Från stroke och reumatism till VM – Så förändrades livet för Ellinor och Sacke
FALUN. Vi har tidigare berättat om vilka livsresor Bengt Andersson och Kristina Scott gjort med hjälp av kettlebell kulorna. Nu är det dags att berätta om två till som fått livet förändrat tack vare detta träningsredskap
Ellinor Westling, 46
Friidrott var Elliniors stora intresse under högstadie- och gymnasietiden. Sedan blev det mest löpning för motionens skull och lite jympa. Efter barnafödande (3 st) så fortsatte hon med löpning men började känna av sina knän. 2010 fick hon diagnosen ledgångsreumatism och det gick inte att fortsätta springa, trots 5 kortisoninjektioner i knäna. Så då blev det gymträning i stället.
– Fast med sommaruppehåll, säger hon. Men från november 2014 har jag tränat kontinuerligt året om.
Hösten 2015 började hon delta i Fysiocenter Kettlebell Clubs cirkelpass en gång i veckan för att sedan gå ett nybörjarpass och lära sig övningarna man utför i tävlingsformen, Girevoy Sport.
– Efter att jag började med kettlebells har jag inte haft ett enda skov med svullna knän, som reumatismen ger. Det sista hade jag i november 2015. Det är jag väldigt glad för. Det är som att vinna högsta vinsten. Jag behöver inte heller ta mina bromsmediciner lika tätt som innan.
Sen har det gått av bara farten. Hon trodde det skulle bli svårt att motivera sig att träna själv, men efter att ha lärt känna dom andra i gruppen och den positiva atmosfären så var det lätt att fortsätta även om passen ibland varit jobbiga.
BÖRJAT TÄVLA
Hon har gått från att träna med 2 x 6 kg till 2 x 16 kg på lite mer än ett år och har dessutom börjat att tävla. Först i en tävling med korta 3 minuters set men sen vidare upp till 10 minuter och deltagande i SM.
– Jag är egentligen ingen tävlingsmänniska men när man väl står där så vill man göra sitt bästa och utveckla sig själv. Men de personliga resultaten överskuggar placeringen. Känslan kommer tillbaka som det var när jag körde friidrott. Ibland undrar man varför man står där. Man kliver utanför sin komfortzon, ensam på plattformen i sin egen bubbla. Men känslan efteråt när man presterat är fantastisk.
Efter ett halvår med kettlebells sa massören, som kommer till hennes jobb med jämna mellanrum: – Har du varit till Ryssland och ätit steroider? Detta efter att han märkt hur hon utvecklat muskulaturen i både rygg och axlar.
Ellinor var också med på ett VM i Californien i februari och tog medaljer, 1 guld och 2 silver.
En helt otrolig upplevelse. Alla som håller på med kettlebells är så peppande och ger lika mycket support till nybörjare som till dom bästa. Och världseliten umgås och pratar med de nya, unga som gamla. Fantastiskt kul att få träffa och titta på dom bästa. Och så otroligt kul vi har i vår klubb. Vi är olika personer men har en bra kemi med mycket humor.
Framtiden då. – Mitt mål är att kunna lyfta 2 x 16 kg i 10 minuter i höst. Vi får se hur det går, avslutar hon.
Sacke Danevad, 58
Sacke hade en aktiv ungdom med fotboll, pingis, hockey, badminton och skidåkning. Men när han var 25 år gick korsbandet av och han kom inte tillbaka till fysisk aktivitet. I stället blev det jakt som fritidsintresse. Men när han gick mycket så svällde knät upp så aktiviteten gick ner ännu mer vilket fick till följd att vikten gick upp till 118 kg i 40-årsåldern. När han var 50 gick han på en diet som innebar inget fikabröd, läsk, socker och mindre kolhydrater. På ett år gick han ner till 90 kg. Men när han sen lämnade dieten och började »äta normalt« gick han upp till 110 kg och låg sedan där under några år tills han i februari 2014 drabbades av en stroke med halvsides förlamning som följd.
– Jag låg 3 dagar på lasarettet och var sen hemma i 2 månader och gick 2 timmar/dag för att få igång kroppen. Sen ville jag börja jobba heltid men det gick inte. Jag orkade inte och det susade i huvudet. Så jag gick ner till halvtid och ökade succesivt arbetstiden men var fortfarande hjärntrött, som läkarna kallade det, i ett år efteråt. Jag orkade inte med folksamlingar och stupade ner i soffan direkt efter jobbet.
NYBÖRJARPASS
Bengt Andersson, som vi tidigare berättat om, driver Kniva Bygg och kom hem till Sacke för att hjälpa honom att snickra på huset då han fortfarande inte kunde titta upp utan att bli snurrig.
Han föreslog att Sacke skulle prova på kettlebells så han gick på ett nybörjarpass och fastnade direkt.
– Jag tänkte att jag måste förändra min livssituation och kände direkt att det här vill jag göra. Jag kände redan första dagen att jag passade in i klubben. Och jag som trodde jag hade hyfsad kondition som kunde ut och gå i skogen i flera timmar. Men vad fel jag hade. Den var noll. Jag trodde jag skulle dö de första passen och åkte till och med till akuten en gång då pulsen inte gick ner. Men det var inget fel mer än dålig kondition.
Redan efter 3 veckor ville han prova att tävla. Inte som vi andra som börjar med 3 eller 5 minuter, utan med 30 minuter. En 16 kg kula upp och ner i en halvtimme med fria handbyten utan att sätta ner.
– Jag var tvungen att prova innan för att se om jag klarade det. Så jag tog med kulan till stugan i norrland och testade ett par vändor. Och det gick ju bra sen. 307 repetitioner i longcycle.
Han blev helt besatt och insnöad i sporten och rasade återigen i vikt. 19 kg första året. Han hade även nu tagit bort läsk och fikabröd. Han har nu tränat i två år och känner sig som när han var 30. Pigg efter jobbet och har hur mycket energi som helst. Träning är den bästa medicinen för att hålla sig frisk, tycker han. Och barnen tycker det är bra att han tränar. – Du kan leka i flera timmar med barnbarnen. De andra mor- och farföräldrarna verkar inte orka alls och ser så gamla och stela ut jämfört med dig, säger hans barn.
TÄVLINGSINSTIKT
Han får också utlopp för sin medfödda tävlingsinstikt då han flitigt deltar i tävlingar. Senast i Californien i februari. När man efter 3 dagar räknat ihop allting så stod Sacke som segrare, strax före nämnda Bengt Andersson, med en jättebuckla i veteranklassens lättviktsdivision där man använder 16 kg:s kulor.
– Jag trodde det inte var sant. Lilla Sacke från Falun i ett VM. En helt fantastisk upplevelse. Och så mycket nya vänner från hela världen man fick i ett nafs. Och vilket gäng vi är i klubben. Vi skrattar mycket, är småjävliga mot varandra men samtidigt väldigt ödmjuka. Nu ska jag träna vidare och åka tillbaka till Californien nästa år. Vilken resa man har gjort, avslutar han.
Text och foto: PER OLHANS
