Parvelrännet – skidloppet som har ett evigt liv
DALA-JÄRNA
Vi skriver den 25 januari 1948. Skådeplats var åkern bakom Fjärsmans-Alberts gård i Dala-Järna. Och bygdens ungdomar hade samlats för första upplagan av Parvelrännet. Allt sedan dess har skidloppet årligen arrangerats första söndagen efter Vasaloppet. I vinter väntar 70-årsfirande.
Vivianne Samuelsson, 81, och Börje Berglund, 80, var två av fyra klassegrare premiäråret.
»Jag cyklade till startplatsen. Jag hade ett par Hedlundsskidor som jag knöt ihop med ett snöre, som jag sedan fäste i cykelns pakethållare«
berättar Vivianne Samuelsson och fortsätter:
– Jag var tolv år då och skidåkning föll sig naturligt. Vi hade nämligen ingen egen väg fram till stora vägen, så då gjorde vi skidspår över åkern istället. Jag höll väl på med skidåkning tills jag började i realskolan.
BARA SKIDOR
Börje Berglund var elva år vid sin seger premiäråret.
»Skidor var det enda man sysslade med som barn.«
– Men mest gillade jag backhoppning och jag var med i SM på hemmaplan 1957 då tävlingen avgjordes i Grötholen, berättar Börje.
Dagens upplaga av Parvelrännet omfattar klasserna -6 år, 7-8, 9-10, 11-12 år. Parvelrännet har alltid samlat bygdens och utsocknes ungdomar. Ett år startade över 400 tävlande, medan senaste loppet lockade 130 tävlande.
Loppets historiska arv är intressant och fängslande och allt startade i bordtennisklubben BTK Frejs regi.
Klubbens ekonomi var klen och nytt bordtennisbord stod på önskelistan. Då tyckte diversehandlare Gunnar ”Höken” Larsson och slöjdlärare Ragnar Morling att man skulle arrangera ett skidlopp och även diverse lotterier för att förbättra klubbens ekonomi.
Sagt och gjort och efter att BTK Frej några år senare gått upp i Dala-Järna IK har skidfesten rullat på.
– Parvelrännet har blivit en hemvändardag för många, berättar klubbens tidigare styrelseledamot, Anneli Ström och bjuder på en anekdot.
– Föräldrarna vann en tupp i skidlotteriet. Men tuppen kom aldrig överens med farmor, så hon nackade tuppen.
STORT PRISBORD
Parvelrännet är även erkänt för sitt dignande prisbord. Till och med premiärårets andrapris, Nils Karlsson-bindningar, var guld värd.
– Jag delade andraplatsen med Hilding Sundkvist, men han vann lotten och fick välja först och tog bindningarna. I förtvivlan flydde jag från prisutdelningen, men väl hemma ringde ”Höken” (Gunnar Larsson) och sa att jag kunde komma ned till affären och hämta ett par bindningar, berättar Stig Berglund (storebror till Börje Berglund).
Legenden Gunnar ”Hulån” Larssons skidkarriär fick sin början i Parvelrännet.
– Jag tror det blev tre segrar och den första var 1953 i klassen 7–8 år, erinrar sig ”Hulån” och fortsätter:
– Tänk bara vilken skillnad det var när man skulle valla skidorna mot i dag.
»Förr vallade man hela skidan men nu finnes även vallningsfria skidor.
– Utveckling och material går framåt, synd bara att det blivit lite för dyrt.
– Jag vill passa tillfället och ge ett beröm för Gunnar ”Höken” Larssons stora idrottsintresse som betytt mycket för sporten i Dala-Järna.
Vad Parvelrännet betytt för skidsporten är garanterat oomtvistligt.
PARVELRÄNNET
Segerstatistik:
Sven-Erik Danielsson, 8 segrar
Hugo Ström, 7 segrar
Gunde Svan, 6 segrar
Skidlegender minns Parvelrännet
Gunde Svan, 55:
– Första året jag var med var nog för femtio år sedan. Och då fick jag storstryk av tjejerna.
– Jag var blyg och vågade inte åka själv runt banan så mor gick bredvid.
– Åke Gyllenvåg var speaker och ropade åt mig: ”Skit i morsan Gunde, du åker alldeles för sakta!”
– Sista året jag åkte var jag tolv år. Jag var inte frisk men åkte ändå.
–Jag låg tio, tolv sekunder efter ledaren, som jag tror var Göran Ivars. Hans ena truga fastnade runt skidspetsen och han ramlade två eller tre gånger i spurten och jag vann.
Sven-Erik
Danielsson, 57:
– Första loppet åkte jag som fyraåring. Jag var fem år när jag vann första gången, så därför är mina totalt åtta segrar i loppet svårslaget.
– Det är bra att det finns ett lopp även för de yngsta. Samtidigt ett måste för bredd och topp. Det är flera duktiga åkare som börjat med Pavelrännet.
– En grej jag minns var ett år då man kunde bli stoppad vid järnvägsövergången på grund av passerande tåg. Tiden korrigerades dock för de som drabbades.
Text och foto: PER-ÅKE GRANLUND
