Toppfält: innehåll
Den Unika Och Enda Bilden:  Dalarnas Tre Skidgiganter

Den unika och enda bilden: Dalarnas tre skidgiganter

De tre Dala (och Sverige) giganterna: Mora-Nisse Karlsson, Gunde Svan och Sixten Jernberg. Foto: LEIF FORSLUND

Det är en unik bild vi kan visa i vår tidning Sport i Dalarna. De tre giganterna från Dalarna tillsammans. Mora-Nisse Karlsson, Gunde Svan och Sixten Jernberg, Nisse från Östnor, Gunde från Skamhed och Sixten från Lima.
Bilden är den första med alla tre, ja förmodligen den enda. Den togs 2003 av den kände Falufotografen Leif Forslund för den avsomnade tidskriften Ski & Board.

Tre giganter men också tre olika personligheter.
Nisse, den godmodige och fullständigt suveräne Vasaloppskungen, Sixten den mera eldsprakande och myt­omspunne, Gunde som alltid sökte nya möjligheter att stärka sin roll som världens bäste. I träningsmetoder, i kosten, i materialet, ja i allt. Ingenting fick gå förlorat.

Nisses memoarbok fick det mjukare namnet ”I vita spår”, Sixtens bok den litet tuffare titeln ”I vilda spår”. Speglade kanske personligheterna.
Både Nisse och Sixten avled för sju år sedan, de blev ironiskt nog liggande i sängarna bredvid varandra på Mora lasarett.

Idag är vi långt ifrån att hitta en riktig skidkung i Dalarna, ja hela Sverige. Vår främste på herrsidan är förvisso en dalkarl, Calle Halvarsson från Sågmyra. Inte riktigt lika minutiös i förberedelserna som Gunde men förvisso med stor talang. Och ingen kan begära att han skall jämföras med tre stora.

Just nu har vi ett damlag av yppersta världsklass, förmodligen starkare än Norge och med stora dalastjärnor som Stina Nilsson och Maja Dahlqvist.
Men kommer vi att få fram en ny herrstjärna i längdspåren, inte bara i
Dalarna utan i hela Sverige? Det ser mörkt ut.

DET DRÖJER SÄGER WASSBERG
Eller vad säger en av våra största skidprofiler, Thomas Wassberg? Får vi fram någon ny gigant?
– Det vete fan, säger Thomas, Jag tror det dröjer. Men visst kan det ploppa upp någon. Vi kanske får vänta till någon av sönerna som har de rätta generna från framgångsrika föräldrar
– Vilka tänker du då på?

Anders Bergströms son Nils, Niklas Jonssons son Pål eller Larry Poromaas som William. Det är inte som i ishockey och fotboll att du kan se riktigt stora talanger i väldigt unga år, i skidor dröjer det tills 18–20 årsåldern innan du ser de riktigt fysiska talangerna. Här gäller det att ha tålamod. Och naturligtvis med bra ledare i klubbarna.
– Jag tror också att förutsättningarna ökar om du är flera i samma klubb som sporrar varann.
– Så var det när Emma Wiken kom fram här i Åsarna.

För att inte tal om på herrsidan i Åsarna med Thomas Wassberg, Torgny Mogren och Janne Ottosson, eller konkurrensen i IFK Mora på Nisses tid, konkurrensen i Lima IF med Sixten i spetsen (men störste utmanaren var ju Assar Rönnlund) eller Dala- Järna med Gunde.

Det där håller inte Torgny Mogren med. om.
– Visst kan de aktiva sporra varann, men idag bor ju åkarna så utspridda. Bor på helt andra ställen än där deras klubb finns. Jag tror att det är väldigt viktigt att de aktiva kan analysera sig själva, hitta nya ideer att lyckas, Lära sig känna sin egen kropp, och lyssna på kroppen. Inte bara ösa på, utan använda insidan av skallen.
– Ser du några arvtagare till de stora giganterna?
– Inte i samma klass, men jag tror att det kommer fram talanger som kan gå långt. Ja, de som Wassberg nämner är bra exempel. Men det är en bit kvar. Jag hoppas och tror att vi får fram en gigant på herrsidan. Det behöver svensk skidsport.

Vi har naturligtvis inte varit helt svältfödda på herrstjärnor sedan den fantastiska epoken med Gunde Svan-Thomas Wassberg-Torgny Mogren. Med exempelvis Mathias Fredriksson, Per Elofsson, Marcus Hellner och inte minst Johan Olsson. Plus en rad duktiga sprinters.

Och innan Wassberg­epoken de härliga duellerna mellan de stora internationella stjärnorna Thomas Magnuson och Sven-Åke Lundbäck.
Thomas Magnuson fick en gång frågan om han var oroad för framtiden för de svenska skidherrarna.
– Äsch, det brukar alltid komma fram någon idiot som tycker det är roligt att åka skidor…
Då så. Då kan vi vara lugna.

MINNS NORGES PROBLEM
Det kan svänga fort. Förre Vasaloppsgeneralen Rolf Hammar påminner om att pendeln kan svänga.
Vi kan gå tillbaka till OS-åren 1980, 1984, 1988. Inte en enda norsk seger på herrsidan något av åren, ja 1984 (succéår för Sverige) fick norska herrarna inte ens en medalj. Sedan tog Norge över.
Rolf Hammar kände Mora-Nisse och Sixten väl. Och han gör en intressant jämförelse.
– Nisse respekterade starkt konkurrenter som arbetade i skogen, Själv var han industri­arbetare, på Frost kniv­fabrik. Visst högg han i skogen ibland, mest som träning. Han hade kanske blivit övertränad om han varit skogsarbetare på heltid. Nisse var en stilåkare, med utstuderat fin teknik med tanke på de spår som fanns då. Och med bra syreupptagningsförmåga.
– Sixten var inte fin­mejslad i sin teknik på samma sätt, ungefär som han var som människa. Tog inga skönhetspris med sin åkstil men hade ett enormt jävlaranamma. Gunde ser jag som ett mellanting mellan Nisse och Sixten. Och med en extrem vilja att bli bäst.

Den egenskapen är jag övertygad om att han delade med Mora-Nisse och Sixten.
Vilka skidåkare vi har haft i Dalarna.

Text: STELLAN KVÄRRE

 

Fakta de tre giganterna

MORA-NISSE KARLSSON
Nio Vasaloppsegrar.
Ett OS-guld.
Ett VM-brons.
37 SM-guld (varav
17 individuellt)

SIXTEN JERNBERG
4 OS-guld (3 silver,
2 brons)
2 Vasaloppsegrar
4 VM-guld (6 medaljer)
32 SM-guld

GUNDE SVAN
4 OS-guld
7 VM-guld
5 totala segrar
i världs­cupen
22 SM-guld

Knapp, skrolla upp