Toppfält: innehåll
Paralympics  – Snart Lika Stort  Som Olympiska Spelen

Paralympics – snart lika stort som Olympiska spelen

Paralympics_Stefan-OlssonNär dom 14:e Paralympiska sommarspelen avslutades med en sprakande fest i London den 9 september var det samtidigt starten på en ny era för Handikappidrotten. Spelen blev en dundersuccé, nästan 3 miljoner besökare under 12 tävlingsdagar och inte en droppe regn! Och det i lågtryckens hemland!

Om inte handikappidrotten har fått ett erkännande tidigare, så fick den det i alla fall nu. Fullsatt på i stort sett alla tävlingar på alla arenor i Olympic Park, och sällan har jag upplevt en sådan entusiastisk publik – vilket mottagande idrottarna fick! I London tävlade 4500 aktiva från 144 nationer i 20 olika sporter och 2400 journalister bevakade spelen.

DUBBEL GLÄDJE FÖR STEFAN
För Dalarnas ende deltagare, rullstolstennisspelaren Stefan Olsson, blev Paralympics hans största framgång hittills. Tillsammans med Piteågrabben Peter Wikström vann de guldet i dubbel efter att i finalen besegrat det franska paret Cattaneo/Peifer med 2–0 i set. Men den moraliska finalen var semifinalen mot världsettorna, fransmännen Houdet/Jeremiasz, en repris på finalen i Peking 2008 som de förlorade. Efter drömtennis av världsklass var matchen över på dryga timmen och en fantastisk 2–0 seger. Inte att förglömma är tränaren och förbundskaptenen, falu-killen Toni Gustavsson, som har stor del i Olssons framgångar!

Finalen höll inte samma klass, man vad gjorde det, Olsson/Wikström var värdiga mästare och hade skrivit in sig i historieböckerna! Tyvärr lägger Wikström nu racketen på hyllan men förhoppningsvis tar Stefan 4 år till och tänker på singelspelet, i London blev hemmaspelaren Gordon Reid där för svår i 8-delen. Eller så hittar han en ny dubbelpartner, för visst måste en titel försvaras?

12 MEDALJER
Sverige tog totalt 12 medaljer, fyra av varje valör och genom det blev vi 29:e nation. Kina var bäst med 231 medaljer, mer än dubbelt så många som tvåan Ryssland! Bland de svenska gulden var nog det som skytten Jonas Jakobsson tog det som många kände extra stor glädje över. Jonas, för övrigt gift med en kulla från Leksand – har tagit guld i alla åtta tidigare Paralympics han deltagit i men nu var det nära att han missade guldet. Eftersom han hade försökt kvala in till OS, kämpat och slitit hårt, och missat det med någon millimeter hade skytteformen blivit lidande.

Nu sköt han långt under normal nivå men han samlade all kraft och energi till sista tävlingen, helmatchen! Där skjuter man i tre olika moment, stående, liggande och knästående. Efter ha varit trea i kvalet visade han sin klass i finalens 10 skott och sköt hem sitt 17:e (!!!) Paralympiska guld. Vilken kille!

Paralympics? Det hela började i Rom 1960 med 400 deltagare från 23 nationer, men Sverige kommer med först 1968 då spelen gick i Tel Aviv och där tog vi 11 medaljer. Själva idén till idrott för handikappade kom dock redan 1948 i England som rehabilitering för de som skadat sig under andra världskriget. Vinterspel kom först 1976 – Örnsköldsvik var första värd, då för 14 nationer och 250 tävlande. Från början var spelen tänkt som ett sätt att få handikappade att börja röra på sig och försöka få någon form av idrott, trots handikapp.

PÅ SAMMA STÄLLE
Men efter sommartävlingarna i engelska Stoke Mandeville blev det en stor förändring, från och med nu skulle alla spel, vinter- som sommarspel gå på samma ställe som dom Olympiska spelen. När man tilldelades olympiska spel blev man alltså också ansvarig för Paralympics. 1988 i Seoul var första stället att ha både Olympiska spel och Paralympics. Idag är många av de som tävlar i Paralympics idrottare på heltid och lever på sin idrott, man betraktar numera handikappidrottarna som vilka idrottare som helst. Ett bevis på det enorma kunnande som finns hos handikappidrottare är den sydafrikanske sprinten Oscar Pistorius, som springer på konstgjorda underben, så kallade ”blades” . Han deltog i Olympiska spelen 2012 och sprang bl. a i Sydafrikas stafettlag 4 x 400 m.

Men på Paralympics fick han bekänna färg och vann varken 100 eller 200 meter, distanser där han var favorit! Sina två guld tog han på 400 m och i korta stafetten. Jag kan aldrig sluta att förundras över dessa idrottare och deras kunnande, London var mitt 7:e Paralympics och jag blir lika imponerad av prestationerna varje gång. Att simma utan armar, att hoppa nästa 2 meter i höjd med bara ett ben, att som blind åka slalom och störtlopp, visserligen med ledsagare, men ändå…… Ja, listan kan göras hur lång som helst.

För alla som har svårt att förstå prestationerna brukar jag föreslå: Sätt dig på en stol och försök slå en tennis-serve rakt och välplacerat i 120 km! Eller blunda och åk skidor nedför en liten backe…då brukar hakan bli lång och dom förstår !

Text och foto: ERIC »JOCKE« LUNDIN

0 kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Knapp, skrolla upp