Toppfält: innehåll
Viktoria Från Tällberg Gör Succé – Som Jockey På Nya Zeeland

Viktoria från Tällberg gör succé – som jockey på Nya Zeeland

PLINTSBERG/TÄLLBERG
Att någon av Lars Gatus tre döttrar skulle syssla med hästar på heltid blev väl ingen skräll precis. Med ett genuint hästkunnande i generna var vägen tämligen utstakade för Viktoria. Lika utstakad som gångvägen mellan hus och stall var under uppväxtåren. Men att hästintresset skulle ta henne till andra sidan jordklotet kanske var lite mer oväntat. I dag är Viktoria Gatu framgångsrik jockey på Nya Zeeland.

Viktoria Gatu gör succé som jockey på Nya Zeeland, där hon ofta rider stora tävlingar med bra resultat. Här är »bästa segern«. Den skedde på Auckland. Hästen Tarloshan, ägs av pojkvännens familj.

Viktoria är nära nog uppvuxen i ett stall. På gården i Plintsberg har det alltid funnits hästar. Farfar Martin var den gamla sortens hästkarl där hästarna utgjorde en viktig del av arbetet på gården och där kommunikationen och avläsningen av hästarna var något som var en fullkomligt naturlig del av hästlivet, något som bara fanns där. Sonen Lars tog över hästarna, dock med ett måttligare intresse.
Nordsvenskar och ardennerhästarna har stått spiltor och boxar i stallet under alla år och med flickorna kom givetvis också ponnyhästar. Så som sagt hästjobb blev något som var ganska givet för Viktoria. Fast det insåg hon kanske inte riktigt själv förrän efter gymnasieåren då hon funderade över vad hon ville syssla med.
Redan som nio-åring körde hon sitt första slädparti genom byn med trotjänaren Pentax i skaklarna.
– Men han var så van med slädturerna, han visste precis hur de gick, jag behövde knappas styra, berättar hon.
Någon traditionell ridskola var aldrig aktuell för Viktoria. Det behövdes inte för hemma på gården fanns nämligen storasyster Karin, pedant ut i fingersspetsarna och med en storasysters självklarhet blev hon Viktorias ridlärare.
– Hästarna kom först. Blanka och fina skulle dom vara. Stallet skulle vara rent och fint. Spånet i boxarna helst vitt. Skrubba väggarna fick vi göra varje dag- minus eller plusgrader spela ingen roll. Då tävlade jag lite i hoppning och dressyr med ponnysarna. Galopp fanns inte på kartan, men jag vet att jag äääälskade att korta upp stigbyglarna i skogen och bränna runt med ponnyn Silfver.

Viktoria Gatu och pojkvännen Ethan på besök hemma i Tällberg med gårdens hästar Tage och Noa.

En tillfällighet
Fast att det så småningom blev just Nya Zeeland var mer en tillfällighet berättar Viktoria när hon var på besök hemma för någon månad sedan.
Under gymnasieåren i Leksand fick hon chansen att praktisera på Täby galopp.
– Det var då jag fastnade för galopp, säger hon. Det var farten och så hästarna förstås. Det är något alldeles speciellt med galopphästar.
Hästresan till galoppbanan på Nya Zeeland gick faktiskt först över England i två år, där sporten är mycket stor. Efter en förberedande kurs började hon som arbetsryttare. Som sådan är man anställd hos en tränare med arbetsdagar som är inrutade. Förutom ridning ingår även en mängd olika uppgifter såsom mockning, hästar ska ut i hagar och i skrittmaskiner, material ska skötas och ibland ska sjuka hästar ha speciell tillsyn, kvällsfodring och först då är det dags att gå hem. Men ett tufft hästjobb har aldrig Viktoria sett som betungande. Efter en kortare vända hemma i Sverige fortsatte hästresan till Italien, sedan till Spanien.
– Det var när jag var i Spanien jag insåg att jag vill göra karriär som jockey, säger hon.
Det var när hon bestämt sig för att gå vidare i sporten hon snubblade över en website där Chris Wood i Nya Zeeland, som hon visste hade bra hästar, sökte jockey.
Hårt slit

Viktoria Gatu och en av hästarna på familjens gård i Tällberg. Gatu gör nu succe som jockey på Nya Zeeland.

– Jag älskar att resa och tyckte Nya Zeeland verkade intressant, jag mejlade och fick svaret att jag var välkommen. Chris har gett mig ett stort förtroende och jag har fått rida hans bästa hästar. Och det är här jag har skrivit under mina lärlingspapper.
En dag innebär hårt slit för Viktoria. Den börjar redan halv fem på morgonen. Då väntar ett tiotal hästar som ska tränas. Mitt på dagen kan träningsanläggningen förvandlas till tävlingsbanor. Då kan bilar med hundratals hästar anlända – 300 totalt i hästbilarna – är inte ovanligt. Siffrorna ger en bild av hur stor sporten är. Totalt kan det komma 1 000 hästar till anläggningen.
– Är det tävlingsdag måste man oftast resa lite berättar Viktoria. Till skillnad från Sveriges 2 – 4 banor så finns här i NZ 52(!!) olika banor, varav hälften är lokaliserade på Nordön, där jag befinner mig.
Efter tre år på Nya Zeeland har nu framgångarna för Viktoria, som nu blir 30, kommit. Efter flera fina andra- och tredjeplaceringar har det kommit några riktiga fullträffar, flera segrar i den tuffa konkurrensen i en hästsport som globalt sett är megastor.
Även om Viktoria tävlar på andra sidan jordklotet så går det att följa hennes tävlingar, då via nätet förstås. Adressen är: NZRacing, där kan man manövrera sig fram till tävlingslopp och resultat.

Text: ASTRID MALMBERG

0 kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Knapp, skrolla upp