vunnit en världscuptävling

– Visst var segern i Bormio härlig, men jag är mera stolt över att jag under nio säsonger i rad tillhörde första startgrupp i slalom.

Mats Årjes karriär inom idrotten förstördes alltså genom en olycka redan i tonåren. Liksom Jonas har han gått skidgymnasiet i Järpen och han hade goda förutsättningar att lyckas i den alpina sporten. Men olyckan hade det lyckliga med sig att Mats Årjes kunde satsa allt på sin civila karriär. Numera är han en maktfaktor inom skidsporten. Först som förbundsdirektör i Svenska Skidförbundet, numera som ordförande. Detta i ett förbund med elva olika grenar. Och närmast stora utmaning är förstås längd-VM i Falun 2015. Dessutom är Mats medlem i Internationella Skidförbundet (FIS). Och som om inte detta räckte så är han alltså VD i Skistar som snart täcker halva fjällvärlden. Ett företag med huvudkontor i Sälen, med kontor i Stockholm och med verksamhet dessutom i Åre, Vemdalen, Trysil och Hemsedal.
Och själv bor Mats i Leksand. Eller rättare sagt i Sunnanäng. När han nu kan ha tid att vara där.

Text: STELLAN KVÄRRE

0 kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Knapp, skrolla upp