Petra och Marcus har satt Älvdalen på löparkartan

ÄLVDALEN
Älvdalen har blivet en bygd dit människor kommer för att springa. Ultravasan längsta sträcka går genom Älvdalen. Idre Fjällmaraton är etablerat och i Älvdalen arrangeras Sportkullan Adventure Sprint.
I Älvdalen finns också Sweden Runners med paret Petra och Marcus Ekenstierna som verkligen fått svenska löpare att söka sig till Älvdalen.

Tillfälligheter, en canceroperation, bittra arbetskollegor, en tung dag på jobbet och less på ekorrhjulet. 

Petra Ekenstierna hade gått igenom en tung cancerbehandling och var på väg att kämpa sig tillbaka till livet.

TILLBAKA TILL LIVET

En väg tillbaka till livet blev löpning.

— Jag hade sportat, men inte något särskilt och inte någon löpning, berättar Petra Ekenstierna.

Tillsammans med maken Marcus bodde paret i Trelleborg. Båda hade jobb, de var nygifta och hade familj och vänner i södra Skåne.

För att få kroppen att fungera anmälda sig Petra till ett 10 kilometer långt lopp. Målet var att klara loppet på en timme.

— Det gick att välja mellan att klara loppet på 30 minuter eller 60 minuter, berättar Petra.

— 30 minuter insåg jag att var helt omöjligt att klara. Men 60 minuter borde jag klara milen på, det genom att gå och jogga om vartannat.

Marcus tillbringade gärna tiden vid sidan av jobbet på soffan. Idrott eller löpning var liksom inte hans grej. 

— När jag väl kom till start och upplevde stämningen bland alla i startfållan så insåg jag den glädje som fanns i den stora gruppen. Alla var så glada och positiva, minns Petra.

JOBBET

Annat var det på jobbet, omgivna av bittra människor som knappast spred glädje. 

Nu i startfållan låg det glädje och förväntan i luften.

— När starten gick så började jag jogga och det var en sådan positiv atmosfär så jag joggade och sprang hela loppet utan att gå. Tiden blev strax över omöjliga 30 minuter.

Det loppet fick Petra att knuffa Marcus ur TV-soffan. Paret behövde en morot, en halvmara blev det första målet och nu var löparintresset väckt.

Den perfekta utbildningen 

Samtidigt saknade Petra glädjen på jobbet och började fundera på att testa något annat. Något annat kom att bli äventyrsutbildningen på Älvdalens utbildningscentrum.

— Jag sökte flera utbildningar och hade egentligen inte riktig koll på vad jag sökt. Jag minns att jag kommit in på en eventutbildning. Då ringde Dennis Franzén från skolan i Älvdalen och berättade att jag kommit in på deras fjäll- och äventyrsutbildning.

— Älvdalen var ligger det funderade jag och tackade snabbt nej, men sedan googlade jag utbildningen och inså vilken häftig utbildning det handlade om. Rena drömutbildningen för min del. 

Petra ringde Marcus och sa att de skulle bli särbos för hon skulle flytta till Älvdalen och börja plugga.

— Marcus sa bara att jag skulle ta det. Han jobbade då som byggledare på ett byggföretag och hade haft en dålig dag på jobbet, så han bestämde sig för att säga upp sig och följa med till Älvdalen.

— Allt hände på bara någon timme och jag ringde skolan och ändrade mig. 

Sedan åkte de till ett löplopp, parets första Back Yard Ultra, i Grebbestad.

— Efter loppet bestämde vi oss för att ta svängen förbi Älvdalen för att se vad vi gett oss in på. Jag hade en utbildning som väntade och Marcus ingenting. Inte heller hade vi någon bostad.

I Älvdalen parkerade de bilen i centrala byn och klev ur.

HÄR VILL JAG BO

— Det var helt ljuvligt och jag hörde hur en bäck porlade, då insåg jag att här vill jag bo.

Personal från skolan mötte upp fast det var helg och visade oss runt. Marcus som då var utan jobb erbjöds en plats på utbildningen efter ett avhopp. 

— Han som var så långt från en fjällmänniska man kunde tänka sig skulle nu börja utbildningen på fjäll- och äventyrslinjen, skrattar Petra.

Två veckor senare flyttade de till Älvdalen, lagom för att Marcus skulle hinna löpa Ultravasan.

