Daniel Tynell: ”Vasaloppet har byggt min identitet”

Daniel Tynell vann Vasaloppet tre gånger och var på prispallen sju gånger. Det gör grycksbosonen till en av Vasaloppets allra framgångsrikaste åkare. Dessutom den senaste dalmasen att vinna Vasaloppet.

Året var  2001. Plötsligt var tre dalmasar ensamma i täten. In på upploppet kom trion Henrik Eriksson och Staffan Larsson från Mora med Daniel Tynell, då tävlande för Falun/Borlänge SK som tredje man.

I bredd stakade trion mot mål och lite överraskande var det Henrik som drog det längsta strået och var först över mållinjen.

— Då insåg jag hur stort Vasaloppet var. När jag sedan gick och la mig på kvällen tänkte jag att skulle det här vara det närmaste jag kom en seger. En sekund efter segraren, berättar Daniel.

Inför Vasaloppet hade Daniel gjort en medioker insats på SM i Filipstad.

— Då såg jag inte den framgången i Vasaloppet komma, men ju närmare målet vi kom så föll den ena åkaren efter den andra ifrån. Till sist var det bara vi tre kvar, men både Henrik och Staffan var då starkare än mig.

För Daniel var det andra starten i Vasaloppet. Den första skedde i rekordloppet 1998 när Peter Göranson vann på tiden 3.38,57.

— Den gången hade jag inga som helst referenser på vad som krävdes, men lärt mig att man skulle äta ordentligt inför loppet och det gjorde jag.

— Problemet var bara att jag var så full i magen att jag inte ens kunde gå ner i fartställningen när vi kom uppför den först backen och det blev en liten utförslöpa, skrattar Daniel.

Resan till Mora blev allt annat än njutbar och Daniel plågade sig i mål som 36:a.

Första segern

Men Daniel lärde sig av loppen, det första loppet gav han kunskap om förberedelser och konsten att ladda för ett Vasalopp.

2001 insåg han att kapaciteten för att åka långt fanns.

— Då insåg jag att jag kunde vara med och åka om segern.

2002 föll bitarna på plats för Daniel.

— Då åkte jag upp till Sälen med en helt annan tro på mig själv.

Loppet blev dramatiskt. Stanislav Rezák stack ifrån och jagade spurtpriser, han tog dem i Evertsberg, Oxberg och Hökberg.

Inför Eldris hade Daniel hunnit ikapp och förbi Rezák.

— Vi var ett ganska stort gäng som åkte för Falun/Borlänge det året och redan före Oxberg var Fredrik Östberg uppe och undrade om vi skulle göra ett ryck, men vi valde att avvakta trots att Rezák då hade en lucka på två minuter.

Efter Hökberg kom rycket.

— När vi passerade Krångåsen före Eldris så var det ett litet krön. Jag gled då fram för att ta min dragning och när jag vände mig om så insåg jag att det blev en lucka, minns Daniel.

Rezák var då fortfarande före, men Daniel och den jagande klungan hade redan räknat bort Rezák som då tappat fart.

— Jag passerade honom före Eldris och hade nu några sekunders lucka till de övriga. Nu kom erfar enheten från året innan till pass och jag landade i att det vara bara att köra.

Den som tog upp jakten var framförallt Jörgen Aukland.

— Då var jag ganska övertygad om att Jörgen skulle komma ikapp och han tog in sekund efter sekund. Vid Moraparken var han bara två sekunder efter.

Daniel berättar att dagarna innan Sport i Dalarna träffade honom i föräldrahemmet i Grycksbo så hade han hittat ett gammalt VHS band från loppet.

— Det var riktigt spännande att se loppet och jag blev nervös trots att jag visste hur det skulle sluta.

När Daniel passerade Moraparken kom det avgörande rycket.

— Jag hade åkt så jag hade ett uns kvar av marginal men vid Moraparken slog det mig att det bara var 1,5 kilometer kvar till målet och jag kände att nu får jag ta i. Det räckte för att Jörgen skulle släppa och det blev snabbt flera sekunder.

Det fanns också en till målbild som fick Daniel att staka lite extra.

— Jag var sugen på att åka Gotland Grand National och insåg att prispengarna som väntade skulle räcka till en ny grön crosshoj.

