Gulddoftande 30-årsjubileum
väntar på Monika i Kanada
GRÄNGESBERG
Hon gjorde det igen! 61-åriga Monika Norberg från Grängesberg kan nu titulera sig Europas starkaste kvinna. Vid EM-tävlingarna i styrkelyft i klassen +84 kg, i Vilnius i Litauen, vann hon i överlägsen stil guldet med såväl europarekord som svenskt rekord i bagaget. 1992 vann hon VM-guldet i belgiska Gent. Ett bra 30-årsjubileum med andra ord! Det doftar nytt guld!
Jag var i kanonform, berättar Monika med tindrande ögon!
Det bästa beviset på detta var att hon vid tävlingen i Vilnius i mars noterades för tre europarekord och ett svenskt rekord i de olika delmomenten och sammanlagt.
Ändå grämer jag mig för marklyftet. När jag gjorde 156 kilo var det visserligen nytt e-rekord men jag borde ha gått direkt på världsrekordet på 160,5 kg. Jag hade klarat det i den form jag var i men tyvärr hade jag inga fler försök kvar.
Men nu har jag något att se fram emot i oktober när VM avgörs i St. John på Newfoundland i Kanada. För dit ska jag bara åka, betonar 61-åringen med bestämd blick!
BEREDD ATT LÄMNA
Det vore märkligt om inte förbundet nominerar en nybakad europamästare till Kanada-VM!
Man kan tycka så, men besked får jag först någon gång i juli. Det vore underbart att kunna avsluta karriären med ett nytt VM-guld. Nästan på dagen 30 efter triumfen i Belgien.
För att återgå en kort stund till EM-tävlingen så var det med stor tveksamhet som Monika ändå ställde kosan till Litauen.
Ryssarna hade gått in i Ukraina några veckor innan och ingen visste vad galningen Putin kunde hitta på. Min dotter vädjade att jag inte skulle åka. Efter kontakt med förbund och ambassad så blev det ändå en resa.
Under marsdagarna i Vilnius var hon dock hela tiden uppdaterad på händelserna i Ukraina.
Så var det och jag hade för säkerhets skull växlat till mig en rejäl sudd med euro om det skulle bli några snabba förändringar. Jag hade tagit en taxi och lämnat regionen så fort som möjligt. Helt klart hade jag dragit om situationen hade krävt det.
FICK COVID
Stor dramatik var det även någon månad innan EM.
Trots att jag tagit tredje sprutan mot covid blev jag sjuk. Riktigt dålig under några dagar och jag trodde att det var kört med EM.
När jag tog några steg blev jag helt slut. Hade det varit en sport med mycket rörelser som väntade hade det aldrig fungerat.
Som Sport i Dalarna redan omtalade i vinterutgåvan av denna tidning har Monika en närmast magisk meritlista att se tillbaka på. VM-guld, EM-guld, VM-silver, EM-silver, VM-brons, EM-brons, NM-titlar och drygt 30 svenska rekord och sex SM-guld under sin tid i Ludvika Styrkeklubb.
Att hon är suverän i Europa vittnar prispallen om. Hon var 32 kilo före tvåan och landsmaninnan Ann Jonsson och 95 (!) kilo före trean Britt Scheldberg från Norge!!
Men det blir värre i VM, siar Monika. Jag vet en liten kubistisk brittisk lyftare som är grymt stark. Även tjejerna från USA och Kanada har säkert hårdtränat inför VM. Men förmodligen slipper jag motståndare från Ryssland och Belarus.
Jag går in och gör mitt bästa så får vi se vad det slutar.
DYR RESA
Notan för en VM-tur blir inte billig. Runt 30 000 kronor handlar det om. Trots Monikas enorma meritlista och stora möjlighet att ännu en gång hamna högst upp på prispallen får hon ingen ekonomisk stöttning från sitt förbund.
Så är det. Förbundet bryr sig inte om oss veteraner. Vi måste ta allt ur egen ficka. Vad jag hoppas på nu är välvilliga sponsorer som i varje fall kan hjälpa mig en liten bit på vägen.
Att den välmeriterade och starka kvinnan från Hagvägen i Grängesberg kommer väl förberedd går inte att ta miste på. Musklerna sitter där de ska.
Jag har aldrig fuskat med träningen men kommit på att jag mår bättre av att vila lite på äldre dagar. Nu tränar jag tre dagar i veckan med hög kvalitet. Övriga dagar måste jag vila.
Hennes tidigare tränare, Ove Asmola i Ludvika SK, uttryckte sig så här om Monikas chanser i VM:
Hon har alla förutsättningar att vinna. Monika är som skapt för den här sporten både kroppsligen och med sin mentala styrka!
Bäva månde konkurrenterna i St.John i oktober!! Här kommer Monika från Grängesberg med guld i sikte!
Text och foto: HARALD LOHSE
