Toppfält: innehåll
Anna Frithioff – En Fantastisk  Mångsidig Idrottare

Anna Frithioff – en fantastisk mångsidig idrottare

  • Falun

FALUN
Anna heter numera Johansson-Frithioff, gift med Magnus sedan 2002 och tillsamman har de dottern Moa. Anna kommer från Ödeshög i Östergötland och det har alltid varit idrott i någon form på schemat för henne.

Fotbollen tog i början mycket tid och redan som ung blev hon “Årets flickspelare i Öster­götland”. ”SillaKalle” var en legendarisk ledare i samhället, en sådan där ledare som gjorde allt. Den sortens ledare som tyvärr inte finns längre.
Han lät Anna ha fria händer när det gällde att pröva på olika sporter, han tvingade henne aldrig att specialisera sig och just det har varit ett rättesnöre för Anna. Ledare som krävt att hon ska hålla sig till en sport har hon ratat.
Från Ödeshög styrdes kosan till Falun där intagningen till skidgymnasiet skulle vara. Anna, som trodde att hon inte skulle klara proven började spela tennis istället. Men det blev förstås en plats på skidgymnasiet med fyra år i Järpen.
Via Falun, fotboll i Falu BS och sedan Brage, hamnade hon sedan på GIH i Stockholm i två år.

ÅTER TILL FALUN
Längtan till Lugnets skid­terräng tog henne tillbaka till Falun igen och en gymnastiklärartjänst i Bjursås. Skidträningen krävde dock mer träning och därför hoppade hon på ett jobb som väktare i Borlänge, allt för att få mer tid att träna.
En fotledsskada 1989 i fotboll kunde ha satt stopp på karriären, hon riskerade då att bli idrottspensionär. Men Anna gav dock inte upp, började träna i en simhall för att försöka komma tillbaka vilket hon också gjorde, ett år efter skadan spelade hon igen och gjorde mål efter 45 sek.
I simhallen träffade hon under rehab passen på många triathleter (simning, löpning och cykel har de på programmet) och naturligtvis blev hon fast för den sporten. Snabbt hamnade hon där i Sverigeeliten. Dessutom blev den träningen även ett lyft för hennes skidåkning då hon ökade syreupptagningen med en liter.
Framgångsrik
mångsysslare

Anna Johansson-Frithioff framgångrik i många sporter, bl a ett vm-brons i stafett 4x5km i Thunder Bay.

älskade att idrotta och prövade gärna på nya sporter. Tyvärr med mer skador, framförallt lite olika frakturer, det gick kanske lite för fort ibland som hon själv uttrycker det. Fotboll, bord­tennis, skidskytte och naturligtvis skidor.
Skidor är den av sporterna hon mest framgångsrikt ägnat sig åt, tävlade för Ödeshög, Lidingö och Kvarnsvedens GOIF under karriären. Det blev seger i Tjejvasan 1991 och -92 och hon har även åkt Vasaloppet på den tiden då det inte det inte fanns någon särskild damklass. En gång, på frågan till en legendarisk funktionär varför damerna inte fick en separat resultat­lista, fick hon till svar att
”Ni ska vara glada att ni fick åka!”
Anna deltog i fyra VM (brons i stafett 4 x 5km i Thunder Bay 1995) och gjorde 7 säsonger i världscupen med en 7:e plats där som bäst. Ett OS deltagande, Lillehammer 1994 då som
representant för Kvarnsvedens GOIF SK.
OS i Nagano 1998 blev ett misslyckande då nästan hela laget inte kunde starta på grund av sjukdom. De blev smittade i början av vistelse i Japan och den enda som klarade sig och kunde tävla var Faluns Karin Säterkvist.
Triathlon-
framgångar
Det blev naturligtvis framgångar även som triathlet, två SM guld på olympiska distansen 1991 och -92. Två starter i EM, med en 12:e plats som bäst. Tävlingarna gick då i Säter. Bland det totalt 20 SM-medaljer hon har i olika sporter finns också en i skidskytte (stafett). Puh!
1999 gjorde Anna sitt sista skid-VM, prövade sedan på multisport ett år, bröt axeln och träffade sin man. Hon kände sig klar, var stolt över vad hon gjort och lade upp skidorna på hyllan.
Har hon inget annat på meritlistan? Jodå, hon är duktig på att spela trumpet. En trumpet som hon köpte för sina första skattepengar. Den kom till användning när hon spelade i Gustafs storband.
Ett annat stort intresse är hästar där hon följer sin dotter Moa som har stora framgångar i tävlingar med sin islandshäst.
Idag kan Anna utan tvekan se tillbaka på en fantastisk mångsidig och imponerande idrottskarriär.
Vem vet, den kanske inte är slut än?

Text: ERIC ”JOKKE” LUNDIN
Foto: STAFFAN BJÖRKLUND

Knapp, skrolla upp