Toppfält: innehåll
Blandar Skämt Med Stort Allvar

Blandar skämt med stort allvar

LEKSAND
Skulle ni kunna tänka er att tvillingarna Christer och Tommy Abris i framtiden tar över Leksands IF? Jag förmodar att många i Leksand sätter kaffet i vrångstrupen när de läser det här, men jag kan lugna er. Det här är inte på riktigt, bara på låtsas, när vi diskuterar Leksands IF.

– Vi får väl ta hand om det där. Vilket liv det skulle bli, skrattar Christer. Då skulle bron rasa ihop här i Leksand, och det skulle bara finnas ett spår kvar vid järnvägs­stationen (för återtåget…).
– Men om det här vore på riktigt, då skulle jag gå in för jobbet stenhårt, säger Thommy.

Tvillingarna tillsammans igen

TRE SM-GULD
De färgstarka tvillingarna som gjort sammanlagt 139 matcher för Tre Kronor och har vardera tre SM-guld för Leksands IF nöjer sig med åskådarbänken. Christer Abris finns så gott som varje match i Tegera där han bland annat underhåller VIP-gäster för företag medan Thommy Abrahamsson, ja han heter inte Abris, från sitt nya hem i Falun följer laget mest från tevesoffan. Efter trettio år till sjöss som fiskare ensam ute på havet med Timrå, Karlshamn och Kungshamn som bas har nu Thommy hittat hem till Dalarna igen, och det känns som gamla goda tider när vi träffar tvillingarna i familjen Abris hem i Karlsarvet utanför Leksand.
– Det var dock inte självklart att vi skulle hamna i Dalarna igen, säger Thommy. Men så råkade vi få se ett ställe vid Källviken i Falun som verkade bra. Och det är förstås som att komma hem. Vi har ju växt upp i Falun, Christer och jag.
De är 71 år de eldfängda tvillingarna och har inte ändrats speciellt mycket. Vissa människor förändras aldrig, och det är skönt. Underhåll­ningsvärdet var extra stort i Leksands IF under tvillingarnas tid.

Thommy Abrahamsson.

ROLIGARE FÖRR
Thommy är den något allvarligare, Christer är som vanligt. Man vet inte riktigt vad som är skämt eller allvar. Men en sak är klar, det var nog inte bättre förr, men det var fan så mycket roligare. Efter några timmar tillsammans med tvillingarna lämnar man dem alldeles tårögd. Av skratt alltså. Men det som är allvar, det är när Thommy berättar om när hans liv kunde tagit slut när han med skoter åkte genom isen under en fisketur på Bottenhavet. För en gångs skull var jag inte ensam. Jag hade med en kille som kom i en släde bakom. Men han blev så panikslagen att han bara försvann. Jag fastnade med ena skon i skotern, men jag fick av mig overallen på botten och kunde simma upp till ytan. Men det tog tid innan jag lyckades kravla mig upp på hållfast is och rädda mig. Det var för övrigt 30 grader kallt.
–Jag hade massor med fisk på släp, men den försvann förstås.
Det kunde han säkert leva med. Huvudsaken var att han själv överlevde. Nästa smäll för Thommy kom 2004 då han fick besked att han drabbats av prostatacancer.

300 PAKET BLÖJOR
– Det var tur att min dotter tjatat på mig i flera år, du skall ta ett PSA-prov. Det blev min räddning att jag fick besked och fick behandling och operation direkt. Jag säger till alla över 50. Gå och ta PSA-prov, en gång varje år.
Mitt i skräcken fanns också humorn.
– Jag fick order om att jag skulle använda blöjor. Men där gick gränsen. Jag skulle få mig hemskickat två paket blöjor, men det kom en lastbil hem till oss och lämpade av 300 paket blöjor. Hur det kunde gå till vet jag inte.
– Och hur tror ni jag kände mig, säger Christer. Jag fick samtal när jag stod vid båten. Fick höra attt eftersom vi är tvillingar var det 99,9 procents chans att jag också var drabbad. Det var panik och jag undersöktes, men det fanns inga tecken på cancer. Då ville läkarna ha oss som ”försökskaniner”, för det här var så märkligt. Nej tack, sa vi. Det är obehagligt nog när de skall skjuta en med ”älgstudsare” i baken, när de tar proverna.
Christer har annars åkt på sina smällar inom ishockeyn. Jag glömde fråga, men det här är vad som rapporterats i media tidigare. Sju operationer i vänster knä, fem i höger. Han har opererat axlar och höft och nyligen åkte han in på Mora lasarett efter vad han kallar en lindrig stroke. Detta efter en fisketur i Norge. Men det här är inga herrar som beklagar sig. Det har de aldrig gjort.

Christer Abris.

