30 år sedan: Ludvika HF gjorde det omöjliga – dramatiskt steg till elitserien
LUDVIKA
I vår är det 30 år sedan laget gjorde det ”omöjliga”. På skärtorsdagen den 28 mars 1991 kom beskedet som fick hela Ludvika att flyga i luften av glädje! Stadens stolthet, Ludvika Handbollsförening, hade tagit steget upp i elitserien. Knallen i Alingsås ekade genom hela handbollssverige! Ingen hade räknat med, ”Skämtet från Dalarna”, som Alingsås Tidning uttryckte det.
Det var en märklig känsla, minns tränaren Hasse Lindblom, 76. Jag kände både glädje och fasa den gången. Glädje självklart för killarna och föreningen och inte minst för alla handbollsintresserade i Ludvika.
Fasa för att vi kanske inte riktigt var mogna för uppgiften. Vare sig ekonomiskt eller spelmässigt, underströk tränaren.
STOR DRAMATIK
Ludvikas promovering föregicks av minst sagt stor dramatik. I den tredje och direkt avgörande kvalmatchen mot Alingsås i Nolhagahallen förlorade LHF med 20–17 trots ledning med tre bollar vid ett par tillfällen. Lagen hade vunnit var sin match innan avgörandet. Även om LHF nu skulle fått ännu en chans via Katrineholm så kändes förlusten tung.
Så var det ju men alla visste att vi skulle få en chans till. Katrineholm ansåg jag då som en enkel uppgift.
Den uppgiften skulle dock Lindblom och hans manskap aldrig behöva ta sig an. Två dagar efter förlusten i ”Potatisstaden” kom beskedet från Svenska Handbollsförbundet:
”Alingsås HK diskvalificeras för att spelaren Ulf Eliasson haft dopingklassat medel i kroppen vid provtagning”.
Detta innebar i klartext att Ludvika fick ta över platsen i elitserien. Dopingpolisens resultat gick inte att överklaga även om Alingsås försökte.
HEDRADE FANSEN
– Det blev självklart en glädjechock för oss även om jag personligen hade önskat att vi fått avgöra mot Katrineholm, menar Hasse Lindblom.
Den olyckliga tabletten som spelaren intagit, paraflex comp, blev alltså Ludvikas entrébiljett till handbollens finrum.
För Alingsås blev självklart beslutet en chock modell större. Jag minns dock hur dåvarande ordföranden, Ulf Nilsson, uttryckte saken:
– Stort grattis även om det nu skedde på vår bekostnad. Jag vill även tacka den underbara ”klack” som Ludvika hade med sig.
Den var det finaste vi haft i hallen. Tänk att vi blev hyllade med blommor och sång direkt efter matchen Det värmde i oss då och även nu efter beskedet från förbundet.
En busslast LHF-fanns fick känna sig hedrade!
FEL RIKTNING
Sedan den gången har många bäckar runnit genom Alingsås. AHK är i dag en stormakt i svensk handboll med bland annat sex SM-finaler som slutat med två guld under senare år.
För Ludvikas vidkommande har tåget gått i helt fel riktning. Detta trots en sensationell inledning av spelet i högsta serien. Det började med 17–17 borta mot klassiska storlaget Redbergslid i Lisebergshallen i Göteborg. Av bara farten blev det sedan 24–17 hemma i en kokande Sporthall mot ett annat storlag, nämligen IFK Skövde.
Egentligen mycket märkligt med tanke på att vi blev av med en trio toppspelare när vi väl hade tagit steget upp. Christer Larsson, vår i särklass meste målgörare, flyttade till Borlänge. Jörgen Forsberg drog iväg till Stockholm förr sitt arbete. Bara någon vecka innan starten i elitserien kom chocken när Mats Eriksson omkom i en trafikolycka.
Med de tre spelarna i laget är jag helt övertygad om att insatsen i elitserien blivit annorlunda.
TOLV RAKA PUBLIKREKORD
Hysterin för handbollen i Ludvika var enorm och hade så varit sedan det snöpliga avgörandet i kvalspelet 1975. I match efter match var det lapp på luckan. Tolv raka publikrekord slogs och spelarna hade närmast status som rockstjärnor.
Efter den sensationella inledningen blev det dock bara idel nollor i protokollet.
Hade matcherna spelats 2×20 minuter hade vi klarat oss kvar. Materialet vi hade räckte helt enkelt inte tiden ut.
Det var mycket som föll på plats under många år men jag håller inte med de som anser att spelet i elitserien blev början till föreningens fall, understryker Hasse Lindblom.
Många komponenter spelade in. Flera spelare försvann efter ”skyltfönstret” i elitserien. Det var omöjligt att fylla alla luckor. Robert Jansson, Anders Altberg och Dick Rämhed flyttade för att nu nämna några. Andra lade av och då var det inte märkligt om raset började.
Det blev i stort sett fritt fall under flera årtionden.
ANONYM TILLVARO
I dag, snart 30 år efter det magiska åren 90/91 spelar LHF:s A-lag en anonym tillvaro i trean som i praktiken är fyran. Det är ett lag mest bestående av spelare födda 02/03.
Jag ser den truppen som ett ljus i allt mörker under senare år. Här finns potential för möjligheter för klubben att börja klättra uppåt igen.
För att lyckas framöver måste klubben satsa stenhårt på att utbilda bra ungdomsledare. Det är nyckeln till eventuella framgångar.
Trots att Hasse sedan länge lagt av med tränarrollen hjälper han ändå till som ”mentor” för det unga laget.
Endast från läktarplats och kan jag hjälpa till så gör jag gärna detta. Det finns alla möjligheter för killarna att klättra uppåt. I fjol rankades juniorlaget bland de tolv bästa i landet!
Att ingenting är ”omöjligt” kan dagens unga garde få ta del av i Hasses digra klippbok från tider då allt var möjligt!!
Text och Foto: HARALD LOHSE