Tanken på en ny crosshoj hade kommit lite tidigare under loppet före Hemus när några kompisar stod och hejade.

Krafterna kom tillbaka och med en ny crosshoj framför ögonen stakade Daniel uppför backen vid Zornmuseet, rundade kyrkan och kom in på upploppet.

— Känslan att vara först på upploppet och veta att jag skulle vinna var stor och inte minst när jag vände mig om och såg att det var ingen Jörgen bakom mig.

Kransen fick han av Maria Bergkvist. Sedan tappade ha kransen när han passerade mållinjen, för övrigt något som skedde även när han vann Vasaloppet 2009.

Andra segern

2006 var det dags för Daniels andra seger. Nu åkte han för sin barndomsklubb Grycksbo och med ett nytt skidavtal som ”Oljan” Eriksson fixat med Salomon. Vännen och barndomsgrannen Jonas Boström hade ordnat sponsorer som sett till att Daniel kunde fokusera på skidåkningen till hundra procent.

— Då ringde landslagets förbundskapten och erbjöd mig att åka för Svenska längdskidlandslaget i Vasaloppet. Det året ingick Vasaloppet i världscupen.

— För min del hade det alltid varit en dröm att få åka i landslagsdressen. Samma dress som Gunde, Wassberg och Mogren åkt i, berättar Daniel.

Svaret blev tack, men nej tack.

— Nu hade jag mina egna sponsorer och klubblagets sponsorer, så det var inte aktuellt.

Vasaloppet 2006 blev den bästa svenska världscupsinsatsen någonsin sett till resultat och världscuppoäng, elva av de 20 främsta åkarna  var svenska åkare med Daniel Tynell som segrare före Jerry Ahrlin. Medan ”bara” fem av de 20 bästa var norska åkare!

Ingen av de svenska åkarna körde i landslagsdressen. De norska toppåkarna körde däremot i den norska landslagsdressen.

Daniel Tynell, Jörgen Brink och Jan Ottosson är därmed ensamma om att ha vunnit både Vasaloppet och i världscupen. Den första officiella världscupen i längd kördes 1982.

2006 hade Daniel erfarenhet och visste vad loppet handlade om.

— Det gällde att hänga med Anders Aukland i backen mot Oxberg, så när vi åkte ut ur Björnarbetet låg jag bra till och såg då i ögonvrån hur Anders kom uppsmygande bredvid mig, precis som väntat.

Då föll Daniel.

— Det skedde lagning och någon hade tappat något i spåret så det tog tvärstopp och jag bara for framåt och med ansiktet rätt ner i snön.

— Det bara öste folk över mig men jag kom snabbt upp och ikapp Anders, berättarAnders.

I mål kom det sedan fram en norrman med ett sår på benet.

— Jag var med i kraschen i Björnarvet och hamnade ovanpå dig, men du bara reste dig som en björn och vi bara flög av dig, så då insåg jag att den killen tar vi inte idag, berättade han för mig i målet.

I spurten kunde sedan Daniel hålla undan för kompisen Jerry Ahrlin och Anders Aukland.

— Jerry var väldigt stark den gången och är det någon jag verkligen unnat en seger då så var det Jerry.

Så blev det inte utan Daniel spurtslog Jerry.

Tredje segern

2009 kom Daniels sista seger i Vasaloppet.

— Då fanns det en seriös plan med optimala förberedelser. Allt var genomtänkt och det fanns en hel organisation som hjälpte mig. Jag visste hur jag skulle genomföra loppet och var också mentalt förbered.

— Ser jag tillbaka på det loppet så var det mitt näst bästa lopp någonsin. Allt stämde och jag hade känslan att jag kunde mosa alla motståndare.

Ett ännu bättre lopp gjorde Daniel året efter.

— Det var bara det att då var Jörgen Brink ändå bättre och starkare!

Om Daniel ska summera sina tre segerlopp så var 2002 loppet som förändrade hans liv.

— Ingenting har varit sig likt efter de sekunderna på upploppet, det trots att jag var trea året innan. Att få vinna Vasaloppet betydde så sjukt mycket för mig och minkarriär. Då förändrades mitt liv.

2006 kom nästa seger.