— Allt gick så fort och tur var väl det, nu fanns det ingen tid att fundera, konstaterar Petra.

Huset i Skåne hade hyrts ut och paret hade flyttat till Älvdalen redo att börja plugga.

På plats i Älvdalen löstes alla problem.

— Daniel Nyström var mäklare och hade hört att vi behövde någonstans att bo, så han erbjöd oss ett hus som var hans. Där kunde vi bo tillsvidare. Ett helt fantastiskt hus som gjorde att vi snabbt älskade Älvdalen.

Nästa steg mot parets etablering i Älvdalen var att de fick ett uppdrag att arrangera ett löplopp i samband med sommarveckan ”Älska Älvdalen”. Då var de samtidigt igång med att arrangera sitt första Back Yard Ultra i Skåne. (En bana på 6706 meter ska löpas på en timme. Sedan väntar ett nytt varv. Vinner gör den som löper flest varv.)

— Vi hade ju konceptet klart för oss och kopierade det till Älvdalen, så det blev vårt första arrangemang.

Startade företag

På skolan handlade det sedan om att starta ett ”låtsasföretag” och driva det.

— Vi hade ju redan startat en enskild firma och vår lärare Marit Norin lät oss istället utveckla det företaget.

Det företaget handlade om att arrangera olika evenemang med inriktning på löpning, något som sedan ledde till att Älvdalen också fick en renodlad löpbutik.

— Bitarna föll snabbt på plats och vi fick sådant stöd från alla och en så bra utbildning, berättar Marcus, som flyter in i samtalet efter att ha hjälpt en kund med nya löparskor.

— Skolan och inte minst Dennis Franzén gav oss kunskap om väldigt mycket som är viktigt att tänka på när man ska ordna evenemang, inte minst säkerhetsplaner.

I Älvdalen fanns då cykelloppet Tre Toppar som kom att bli embryot till extremlöploppet Uka Pain.  

Ett stadigt växande lopp med sträckor från 100 miles (169 km) för loppet Int Nod Joll som betyder ”Inte något trams” på Älvdalska.

— Det är den längsta sträckan på Uka Pain och är antagligen ett av Sveriges mest utmanande lopp, beskriver Marcus loppet som handlar om tre varv på en fem mil långa bana med bestigning av Älvdalens tre stora bergstoppar. Totalt 4700 höjdmeter.

Utöver det finns det ytterligare fyra lopp med sträckningar från 12 km till 100 km.

Loppet Back Yard Ultra hade paret med sig till Älvdalen och det har sedan blivit ett lopp som etablerat sig i Älvdalen och som löps på ytterligare sju platser i Sverige och över hela världen.

Loppen som lockar till Älvdalen

Det senaste loppet är det snurrigaste och allra minsta, ”Backen i Trädgården”.

— Det kom till när jag fick en inbjudan till ett lopp i Alperna med massor av höjdmeter, berättar Marcus.

Ovanför trädgården till villan i Älvdalen finns en ås. Genom att dra en bana uppför åsen och ner på gården ut på vägen och uppför åsen blev det en slinga på 150 meter. Springer man den 300 varv! så blir det ett ultralopp med 3300 meters höjdmeter.

Marcus galna träning hemma i trädgården blev sedan ett inbjudningslopp till löparvänner under pandemin när maxtalet var åtta deltagare. Ett lopp som löps den 1 maj varje år sedan 2021. Ett lopp med gemenskap, lek men också tävling.

— Fantastiskt roligt och ett lopp där man springer och umgås tillsammans, summerade Kenneth Löfman från Falun efter att han vann årets inbjudningslopp.

Just att samla löpare och springa tillsammans är Petra och Marcus livsgärning. Löparläger och tävlingarna i Älvdalen lockar deltagare från hela landet till Älvdalen.

— Vi vill  att fler ska få hjälp med psykisk rehab som löpningen innebär. Den ger en anledning att komma ut. Med Sweden Runners kan alla kalla sig för löpare, det handlar inte om att vara bra, sätter du en fot framför den andra i en annan frekvens än gång så är du löpare, konstaterar Petra.

Det skånska paret har nu blivit sanna ambassadörer för både löpning och Älvdalen. Flera löparvänner har följt efter dem och nu blivit älvdalsbor.

— Vi insåg direkt när vi kom hit att här vill vi bo och nu följer flera efter oss, säger Petra Ekenstierna.

Text och foto: NISSE SCHMIDT