Vad gör Djurasonen Lassi Karonen i dag?
Det vill Lars Frölander veta och beställde ett inslag i tidningens populära stafett-reportaget. Så håll till godo, kära läsare! Här får ni Lassi Karonen anno 2020.
Den tidigare världsstjärnan i rodd bor sedan en tid tillbaka i Uppsala. Här arbetar Lassi som byggnadsingenjör, vars specialistkompetens spinner runt husprojekt.
Familjen består av sambo Linda och barnen Gustav, 12, och Silja, 8.
– Fritiden består mycket av att stötta barnens aktiviteter. Båda sysslar med badminton och orientering och Gustav ägnar sig också åt fridykning.
– Silja har även gymnastik på schemat, informerar Lassi.
Själv då? Hinner du med någon rodd?
– Jag brukar hjälpa roddklubben (Uppsala Akademiska Roddarsällskap, red anm.) ibland och i mån av tid.
Du har ju även varit en hejare på längdskidåkning. Håller du i än?
– Jag är uppvuxen med längdskidåkning och den träningen fortsätter jag med.
Ja, du har ju gjort några Vasalopp. Eller hur?
– Precis, fjorton stycken har det blivit. Satsningen på Vasaloppen hjälpte mig att hålla igång träningen vintertid.
Vilket är ditt bästa Vasalopp?
– Det var 2005 då jag kom i mål på 4,21 timmar och det var klassisk stil som gällde.
– Nu är det Nattvasan som gäller. Och jag har åkt alla loppen hittills.
– Man är ju bäst i mörker nu för tiden, understryker Lassi och skrattar gott.
Lassi Karonen var en så kallad late bloomer inom roddsport. Utbildning och jobb var det som först och främst gällde.
– Allt började med att jag ställde upp i en roddmaskinstävling. Det gick bra och jag kände direkt att rodd var något som passade mig.
Lassi spann vidare på de nyupptäckta känslorna. Och efter en hel del kyrkbåtsrodd och motionsutövande inledde Lassi en seriös elitsatsning i rodd som nybliven 26-åring.
– I början fanns inga tankar på OS-, och VM-deltagande, utan det var något som växte fram successivt.
Lassi forsade fram i sin båt och vid VM i München 2007 erövrades en värdefull sjätteplats. En prestation som samtidigt innebar en kvalificering till OS i Peking 2008, där Lassi kom sexa.
Hur rangordnar du dina tre bästa idrottsminnen?
– OS i London 2012 slår det mesta. Även om det inte blev någon medalj, vilken jag missade med sju tiondelar, så var det en fantastisk känsla.
– Jag brukar kolla på loppet, och även fast jag vet hur det slutar så känns det spännande.
Näst bästa minne då?
– I Holland finns det en tävling som körts i 120 år. 2006 var världseliten på plats med bland annat hela prispallens medaljörer från OS i Aten 2004.
– Jag vann och det var en häftig känsla att spöa allihop.
Och tredje bästa minnet är?
– Då svarar jag EM-silver i Portugal 2010.
Du dominerade klassen singelsculler i många år. Hur många SM-guld fick du ihop?
– Tio individuella i rad. Det senaste 2012.
– Jag har också tio sammanlagda SM-guld i dubbelsculler och scullerfyra.
– Vapendragare i dubbelsculler har bland annat dalabekantingarna och Lassis tränare Per ”Pliggen” Andersson och Thomas Nääs varit.
Du är ju uppvuxen i Djura och din sambo är från Nusnäs. Håller ni kontakten med era rötter?
– Absolut. Jag har mor och far i Djura och Linda har sin mor i Nusnäs. Vi är hem till Dalarna så ofta vi hinner och då vi är i Djura blir det besök hos gamla vänner i Västanvik och min moderklubb Brudpiga Roddklubb.
JAG VILL LÄSA OM
– Marcus Ljungqvist har alltid varit en stor idrottsprofil för mig.
– När vi båda var aktiva brukade vi träffas och utbyta erfarenheter gällande mental- och konditionsträning.
– Vad Marcus gör i dag vill jag gärna läsa om i Stafettreportaget, säger Lassi Karonen.
Text: PER-ÅKE GRANLUND
