Belönade eldsjälar

LEKSAND
Sport i Dalarnas eldsjälar fick möta folkets jubel på Tegera Arena i Leksand. I första periodpausen mellan Leksands IF och Björklöven fick alla gå ut på isen och ta emot en varsin check på 10.000 kr.

Ödmjuka. Ja, nästan blyga. Det utmärker eldsjälarna som hittills fått Sport i Dalarnas stipendier. Ingen vill framhäva sig själv. Det är klubben som gäller.
På Tegera Arena blev det tvärtom. Där hamnade eldsjälarna verkligen i centrum. Först buffémiddag i special­abonnerad loge. Sen överraskande besök av LIF:s tränare Jens Nilsen och till sist ut på isen inför publik och med jättebild på jumbotronen.
– Oj, oj. Det är första gången jag går ut på Tegeras is. Det var värst vilken uppvaktning det blev, sa Sven Larsson, Särna SK, och skrattade.
– Ja, och så bjöds vi på en spännande hockeymatch till på köpet, sa Sören Hortlund, Borlänge Hockey.
Rolf Hammar, Bertil Daniels och Håkan Rystedt sitter i Sport i Dalarnas kommitté för årets eldsjälar. Alla fanns med under kvällen.
– Det här är hela idén med tidningen Sport i Dalarna. Vårt överskott ska gå till Dalarnas idrottsföreningar. Dess­utom ska alla som gör avgörande ideella insatser i föreningar och klubbar uppmärksammas, sa Bertil Daniels.
– Jag gratulerar våra eldsjälar. Utan er skulle inte idrotten i Dalarna fungera. Jag hoppas pengarna ska göra nytta i era klubbar.

Text och foto: MATS RÖNNBLAD

 

Eldsjälar från Garpenberg – har fått fart på Ryllshyttebacken

Tack vare ideellt arbete av några eldsjälar har Ryllshyttebacken i Garpenberg blivit en välskött alpin anläggning i det mindre formatet. Två av eldsjälarna som får ta åt sig äran för detta är syskonen Michaela och Joachim Sundqvist, som vid Idrottens Dag i Hedemora fick ta emot stipendier av Sport i Dalarna, dels för egen del, men också en större summa till sin klubb, IF Garparna Slalomklubb.

BARA UTBILDNING
Klubben har ingen tävlingsverksamhet, utan bara utbildning av yngre som är intresserade att pröva på
utförsåkning.
– För några år sedan försökte vi dra igång tävlingsverksamhet, men intresset var för dåligt så vi fick lägga ned det, berättar Michaela.
Nu nöjer de sig med att hålla igång den lilla backen och det har de verkligen lyckats med. Vid Ryllshytte­backen finns inte mindre än nio snökanoner, en replift för de yngre och en bygellift i den brantare nedfarten. Dessutom kan besökarna få något i sig i serveringen vid backen.

IDEELLT ARBETE
– Vi klarar av det här genom enbart ideellt arbete och det skulle vara bra om ännu fler ställde upp, säger Michaela.
Med tanke på att det är en mindre backe imponerar det verkligen att det finns nio snökanoner här.
– Det är ett måste för att hålla igång en alpin anläggning, säger Michaela.
– Men förra vintern kom det ju massor av natursnö och då var det bra att vi får låna en pistmaskin av Boliden.
Kommande säsong räknar man med att öppna backen i början av januari och det kostar inte så mycket för de som vill åka i Ryllshyttebacken, 70 kronor för barn och
90 kronor för vuxna.

Text och foto: SVEN-ERIK KARLSSON

 

Det finns bara en Sören Hortlund

BORLÄNGE
Det finnes många tappra sköna eldsjälar inom svensk idrott. Men bara en Sören Hortlund.

Borlänge Hockeys utövare och alla hockeyvänner har mycket att tacka föreningens starke man för.
Utan Sörens engagemang och kärlek till sporten hade föreningens status varit på en helt annan nivå.
Mycket går att säga om eldsjälar, men utan dessa människors entusiasm hade idrottsrörelsen aldrig växt till en sådan stark folkrörelse som den är i dag.
Sören Hortlund valde tidigt att vika en stor del av sitt liv åt ishockey.
– Jag tyckte om att spela när jag var ung. Och 1965 var jag med om att starta ishockeyklubben IK Rommehed, berättar Sören.
Sedan dess har det rullat på. Hortlunds insatser för sporten har starkt bidragit till att sätta också hockeyn på kartan i ”fotbollsstaden Borlänge”.
Efter att den aktiva karriären var över har Hortlund agerat både som ungdomsledare och på hans cv ryms också många års styrelse­arbete.
Hockeyn i Borlänge har under Sören Hortlunds 54-åriga (!) epok växt sig allt starkare. I dag talar man med respekt om vad länets tredje största hockeyklubb har åstadkommit.
Sören Hortlund, 74, ångar dock vidare. Med ansvar för ekonomi, marknad, bingo och diverse travfunktionärer förstår alla att Sören Hortlund är en eldsjäl värd att lyfta fram i rampljuset.

Text och foto: PER-ÅKE GRANLUND

 

Sven Larssons hjärta brinner för idrott

Det finns färre och färre idealister kvar. Ledare som lägger ner sin tid och själ på det som de brinner för. En idrottsledare som det inte går att säga nej till är Sven Larsson, ordförande i Särna SK och antagligen den tävlingsledare i Dalarna som har den längsta karriären som tävlingsledare.

