Wimbledon blev mitt lyft, säger mästaren Stefan Olsson

DJURÅS
Hur många vet att Sverige fick en Wimbledonmästare i tennis förra året? Hur många vet att han är från Dalarna? Hur många vet att han bor i Djurås? Mina damer och herrar: Här är Stefan Olsson.

Svensk handikappidrott lever i mediaskugga. Idrottarna kämpar heroiskt. Ofta inför tomma läktare och ofta med tomma bankkonton. Funktionshindren är flera. Det handlar inte bara om den egna kroppen. Det dåliga intresset hos allmänheten och sponsorerna är ett annat hinder i sporten. Stefan Olsson håller med när vi sitter och pratar i villan i Djurås. I Sverige är det dåligt med folk på läktarna. På andra håll är det bättre, säger Stefan. I Kina kan det vara över 10 000 åskådare på en match. Stefan har inte alls den uppbackning inom rullstolstennisen som hans konkurrenter har. Därför blev hans bragd i Wimbledon sensationell. Motståndaren i finalen, Argentinaren Gustavo Fernandez, tjänar närmare 20 gånger så mycket som Stefan. Ändå kunde Stefan plocka av Gustavo matchbollen i avgörande set och vinna. På vägen mot segern hade han dessutom slagit världstvåan Gordon Reid.
– Segern betyder enormt för mig. Vinstpengarna, 348 000 kronor, gör att jag kan satsa vidare.

SONENS FÖRTJÄNST
Stefan Olsson förklarar sitt fina spel i Wimbledon med sonen Vinzencos födelse i början på 2017. Jag fick annat att tänka på. Det blev ett helt annat lugn i mitt spel tack vare Vinzenco, säger Stefan.
Stefan Olsson är från Sundborn och tränar i Falun. I Falu tennishall är förhållandena perfekta. Falu tennisklubb har betytt mycket mig, säger Stefan.
Stefans styrkor är flera. Han är snabb i stolen. Han har bollkänsla och kan läsa motståndarens uppkast. Han servar hårt, bollen går i drygt 180 km/timme. Bollsinnet har från sin far. Tävlandet efter mor och mormor, berättar han.
»Jag gillar att läsa spelet. Det gäller att ligga ett eller ett par slag före.«
Stefan Olsson hoppas att sponsorerna och allmänheten i Sverige vaknar efter segern i Wimbledon.
– Rullstolstennis är ingen rekreationssport som en del tror.
– Det är heltid och fullt fokus. Jag tränar 6 timmar om dagen, säger Stefan.

Text och foto: MATS RÖNNBLAD