Toppfält: innehåll
Malin är Uppväxt På Hästryggen

Malin är uppväxt på hästryggen

ENVIKEN
Här är tjejen som har varit fast för sporten sedan hon var liten: Malin Malmling, 25 år, bor i Enviken 3 mil norr om Falun med sin sambo och hund. Jobbar på ICA Maxi i Falun. Hon är verkligen en hästfreak av rang!

Malin Malmling med hästen Chili hemma i Enviken.
Malin Malmling med hästen Chili hemma i Enviken.

Malin satt på en hästrygg redan som 2-åring, sedan var hon fast. Sex år gammal fick hon sin första häst, hästen hette så ovanligt som Alf och för Malin gick då en dröm i uppfyllelse. Hon började tävla och representerade Dala Western Riders, en klubb hon fortfarande tillhör och tävlar för. Westernlektioner fick hon i Svärdsjö och i takt med att hon växte så såldes hästen. 11 år gammal fick hon en ny häst, Hermes en arabvallack. Hon skolade själv honom till westernhäst och efter många framgångsrika år tillsammans tog hästen 2015 farväl med galopp till hästhimlen. Tillbaka till 2014, då hade Malin köpt sin nuvarande häst, Qalms Red Hot Chili, eller bara »Chili» som han kallas, en reiningstammad quarterhingst! Det var en unghäst hon fick utbilda själv, en häst som var så nära en vildhäst man kan komma.
Chili hade växt upp i en flock med hästar och nästan inte alls haft kontakt med människor. Men med god hjälp av hästen Hermes (innan han dog), har Malin lyckats uppfostra och utbildat Chili till vad han är idag. Snart börjar tävlingssäsongen 2017. De kommer att tävla i flera olika grenar, men har siktet inställt på de högre klasserna i reining. Hennes stora dröm är att kunna livnära sig på hästar genom att hålla lektioner, träna hästar och avel.

Westernridning
Det är en ridteknik där hästen och människan ska samverka avslappnat. Ridstilen har sin grund i vilda västerns cowboys i Amerika under 1700- och 1800-talet.
I westernridning ingår flera olika grenar och moment, där hästen och ryttaren ska samarbeta. Sporten är stor i USA och växer även i Sverige.
I Dalarna finns tre klubbar med sporten på programmet, Dala Western Riders Borlänge, Insjön och Avesta ridklubbar. I länet finns runt ett 100-tal aktiva. De vanligaste raserna inom westernridning är quarterhästen, painten och appaloosan. Hästen är byggd för vara snabb, vändbar och lyhörd.
Man strävar efter att låta hästen göra egna val och kunna arbeta självständigt eller styras med små medel. I motsats till klassisk ridning används bettet sällan eller aldrig för att styra hästen. På en tränad häst rider man med båda tyglarna i en hand! Detta kommer ursprungligen ifrån att man som cowboy ska ha den andra handen fri att till exempel kasta lasso med. Det finns olika sorters sadel man använder, sadlar som är anpassade för olika grenar.  Här några tävlingsformer, och med något exempel i den tävlingsformen.
1. Boskapsgrenar. Man vill visa att hästen har vallinstinkt. Den ska på egen hand hålla en kalv åtskiljs från resten av hjorden.
2. Ridgrenar – består av flera olika tävlingsformer som liknar dressyr.
3. Tidsgrenar – en kalv ska fångas med lasso. I Sverige är det förbjudet att fånga levande kalvar, istället används en »dummy«, en kalvdocka som dras efter ett fordon.

Malin och hästen Chili är ett framgångsrikt par.
Malin och hästen Chili är ett framgångsrikt par.

Kuriosa. I westernfilmer händer det att en cowboy kommer till saloonen och nonchalant slänger tygeln över ett räcke utan att binda fast, och hästen står kvar! En myt? Nej, metoden fungerar, ibland fanns inget att binda hästen i därför vandes hästarna vid att stå still om tygeln låg på marken, det kallas för »ground-tie«.

Text och foto: ERIC ”JOKKE” LUNDIN

Knapp, skrolla upp