— Då handlade det mer om en lättnad. Nu hade jag visat att segern 2002 inte var någon tillfällighet. Att få bevisa det för mig själv och min omgivning kändes väldigt skönt.

Segern 2009 var resultatet av ett seriöst arbete och i nuläget senaste gången som en åkare från Dalarna har vunnit Vasaloppet.

Daniel hade 2010 startat Team Tynell tillsammans med sin bror Rikard. teamet växte sedan med Jerry Ahrlin och Laila Kveli.

— Vi var med när Ski Classic växte fram och det blev några spännande år, berättar Daniel.

Sluttävlat

2015 tog elitsatsningen slut för Daniel Tynell.

— Jag hade åkt Kortvasan som uppvärmning inför Vasaloppet och var inställd på att åka för en fjärde seger.

I samband med att Teamet jobbade med vallaservice så drabbades Daniel av blödning till ett blodkärl i hjärtat.

— Jag tappade aldrig medvetandet men Rikard hjälpte mig att sätta mig i min bil och larmade ambulans.

— Nu är jag tacksam att det skedde så jag fick snabb hjälp, men det var svårt att ta in de besked jag fick. Jag hade inte tid att ligga på sjukhus, jag skulle ju åka Vasaloppet och försöka vinna min fjärde seger.

Istället fick Daniel följa femmilen i VM i Falun som avgjordes inför Vasaloppet från en sjukhussäng.

— Jag fick då beskedet att jag hade fått en skada på hjärtmuskeln. Jag fick inte längre utsätta mig för maxbelastning och framförallt inte under lång tid.

— Det var ju just det som var mitt levebröd och hela min identitet. Allt var ju uppbyggt runt mitt idrottande och min kropp var ju mitt redskap, hela min tillvaro var ju byggd runt det.

Blommor och speaker

Istället för att tävla kom Daniel att jobba med teamet under ytterligare några år.

— Sedan hjälper jag Sara med hennes blomsterhandel, så att jag nu jobbar med blommor och hudkräm var kanske lite svårt att se medan jag var aktiv.

Vasaloppet har också dragit nytta av Daniel som biträdande speaker.

— Det ger mig en upplevelse av den atmosfär so råder i målområdet efter målgång. Känslan och stämningen som jag saknar men nu får uppleva när jag går ut för att intervjua åkare, berättar Daniel.

— Det är ett uppdrag jag tacksamt gör och med Martin Sellberg som speaker så känner jag mig trygg. Han är ett riktigt proffs.

När Daniel nu blickar tillbaka på sin karriär så är det Vasaloppet som är det som ett Daniel hans identitet som idrottsman.

Tre segrar i Vasaloppet och sju gånger på prispallen. Det gör Daniel Tynell till en av Vasaloppets främsta åkare. Bara Mora-Nisse, 9 segrar, Janne Stefansson 7 segrar och Arthur Häggblad och Jan Ottosson med fyra segrar har fler segrar än Daniel. Även Oskar Svärd, Jörgen Brink och John Kristian Dahl står med fyra segrar vardera.

När det gäller antalet pallplatser så toppas listan av Mora-Nisse med 10 platser medan Janne Stefansson har åtta pallplatser och Daniel rankas som trea med sju pallplatser före Jörgen Aukland och Anders Thörnqvist, som har sju pallplatser men färre segrar.

FAKTA
Född: 6 januari 1976
Familj: Fru Sara, sönerna William och Melvin
Bor: Borlänge

Yrke: Jobbar med blommor och hudkräm
Klubb: Grycksbo IF (sedan säsongen 2005–06)
Placeringar Vasaloppet: 1:a 2002, 2006 och 2009; 2:a 2010, 2012 och 2013; 3:a 2001; 6:a 2004; 7:a 2003 och 2014; 15:e 2008; 16:e 2005; 20:e 2011; 36:e 1998

Övriga meriter: Bland annat sju andra pallplatser i internationella långlopp, till exempel 1:a i tyska König Ludwig Lauf 2007 och 2008

CykelVasan: 13:e 2009, 32:a 2010,  32: 2013

Jubileumsvasan: 11:a

Högtidstalare Vasaloppet: 2016

Text och foto: Nisse Schmidt