Minnen från gamla ”Koppis” i Falun

FALUN. Många är de falubor som någon gång besökt gamla ”Koppis” (Koppar­vallen) under den tiden då det spelades allsvensk bandy och arrangerades skridskotävlingar. Än idag är det många som menar att detta var den optimala arenan då det gällde trivseln för vintersporterna. Jag håller gärna med om detta. Många av Faluns bandyspelare och hastighetsåkare kom också att få sin uppfostran inom sin sport på gamla ”Koppis”. Jag skall här försöka återge varför det blev så.

Från början var isbanan en ren bandyplan på 1940- och inpå 1950-talet. Den byggdes sedan ut till en 400 meters bana och försågs även med ny belysning. På ”Koppis” var det naturis som gällde. Meningen var att det skulle byggas konstfruset och det samlades också in pengar i Falun för detta. En stapel på gamla Holmtorget visade hur mycket pengar det fanns. Om jag inte minns fel fanns det över 200 000 kr.
Tyvärr förskingrades dessa pengar och därmed gick den konstfrusna banan om intet. Konstfruset blev det först när Lugnet byggdes. Av någon konstig anledning fanns det alltid is på ”Koppis”. Den som ordnade detta var Oskar Sandmark som var vaktmästare. Oskar var tidigare bandyspelare i Falu BS och hade fin känsla för isen. Om det var mycket kallt så använde han ofta varmvatten i spoltunnan på bilen.

OSKAR FIXADE ISEN
Vid EM på skridskor 1955 fixade Oskar åkbar is trots snöblandat och varmgrader. Efter EM tog skridsko­åkningen fart med många goda åkare som Stig ”Heja” Olsson, Lars Grönlund, Sune Östlund, Dag ”Bokis” Holmgren, ”Kula” Dahlin med flera. Tidigare var det bandyn som dominerade.

Många är de bandy­spelare i Falun som vuxit upp på ”Koppis” och bytt om kläder i den gamla anrika lilla röda stugan. Listan på spelare skulle bli mycket lång men en stack ut lite extra och det var ”Bempa” Ericson.
Skall återkomma om detta. Jag nämnde tidigare Oskar Sandmark. Han hade också en tvillingbror som hette Bror. I början av -1950 talet kom dessa tvillingar tillsammans med Falu-Kuriren att starta skolbandyn i Falun. Dessa turneringar genomfördes alltid på ”Koppis”. Det var från dessa turneringar som det växte fram mycket fina spelare då alla skolor i Falun kom att deltaga.

Då Oskar och Bror var engagerade i Falu BS som tränare och ledare var det också de som upptäckte vilken talang ”Bempa” var trots sin ringa ålder (13 år). Det var också Oskar som myntade smeknamnet ”Bempa”. Men vi får inte glömma Håkan Sundin. Redan då oerhört skridskoskicklig och i mina ögon fullt i klass med ”Bempa”. Och vilken oerhört fin ledare han blev.

ALLTID ROLIGT
Men trots ”Bempa” glömde Oskar och Bror aldrig bort oss övriga ungdomar. Det var alltid lika roligt att komma till ”Koppis” och få träna under Oskar och Bror. Det lag som under ett antal år stack ut lite extra vid skolbandyn var Elsborg, där ungdomarna kom från Västra Skolan. När skolbandytiden var över var det många ungdomar som plockades över till Falu BS ungdomsverksamhet. Först till pojklag, juniorlag och A- lag.
I mitten på -50 talet startade också pojklagsturneringen i Dalarna där alla kända bandyorter var med och finalspel gick på ”Koppis”. Här togs det också ut det första lag som skulle representera Dalarna för spel mot Värmland på anrika Tingvalla i Karlstad. Ledare för laget var mycket skicklige Bernt Larsson från Rättvik.

Laget kom att innehålla många fina spelare som Ove Ark från Rättvik, Hans ”Pudding” Stenberg från Grycksbo, Stig ”Lillmassa” Johansson från Borlänge spelare som sedermera kom att finnas i representationslag i länet. Från Falun kom ”Bempa” och undertecknad att deltaga. Att få representera Dalarna var för oss som uttagna mycket stort. Att det var ett mycket starkt dalalag visar också vinsten med 5-0.
På mitten av -50 talet fick man som grabb på ­”Koppis” uppleva många fina lag och spelare bl.a. Örebro med Olle Säv, ”Stockis” Khilgård, Orvar Bergmark, IFK Rättvik med Einar Tätting, Dalarnas då störste spelare med flera. Men man fick också uppleva hur Falu BS först ramlade ur div. 1, året därpå div. 2 och ner i div. 3. Det blev nu läge att bygga upp ett nytt lag genom att satsa på många unga spelare. Tyvärr fanns inte ”Bempa” med då han tidigare värvats till Huge i Gävle.Vi var nu många unga spelare som fick chansen i nya Falu BS men med god hjälp av en del gamla spelare som Sture Kunns, Ragnar Ljunggren, Åke Green, Gunnar Nygård, Bertil Pettersson för att nämna några. Säsongen i trean blev nu bara ettårig. Nu inleddes också en ny era inom bandyn då vi kom in på -60 talet och div. 2 spel och sedermera div.1. Många nya spelare tillkom, bl.a. flyttade ”Bempa” hem från IK Huge. Bandyn kom att leva kvar ännu några år på gamla ”Koppis” innan det var dags att flytta till konstfruset och Lugnet. Tyvärr försvann hastighetsåkningen då det inte kom fram några nya åkare.
Jag har här på äldre dagar försökt återge den atmosfär som fanns tidigare på ­”Koppis” och som jag säkert tror många skulle vilja uppleva igen.
Text: BENGT DAHL
Fostrad i Falu BS