Börjes unika dubbel – Fotboll och hockey blev hans idrottsliv

MORA
Börje Marcus växte upp på Sollerön. Fotboll och hockey prio-riterades i tidig ålder.
–Jag levde för fotboll och hockey, berättar Sollerö-sonen.
Tidningens populära ”Stafett-reportaget” är framme vid Börje Marcus. Önskad av Börjes syssling, Andes Kallur.

Bollbegåvningen Marcus är unik – då han var den siste att dubblera med elitspel i fotboll och hockey.
 –Jag spelade hockey i Mora IK på vintern och fotboll i AIK på sommaren.
 –Men det kanske inte alla vet var att jag även spelade bandy med AIK i division tre. Detta som en träning inför hockeysäsongen, avslöjar Marcus.
Ansträngt schema kan tyckas. Och mer än en gång hängde logistiken på en skör tråd för Marcus.
 –Ibland var det fotboll och hockey samma dag. Som den gången då jag spelade en cup-träningsmatch med AIK på Stora Mossen. Och för att direkt efter matchen, ta flyget upp till Orsa och sedan bil till Mora för match mot Västerås.
 
Hur fick du ihop den logistiken?
–Min fästmö Berit skjutsade mig till Bromma, där ett inhyrt privatplan väntade. Väl framme i Orsa väntade mamma Karin med sin Volvo Amazon och skjuts till Mora.
 En annan gång var dramatiken än värre. 
­ –Mora mötte Leksand borta. Jag flög från Bromma, men i Enköping började det snöa. Det var svårt att se ut och piloten missade flygfältet i Borlänge, så vi fick vända tillbaka.
 –När vi väl landat blev det taxi till Leksand. Matchen hade pågått i tio minuter då jag stormade in och frågade i vilken kedja jag skulle spela.
 –Efter matchen fick jag skjuts av domarna som var från Stockholm. Och på så vis hann jag hem till lärarjobbet dagen efteråt.
Vad har varit roligast med idrotten?
–Lagandan, och att träffas och umgås inom laget och föreningen.
-På min tid gick det att dubblera även på elitnivå. Något som hade varit omöjligt i dag då allting blivit mycket hårdare.
-Spelet är mer fysiskt och många drar på sig livslånga skador. Så var det inte på min tid som aktiv.
Hur ser din vardag ut som pensionär?
-Jag skjutsar barnbarn till skolan. Rastar sonens hund. Och nu när covid-restriktionerna är över, så går jag på AIK:s matcher igen.
 –Vi har hus kvar i Mora och Åtvidaberg, så där finns det också att göra.
 
Är Mora ett fortsatt favoritlag?
–Absolut! Jag spelade ihop med Hasse Hansson och Soja Jacobsson och även ihop med Lill-Strimma Svedberg. Då var det bara att köra på framåt, för allt bakåt tog Lill-Strimma hand om.
  Marcus idrottsminnen är många. Ett kuriosa minne är från 2005.
 –Vi spelade en veteranturnering i Moskva. På banketten fick jag hälsa på elvafaldige tungvikstmästaren i boxning, Vladimir Klitsjko.
 –Jag är välväxt, med mina 189 centimeter, men intill Vladimir kände jag mig liten. Min hälsningshand bara försvann i hans, erinrar sig Marcus och avrundar vår intervju.
 –I mars såg jag Klitsjko på tv. I rollen som borgmästare i Kiev vädjade han om mer vapen från omvärlden.
Tala om skilda världar.

Text: Per-Åke Granlund
Illustration; Hans Jax