Ett fönster gav resultat – så här följdes Leksands bortamatcher
I främre ledet från vänster: Ole Jacobsson (senare målvakt i LIF), okänd, Arne Ågren (i ljus rock), Jörgen Larsson, Ove Lysell, Gunnar Zinders, legendariske polisen Alf Classon (med pälsmössa),
Sven-Erik Norman.
Barnen bakom dessa: Olle Rodehn (i rutig jacka), Sten Ohlson, Fisken Ohlson, Lennart Lange (senare spelare i LIF), okänd, okänd, Sven Bond, okänd, Gunnar Sarring.
I mellanledet från vänster Arvid ”Sammy” Morberg (i svart rock och skärmmössa), flickan Röjås, okänd, Gunnar Ohldén (med cigarett), okänd, frukthandlare Furuberg (i ljus hatt och grå rock), Fisk-Kalle Ohlson, Johan Modigs och Johan Lind (i ljus bred hatt). Längst ut står Efraim Gudmundsson?
Längst bak från vänster: Viktor Liss, Palle Ingels, järnhandlare Hedlund, Verner Glad, Walter Göstas, okänd, Isaksson, okänd, okänd, Sven Ollas (vit mössa och skinnjacka), frisör Kalle Kock och längst till höger Axel Land?.
LEKSAND
Leksand spelade borta långt innan radiosporten började sända och tidningar uppdaterade resultat fortlöpande. Då på 50-talet, före smarta telefoner och internet, var det Falu-Kurirens kontor i Leksand som var bärare av hopp och glädje eller förtvivlan. Vi stod där i snöyran på trottoaren på Norsgatan i Leksand med blickarna riktade mot andra våningen. Det var familjen Weinstocks hem i Leksand som samtidigt fungerade som Falu-Kurirens lokalredaktion.
KLASSISKA LAG
En masonitskiva med bokstäver och siffror. Koder som berättade om ställningen i dåvarande division 1 norra, serien där Leksand spelade. Motståndarna var klassiska lag som Wifsta/Östrand, Alfredshem, Skellefteå, Strömsbro, Gävle Godtemplare, AIK, Mora IK och 1962 även Morgårdshammars IF.
Bröderna Ulf och Björn ”Nalle” Weinstock var söner till redaktör William Weinstock. Bröderna bodde mitt i nyhetsflödet, där det viktigaste var ”hur går det för Leksand”.
– På tavlan hade vi sådan där nummer som satt på gamla nummerplåtar på bilar, minns ”Nalle”, som hade till uppgift att ropa ut målskyttarna. På tavlan hade vi Leksands resultat inklusive period-
siffror, medan övriga lag hade vi enbart resultat för.
När ett resultat kom in så öppnade ”Nalle” det lilla sidofönstret i lägenhet.
– 2–1 till Leksand, målskytt Folke ”Totte” Bengtsson ropades ut över den församlade publiken.
– Jag minns ett tillfälle när det säkert stod 1000 personer på gatan, säger Björn.
0247-10154, numret man slog
Alla kunde inte följa matchen från Norsgatan. Många ringde till Falu-Kurirens redaktion och fick resultatet uppläst.
Inne i lägenheten hade pappa William beställt samtal, var tionde minut i första och andra perioden och var femte minut i sista perioden samt var tredje minut i slutet av matchen.
– På den tiden måste vi beställa rikssamtal. Vi tävlade lite emot Dala-Demokraten och jag minns en bortamatch mot Skellefteå. Det snöade så mycket så matchen blev fördröjd.
– Då hade vi ett samtal beställt, men då var det tre minuter kvar av matchen. Vi la då inte på luren utan väntade ut slutsignalen. DD hade inte beställt ett så sent samtal så de fick inte slutresultatet, minns ”Nalle”.
Lillebror Ulf blev med åren en av Leksands största hockeybackar, men var i unga år med och rapporterade resultat från lägenheten.
– Mest svarade jag i telefon, det fanns kvällar när vi hade över tusen samtal. Som mest hade vi 1200 samtal på två timmar. Då svarade vi med ”två-ett till Leksand”, mer hann vi inte, säger Ulf.
JÄTTEKUL
– Det var jätteroligt att få vara med och ropa ut resultat och svara i telefon, en sådan där svart bakelittelefon med nummerskiva, skrattar ”Nalle” åt minnet
Även Karin Mats som jobbade på Falu-Kuriren fick rycka in på kvällarna och svara i telefon.
Men den sanne supporten valde att i snöglopp och kyla på Norsgatan följa resultattavlan i familjen Weinstocks fönster.
En bit in på 60-talet flyttade resultatservicen från fönstret på Norsgatan till Mitti, där Tore Jobs mamma tog över resultatservicen.
Tillbaka på bortaplan
Det har nu gått 60 år sedan folk vallfärdade till Norsgatan för att följa Leksands bortamatcher.
Sport i Dalarna tar med sig Bengt ”Fisken” Ohlson och Lars ”Nubben” Andersson, två hockeyprofiler i Leksand, ner till Norsgatan några dagar innan Leksands första bortamatch för säsongen. Övertygade om att det säkert skulle passera ytterligare någon med minnen att dela.
– Här stod vi som barn, minns både Fisken och Nubben och blickar upp mot fönstren på andra våningen.
– I periodpauserna gick vi till min fars fiskaffär som låg runt hörnet, säger ”Fisken” och plockar fram ett foto från omkring 1954.
– Där är Ole Jakobsson, som senare blev målvakt och där står Lennart Lange som också han blev en spelare i Leksand. Där står Sven Bond och polisen Alf Classon och där står jag säger ”Fisken”.
50- och början på 60-talet. Karin Spik, Bengt ”Fisken” Ohlsson och Lars ”Nubben” Andersson på Norsgatan i Leksand. I fönstren på andra våningen redovisades löpande resultat.
Då kommer Karin Spik knallande och hejar glatt på Fisken och Nubben.
– Tänk gubbar här stod jag när jag var ung och följde Leksands bortamatcher, säger Karin och bekräftar att här stod leksingarna och följde bortamatcherna.
Teorin att den första lite äldre människa som dök upp säkert hade ett minne att dela från tiden före smarta telefoner och radiosportens direktsändningar bekräftades direkt.
– Min farsa var för övrigt med och bildade Leksands IF, säger Karin och tittar på kortet.
– Jag tror att det där måste vara min äldsta bror Valter, funderar Karin.
Ett foto som berättar en historia. När matchen var slut och Leksand vunnit sprang undertecknad med lätta steg genom snön hem till hemmet intill skolan. Vid förlust blev stegen betydligt tyngre.
En söndagskväll som tillbringats med att titta på familjen Weinstocks fönster på andra våningen. Det var så många leksingar följde bortamatcherna på den tiden.
I Falun var det Falu BS matcher som följdes i Falu-Kurirens fönster.
För den som glömt: Wifsta/Östrand heter numera Timrå IK och Alfredshem har bytt namn till MoDo IK.
Text och foto: NISSE SCHMIDT