HAR DU SAGT SÅ, CHRISTER?
Men en sak måste jag fråga Christer. Är den här ljuvliga storyn sann att du som tränare i en periodpaus sa till dina spelare: Det är lugnt grabbar, de (motståndarna) har en lika dålig målvakt som vi har.
– Nej, nej, skrattar Christer. Jag har hört det här i så många olika versioner. Det var Mats Åhlberg som sa: De har ingen målvakt de heller.
Däremot bekräftar han storyn om matchen i Södertälje där SSK: stoppat in en fjunis i målet, eftersom de ordinarie var skadade. Han höll sensationellt nog nollan och Södertälje vann 1–0. Då åkte fjunisen fram till landslags­målvakten Christer och sa: Hade du också hållit nollan hade ni fått en poäng…
Jag såg Christers reaktion den där kvällen i Scania­rinken.
Största hockeyminnet, Christer?
– Ett av de största är Leksands första SM-guld 1969, sista matchen mot Modo borta. Det stod 1–1, vilket skulle visa sig räcka till SM-guld, men i slutsekunderna kom Modo:s Ulf Thors fri och sköt förbi mig, det sa plong i ena stolpen, sedan plong i andra och sedan studsade pucken ut. Om pucken gått in hade Brynäs vunnit SM-guldet.

NACKSVING
Det var för övrigt en domare från Ö-vik som Christer en gång ”råkade” ta nacksving på. Det var när Tigern Johansson i Brynäs sparkat in pucken i mål och fått målet godkänt. Abris fick tio minuter, men träffade senare domaren som kom som åskådare i Ö-vik och ville hälsa. Han hade sällskap av två livvakter (!) förtäljer historien. Men domaren och Christer möttes som goda vänner.
Publiken gillade ofta att trigga tvillingarna.
– Jag minns en match på Hovet i Stockholm. Det stod en gubbe bakom mitt mål och skrek hela tiden. Till sist vände jag mig mot honom för att kolla vem han var. Då blev han litet snopen och sa bara: Ni har ingen tunnel­bana i Leksand. Det var allt han kunde komma på.
Ni har mött tuffa nord­amerikanska lag. Hur var det när kanadensiska Trail Smoke Eaters kom till Leksand. De hade två fruktansvärda råskinn, Darryl Sly och Ron Fletcher?
– Jag minns, säger Thommy med ett snett leende. Fletcher gav sig på Djura Olsson och klubbade ned honom. Då gjorde jag samma sak med Fletcher. Då jäklar, då kom hela det kanadensiska laget och kastade sig över mig.
»Jag räddade Honken«

– Det var tufft också när vi var över i USA och spelade med New England Whalers, påminner Christer. Det var då varje lag hade tre slagskämpar som väntade på order från coachen när de skulle komma in och veva. Det gjorde de när coachen visade ett finger. Klubben tog böterna. Vi hade en kille som var en boxare av absolut toppklass, men inte så vass som spelare. Han gjorde visst ett mål på fyra säsonger.
– Jag minns en match när det blev ett jätteslagsmål. Vi mötte Indianapolis och där var Honken Holmqvist målvakt. Jag åkte fram och höll i Honkens tröja och sa, ta det lugnt, det är ju bara jag Christer. Jag var rädd att snälle Honken skulle åka på stryk. Men Honken fick visst böta för att han inte högg tag i min tröja.
– Jag åkte på några rejäla smällar, en gång så att näsan förflyttade sig en bit ut mot kinden.
Nä, nu tog han väl i Christer… Men det är tillåtet en sån här ljuvlig dag när solen lyser över snön denna fantastiska aprildag och första sädesärlan satt sig på hustaket.
Thommy blev alltså fiskare och Christer tränare, känd för att det var han som också körde spelarbussen.
– Bättre det att ha något att koncentrera sig på istället för att sitta som passagerare och vara förbannad.
Till sist kan vi meddela att det första A-lag som unga pojk­arna Thommy och Christer tränade med var Mora IK, det berodde på att de tillbringade mycket tid i Orsa. Det första lag som Christer tränade var Mora IK. Men Jan Simons påstår att det egentligen var Thommy han var ute efter.

MEST SJÄL OCH HJÄRTA
Och till sist. Ve och fasa. Thommy och Christer är inte födda i Dalarna. De är födda i Holmsund i Västerbotten. Men inga kan vara mera masar än de här två. Och de lider förstås med Leksands IF fruktlösa försök att nå hockeyns finrum igen. De vill inte lägga mera salt i såret hos LIF men Christer konstaterar:
– Det måste finnas mera kontinuitet i föreningen, från styrelse och nedåt. Var finns klubbkänslan? Och varför släppte man ifrån sig Fredrik Forsberg (Filips lillebror) och hur kunde man släppa målvakten Haukeland till Timrå, när det finns pengar.
Ja, Christer kan bara blicka bort mot en av grannarna i på Varggropsvägen Karls­arvet. Enligt ett rosa sportblad, har P O Ejendal spenderat 100 miljoner på Leksands IF genom åren. Så var det inte förr. Då var det samma spelare i Leksand år efter år. Och det gav ju fyra SM-guld.

Text: STELLAN KVÄRRE
Foto: STAFFAN BJÖRKLUND

Knapp, skrolla upp