Allt har ett slut – Tomas kliver upp på läktarplats

FALUN
Hockeyikonen Tomas Jonsson är mätt. Efter 20 år som tränare väljer han att ta det lugnt.
– Nu ska jag nöja mig med att se på hockey. Sitta på läktaren och tjata och gnata med kompisar, säger Tomas och skrattar.

Tränarkarriären inleddes i Leksands IF 1998. Sune Bergman coachade och Tomas assisterade.
I Falu IF, Brynäs och danska Esbjerg agerade Tomas som huvudtränare. Säsongen 2016/17 väntade också ett kortare gästspel som assisterande tränare i Modo.
På landslagsnivå har
Tomas assisterat i J20-, samt J18-landslaget. Åren 2009 till 2018 har han agerat som
assisterande tränare i danska landslaget, under Pelle
Bäckmans respektive Jan Carlssons ledning.

BÖRJAT TIDIGT
– Jag var fjorton år när jag började spela i Falu IF. Så nu har jag hållit på med hockey i fyrtiofem år. Helt fantastiskt, kommenterar han och utvecklar:
– Intresset för tränaryrket växte fram under två sista säsongerna som spelare i Leksand. Jag kände att jag ville vara kvar inom hockeyn och testa hur långt det gick att komma som tränare.
– Det enda jag ångrar med tränarvalet var att jag stannade som assisterande tränare i Leksand i två år. Istället borde jag direkt ha dragit vidare till en annan klubb.
Tomas meritlista som tränare är inte lika tung som hans cv som spelare. Men så har också spelarkarriären inkluderat det mesta och bästa en svensk hockeyspelare kan vinna.

VUNNIT ALLT
Tomas var första svensk att kliva in i Triple Gold Club – vinnare av OS- och VM-guld plus titeln NHL Stanley cup-mästare. Milstolpen uppnåddes i och med OS-guldet i Lillehammer 1994.
Tomas är även en av fyra svenskar i ”Kvadrupelguldklubben” som vunnit både SM, VM, OS- och Stanley Cup.
Tomas bärgade för övrigt två Stanley cup-titlar med New York Islander.
– Det enda jag saknar är att jag inte fick vinna något stort med Leksand. Säsongen 1993–94 hade vi ett kanonlag med sju spelare i Tre Kronor. Vi vann ett OS-guld, men missade ett SM-guld till Leksand då alla var rejält slutkörda efter OS-guldet.

När kom beslutet att lägga av som tränare?
– Innan VM hade vi en träningsmatch i Vitryssland. Jag låg på hotellet och stirrade i taket och kände att jag var trött på alla samlingar och resor.
– Då bestämde jag mig för att den här säsongen var den sista.
Hur mår du i dag?
– Livet leker. Nu är det min tur att bjuda igen till min fru ”Chia” (Christina). Jag gör allt där hemma, utom att stryka tvätten. ”Chia” säger att jag bara förstör den.
Om du får nämna tre saker som skulle vara bra för hockeyn, vad skulle du säga då?
– Att vi ska behålla våra unga talanger längre. I dag är det för många som spelar i NHL:s farmarlag. Svensk hockey skulle må bra av om fler spelare fostras och
utvecklas på hemmaplan. De duktiga hinner med att tjäna sina pengar ändå.
– Och så måste vi locka tillbaka publiken. TV-utbudet är tufft att möta, men fler lördagsmatcher kan vara något att prova.
– Och så vill jag avsluta med en passning till våra hockeyföräldrar. En del lägger sig i alldeles för mycket. Nöj er med att skjutsa, sponsra och heja. Då bibehåller vi intresset och bredden bland ungdomar.

Tomas Jonsson.
Född: 600412.
Familj: Hustrun Christina, barnen Camilla, Sara och Robert, plus fyra barnbarn.
Bor: Villa i Sundborn.
Bil: Peugeot 3008, Ford Fiesta.
Äter helst: En grillad köttbit och sallad.
Dricker till: Ett glas rött.
Vet vi ej om Tomas: ”Då jag var tolv år ville Brage värva mig som mittback och de lockade med fria bussresor”.

Text & foto: PER-ÅKE GRANLUND