Historien började i Bondersbyn, 16 km från Kalix. I ett idrottsintresserat hem fick Sven Larsson följa med sina föräldrar och bröder på SM i längdskidåkning till Kalix 1958. Det fick också Svens idrottsintresse att vakna på allvar.
– Tänk att få stå intill skidspåren och se de stora skidåkarna som Sixten Jernberg och Sonja Ruthström-Edström på nära håll. Det var en upplevelse för en sjuåring, minns, Sven.
Två år senare arrangerade Sven sin första skidtävling hemma i Bondersbyn.
– Jag drog upp spår tillsammans med min pappa, ordnade nummerlappar och medaljer, minns Sven.
Nu har det gått närmare 60 år och flyttlasset har gått från Norrbotten till Särna. Där hann inte Sven mer än slå sig ner som skollärare innan han blev en del av arrangörsstaben för Särnatävlingarna och på den vägen är det. Sven behöver inte tillverka nummerlapparna själv längre, men från rollen som biträdande tävlingsledare är nu Sven synonym med tävlingsledare för alla skidtävlingar i både Särna och Idre. Det parallellt med att han håller i Särna SK och arrangerar orienteringstävlingar med brinnande energi.
Sven är den ledare som med sitt eget engagemang gör att det bara inte går att säga nej när han ringer för att dra ihop de funktionärer som krävs. Alla vet hur mycket tid och energi han själv lägger på idrott och sitt ledarskap.
– Vi tittar brett på de ledare som finns i Dalarna och direkt insåg jag att det fanns en ledare i Särna som är väl värd den här uppmärk­sam­heten, säger Rolf Hammar, som ingick i juryn innan han tillsammans med Stellan Kvärre lämnade över prischecken på10 000 kronor till Sven, som sedan fick välja valfri klubb att lämna checken vidare till.
– Det blir Särna SK, säger Sven, tacksam för uppmärksamheten men det är framförallt idrotten i norra Dalarna som ska vara tacksam för en idrottsledare som Sven Larsson.

Text och foto: NISSE SCHMIDT

 

Gunnar brinner för simning

FALUN
Klorlukten och värmen slår emot mig när jag öppnar dörren till Lugnets Simhall. På bassäng­kanten sitter, i mitt tycke, ett stort gäng och väntar på
kvällens övningar.

En sen kväll i oktober med träning för Falu SS vuxencrawlgrupp och på bassängkanten återfinns en verklig eldsjäl. Gunnar Kihlberg, tränare för både vuxencrawl, simidrottsgrupp för 6–8- åringar och Masterssimmare.

TUFFT SCHEMA
Veckans schema är det träning på måndag, tisdag, torsdag och söndag. Vissa dagar blir det två pass.
Från att som, så många andra, ha fått förmånen att följa sitt/sina barn till hallen till att under så där 15-talet år vara mycket engagerad simtränare i föreningen – ja då fyller iallafall Gunnar Kihlberg väl kriterierna för benämningen »Eldsjäl«
Att vara både simtränare och samtidigt vara engagerad i den organisation som finns i en förening både utmanar och ger mycket positivt tillbaka. Att som Gunnar säger få möjlighet att utbilda unga till goda ledare ger en verklig tillfredsställelse.
Med ett framåtseende perspektiv är drivkraften att utveckla simsporten så att det kan bli möjligt att kunna knyta ihop vuxensimningen – Mastersgruppen och de unga simmare som inte längre vill tävla men att ha dem kvar i klubbgemenskapen.
En spännande framtidsvy är också att få fler unga simmare att vilja/våga simma i öppet vatten. Där finns ju redan tävlingen Runn Open Water, som växer varje år. Äventyrssimning – långdistanssimning upp emot 14 km runt om i våra dalasjöar. Nattsimning, kan också vara något värt att testa. Efter denna klornostalgiska stund tar jag mig hem och tänker – vilken tur för idrotten att det finns engagerade eldsjälar som brinner för att både barn och vuxna skall må bra.

Text: CAROLA ERICSSON
Foto: MATS RÖNNBLAD

 

Henning en klippa i föreningslivet

BORLÄNGE
Henning Waltgård, 73, har varit ordförande, kassör och revisor i Domnarvets GoIF.
En klippa att luta sig emot när det kommer till föreningsengagemang.

Hela fyra decennier av ideella insatser uppmärksammas nu av Sport i Dalarna. Utmärkelsen ”Eldsjäl” är ett erkännande väl värd Henning Waltgård.
– Det är skaplig fart i klubben och andra medlemmar har succesivt tagit över mina tidigare åtagande. Det är dags för nästa generation att ta över, säger en nöjd Henning Waltgård.
Orientering och skid-ol är sporterna som har trollbundit Henning genom åren. 1958 var det tävlingspremiär i klassen för yngre pojkar, lika med dagens H13–14.
– Jag blev aldrig någon elitlöpare, men jag har i alla fall vunnit någon B-klass, säger han och skrattar gott.
Du har även varit en duktig tävlingsledare. Nämn två tävlingar du minns lite extra?
– I mitten av 80-talet arrangerade vi en tvådagarstävling i skid-ol. Sammanlagt 1 800 ställde upp, bland annat deltagare från Småland och Stockholm.
– Tävlingen avverkades på Hönsarvsberget och målplats var Sporthallen i Domnarvet.
– Ett annat år arrangerade vi en vårtävling i orientering på en lördag. 3 500 startade och lika många deltagare ställde upp i Grycksbo, som tävlade samma dag som oss.
– Så där drog vi nytta av Kopparkavlen och Tunakavlen, som arrangerades söndag dagen därpå.
En 40-årig ledarepok går mot sitt slut. En fantastisk klubbinsats, signerad Henning Waltgård, väcker beundran.

Text och foto: PER-ÅKE GRANLUND