Minnen från Saxviken – gifte mig i Mora kyrka mellan försök och finalen

MORA
Saxviken i Mora borde kulturmärkas som en stor idrottshistorisk mötesplats. Och med en staty av Gunnar Faleij. Plötsligt blev Mora och Saxviken ett stort centrum för racerbåtsporten med publiksiffror på 20–25.000. Och det var i Saxviken som Faleij lyckades övertyga alla bandyspelare att byta klubba till ishockey. Det var sannerligen inte det lättaste men det blev lättare när ungdomarna upptäckte att det gick fortare att skotta av en hockeyrink än en stor bandyplan.

Och ni vet hur det gick. Mora IK är Sveriges äldsta ishockeyklubb på landsorten. Tacka Gunnar Faleij. Nästa steg blev att lära leksingarna att spela ishockey. Men det kanske vi skall tala tyst om idag.
Men hur många minns att Mora var ett eldorado för alla entusiaster av racerbåtar.

Ingenjör Faleij, ja det var viktigt med vad man var på den tiden, var en driftig man med stora kontakter. Med tillverkarna av de tyska motorerna König från Berlin, med alla sina tekniska kunskaper och som en skicklig konstruktör. Och klubbens främste aktive med tolv världsrekord. Den förste svensk att nå över 100 km/timmen. Han nådde 107.8 km/timmen med en Johnson 500 cc racer. Det ökade givetvis intresset att komma till Mora som tävlande eller som åskådare.

Och plötsligt var Mora en stor utmanare till storstäderna att få arrangera stora tävlingarna. Europas Grand Prix på Saxviken är ett exempel. Det var också landskamper mot Norge och Finland. Moras bana hade alltid varit intressant internationellt då den varit mätt efter amerikanska mått och man kunnat jämföra tider och farter med vad som noterats i USA.

VANN INFÖR 40.000 ÅSKÅDARE
Mora var inte bara Vasa­loppet på vintern utan också racerbåtsporten på sommaren. Och intresset blev större och större. En rad duktiga förare i Mora kom fram. Lill-Orsa Bohlin hade i klass C, Stock Hydro satt svenskt rekord med 98,4 km i timmen.

Sport i Dalarna har träffat en av dåtidens förare, Per ”Palle” Ståbi i Orsa, 82 år ung. Han har två speciella minnen från sin karriär.
– Det var när jag vann den stora tävlingen, Sveriges Grand Prix 1962 på Djurgårdsbrunnsviken. Det var 40.000 (!) åskådare och den sändes
i teve.
– Och när jag tävlade i Mora ett år och mellan försöken på förmiddagen och finalen på eftermiddagen gifte mig med min Greta i Mora kyrka.

Gifte ni er mellan två lopp? Det var en märklig uppladdning inför en final.
– Ja, skrattar ”Palle”. Vi ville göra det i största hemlighet, vi hade bara ett par bröllopsvittnen med oss. Men sedan gick ryktet och till finalen så var det stor uppståndelse kring oss. Och då gick det heller inte så bra i finalen.

Men han fick sin hustru i alla fall. Det var väl seger nog. När du vann på Djurgårdsbrunnsviken, var det stora prispengar?
– Nej, men jag fick en kamera. Den blev senare stulen när jag hade inbrott i bilen.

Hur var det med sponsorer?
– Vi hade gratis tändstift från Bosch…

HEMLIG TIDTAGNING

Det gällde att vara litet uppfinningsrik med sin båt, Palle tävlade i klassen CS, standardklassen. Palle hade ett tidtagarur gömt i en sönderskuren tennisboll, gömt för att inte konkurrenterna skulle se hur han effektivt komma i bästa fart från föraruppställningen fram till startlinjen. Inte riskera att ha tappat fart eller riskera att komma så snabbt att man blir diskad. Under träning hade han mätt upp med stoppuret hur han skulle komma i rätt fart och accelerera vid starten. Vi hade också fått hjälp av Faleij med slipning av propellern för att effektivt runda bojarna.

Till sist några rader om den elegante och kunnige Gunnar Faleij, född 1909 död 1998 som i sin vita overall var den store dirigenten vid Saxviken. Gunnar Faleij blev också ordförande i racerbåtförbundet SVERA som han 1962 lyckades få med i riksidrottsförbundet.
– I en minnesruna om Jan Simons i förra numret av Sport i Dalarna skrev jag att det finns tre personer som kan gå under epitetet Mr Mora. Det var Anders Zorn, Mora-Nisse Karlsson och Jan Simons. Nu kom jag på vem jag glömde: Gunnar Faleij.

Text: STELLAN KVÄRRE
Foto: ROLF HAMMAR