Toppfält: innehåll
Senan En Riktig Mästerskapssimmare

Senan en riktig mästerskapssimmare

BORLÄNGE
När Borlänge Simsällskap i början av 1980-talet var Sveriges bästa simklubb var det framför allt Per ”Senan” Johansson som glänste. Han deltog i tre olympiska spel med början i Moskva 1980. Vid hans tredje OS, i Söul 1988, hade han sällskap av fotbollsmålvakten Bengt Nilsson och blivande frun, Karin Furuhed. I förra numret av Sport i Dalarna framförde Bengt Nilsson önskemålet om att få läsa om ”Senan” i vår serie Stafett-reportaget och här uppfyller vi det önskemålet.

Per ”Senan” Johansson på sin altan vid radhuset, beläget vid Dalälven.

Under början av 1980-talet var det en trio som dominerade simningens 100 meter fritt i världen. Borlänges Per Johansson var en av dem. De två andra var amerikanen Rowdy Gaines och östtysken Jörg Woithe.
– På den tiden var det inte lika många mästerskap som det när nu, påpekar Per.
OS har alltid avgjorts vart fjärde år. Även VM avgjordes vart fjärde år och EM vartannat år. Om någon skulle ta guld blev det inte mer än fem under fem år.
– Numera är det så många mästerskap att jag inte kan hålla räkningen. Under min aktiva tid fanns till exempel inte VM och EM i kort bassäng (25 meter), påpekar Per.
– Antalet grenar har också ökat. Först vid VM 1986 kom 50-metersdistansen med, tillägger han.

MEDALJ I ALLA MÄSTERSKAP
Med början 1980 (OS i Moskva) och fram till 1984 (OS i Los Angeles) tog Per medalj vid varje mästerskap, guld vid EM i Split 1981 och i Rom 1983, brons vid OS 1980 och 1984 och brons vid VM i Guayaquil 1982.
– Och så blev det också fem medaljer i lagkapper under de åren, tillägger han.
När inte Per vann så var det Jörg Woithe som tog guld 1980 och 1982 samt Rowdy Gaines 1984. Borlänge Simsällskaps tränare och pådrivare Lars-Eric Paulsson nappade på det här när Svenska Simspelen avgjordes i Borlänge i början av 1980-talet. Huvudnumret där var duellerna mellan Per Johansson och Jörg Woithe.
– Det var fart i klubben då, minns Per.
Han behövde inte åka ensam till mästerskapen runt om i världen. Vid EM i Rom 1983 bidrog Borlänge SS med ett tiotal simmare, några av dem tillhörde våra bästa konstsimmare. Per var för övrigt inte ensam om att ta medalj, kompisen Pelle Wikström var med och simmade hem medaljer i lagkapper.
– Vi slog ett inofficiellt världsrekord för klubblag på 4 x 100 meter och det lär inte vår tränare Roffe Möller glömma, säger Per.
Möller hade lovat att cykla från Stockholm till Borlänge om BSS-kvartetten simmade under 3,20, det vill säga ett snitt på 50 sekunder per simmare.
– Det gjorde vi och Möller höll sitt löfte, men han fick sällskap. Första halvan av distansen fick han sällskap av tjejerna, andra halvan tog vi killar över.

TRÄNAR SMARTARE
När Per hörde hemma bland de allra bästa på 100 meter fritt räckte det med att notera låga 50 sekunder för att ta EM-guld.
I dag räcker den tiden knappt för att ta sig till en SM-final. Vad beror den utveckligen på?
– Elitsimmarna tränar mycket smartare i dag, svarar Per.
– Nu är man mera noga med att köra kvalitet och vila emellan. De har bra koll på så att de inte kör ned sig. Startpallar, linor och bassänger har också en förklaring till att det går snabbare. Innan ”Senan” satsade helt ut på simning spelade han också ishockey i Romme­hed.
– Vi bodde i Romme så därför blev det inte Tunabro, avslöjar han.
När simningen tog över helt gick det snabbt uppåt. Vid FINA Cup 1979 debuterade han i landslaget bara 16 år gammal. Ett år senare tog han OS-brons i Moskva. Sedan höll han sig kvar i världseliten fram till andra halvan av 1980-talet. Liksom de flesta elit­simmarna flyttade Per till USA för studier.
– Det blev sex år där, fem år i skolan och sen var jag kvar ett år till.
Där fick han sällskap av två andra BSS-simmare, Janne Nilsson och blivande frun Karin Furuhed.
– Men då var inte Karin och jag ett par, det blev vi först 1988, förklarar han.

HÅRDTRÄNING
Enligt Bengt Nilsson kör ”Senan” 55 år gammal hårt med träningen.
– Det stämmer, jag tävlar förstås inte, men har tränat hårt under två och ett halvt år. Tränar minst fem dar i veckan. Träningspassen kör jag på morgnarna innan jag åker till jobbet. På somrarna tränar jag en del i Falun och när jag är på resa i jobbet hittar jag alltid en bassäng, som till exempel i Jönköping.
– Att jag började med den här träningen beror på att jag började väga för mycket, var uppe i 120 kilo. Som mål hade jag att komma under hundra kilo före midsommar och det klarade jag.
När Per var klar med studierna i USA fick han jobb vid SSAB i Borlänge och det är hans arbetsplats än i dag.
Vatten lockar fortfarande Per, inte bara när han tränar. Sedan åtta år tillbaka bor han och Karin i ett radhus vid Dalälven i Färjegårdarna.
– Vi åker mycket båt och när har vi bryggan intill vårt hus, helt perfekt, konstaterar Per till slut.

JAG VILL LÄSA OM
Vad vill Per ”Senan” Johansson läsa om i nästa nummer av Sport i Dalarna?
– Jag är god vän med Simon Hunt sedan har var tränare och spelare i Brage. Nu skulle det vara kul att läsa om hur han har det i Storbritannien, svarar Per.

Text och foto: SVEN-ERIK KARLSSON

Knapp, skrolla upp