Vem tusan är svenske Skannacker?

SOLLERÖN
Under mina 36 år på Dagens Nyheter fick jag uppleva sexton olympiska spel. Åtta sommar, åtta vinter. Nu vill jag vill delge vår läsekrets något eller några av dessa minnen.
Det märkliga är att på allra första dagen i mitt allra första OS fick jag skriva om ett svenskt OS-guld. En dalkarl dessutom.

En svensk som ingen hört talas om, inte heller bland de svenska journalisterna.

Året var 1972, platsen Munchen och OS hade precis startat. Det var förmiddag och innan journalisterna knappt vaknat kom meddelandet;
»Första OS-guldet går till Skannacker from Sweden.«

Vem fan är det, har vi nån sån undrade många och kastade sig i taxi ut till skjutbanan.

Ingen svensk sportjournalist fanns på plats vid tävlingarna i fripistol.
– Jo en. Och det råkade vara jag.

Jag var yngst i vår media­trupp och ledningen tyckte väl att jag kunde få debutera med något som ingen förväntade sig något av.

Då visste de inte vad som skulle komma.

Jag hade aldrig varit på en skyttetävling och klämde in mig på en bänk bakom skyttarna. Där fick jag sitta som fastnitad i två och en halv timme utan att ha en aning om vad som hände. Det var en faslig massa skyttar som sköt i olika omgångar.

Men jag blev av ren tillfällighet sittande bakom en svensk skytt. På en tavla stod det att han hette Ragnar Skanåker.

JAG TROR ATT JAG VANN
Han hade utnyttjat 131 av de 150 minuterna som fick användas. Vände sig om och mötte min blick. Hur gick det frågade jag. En dum fråga, hur skulle han veta det.
Men Ragnar Skanåker svarade lugnt: Jag tror att jag vann.

Långt senare frågade jag honom hur han kunde tro att han vann.
– Jag har satt personligt rekord och olympia­rekord.

Sedan började cirkus Skanåker. Jag släppte honom inte en meter, här gällde det att suga upp allt vad som sas.

Allt om denne märklige Ragnar som tidigare hette Eriksson, uppväxt i en lantbrukar­familj på gården Karlsfors i Landa by utanför Stora Skedvi.

I ett omklädningsrum sitter han och blir intervjuad av mister Svensktoppen Ulf Elfving som tydligen hoppas in som extra sportreporter. Men ingenting var ju klart. Och stackars författaren P.O Enqvist som

Expressen skickat till OS mer som en betraktare och kåsör (utmärkt sådan). Nu tvingades han att bli plötslig snabbreporter till sista upplagan på Expressen. Undrade ”varför i helvete åkte jag hit? ”

Han försökte tjuvlyssna på Elfvings frågor och stammade in till Expressen: Han (Skanåker alltså) var glad, ni kan skriva att han var förbannat glad, detta hade han inte väntat.

Författare Enqvist tänkte säga att det var en guldman i tårar, men tårar var det sista denna guldman fällde.

Detta har Enqvist skrivit i en bok om OS 1972, han förfärades av en del uttalanden denne Skanåker, fältflygare och stridsflygare bland annat i Kongo.

Själv var jag för tafatt att skriva om vad vi alla hörde Skanåker säga: ”Det är inte svårt att ha goda nerver för att överleva i det socialistiskt styrda Sverige. Inte om man måste leva med Palmes och Strängs skattesystem.”

Skanåker var mackägare i skånska Munka Ljungby och folkpartist. Gick senare över till moderaterna. Som ni förstår var det inte aktuellt med socialdemokraterna.

Nu hade det stora pressuppbådet samlats. Skanåker njöt av situationen, ovan för honom men det här passade honom perfekt. Han berättade att han blev litet nervös i början av tävlingen.
– Fredsduvor hade släppt ut innan tävlingen, och en av dem bajsade på honom. Men det betyder tur sa en konkurrent.

Och som han gick på med sin politiska agenda ”Sverige befinner sig i utförsbacken. Sänk skatten till 25 procent och skär ned de sociala förmånerna. Folk skall kunna klara sig själva, det har jag gjort i alla tider. Det har urartat med all socialhjälp hit och dit.”, sa han.

Plus mycket mer.

VART VILL DU KOMMA?
Några år senare råkade jag ut för Skanåkers vrede. Inte mot mig personligen men mot det svenska beslutet om förbud att tävla i det Sydafrika som var svartlistat av idrotts­rörelsen
Jag satte igång på hemma­redaktionen att försöka hitta var nånstans i Sydafrika Skanåker befann sig. Och lyckades på konstiga vägar per telefon nå en skjutbana utanför Sydafrikas huvudstad Pretoria. Samtalet skulle förstås handla varför Skanåker brutit mot sanktionerna att tävla i Sydafrika. Men jag började fegt med att berömma honom att han låg tvåa sammanlagt efter första dagens skytte.

Då hördes Skanåkers iskalla röst.
– Vart vill du komma egentligen?

Då fick jag stamma fram mitt ärende.
– Då skall du ha klart för dig att vi är här 30–40 nationer och tävlar. Det är bara Sverige som satt upp förbud. Hela debatten i Sverige är vänstervriden.

För säkerhets skull åkte han till Sydafrika ytterligare en gång. Ragnar Skanåker betraktades som reaktionär, men också en rebell som vågade säga vad han tyckte.

FYRA OS-MEDALJER
Och vad sägs om den här resultatraden i hans sju OS: 1-5-7-2-2-3-25. Således ett guld, två silver och ett brons. Och han har fyra VM-guld, plus en rad andra medaljer. Inte illa av en person som OS-debuterade vid 38 års ålder (och som tog pappa­ledigt vid 62 års ålder!).

Han kunde, ja han borde fått uppleva ett åttonde OS. Och därmed passerat de två svenskar som gjort sju OS. Fäkterskan Kerstin Palm och pingisliraren Jörgen Persson.
Ragnar Skanåker fick nämligen ett wild card av Internationella skyttefederationen.

Svenska Sportskytte­förbundet gav klartecken för 70-årige Skanåker. Den ende som sa nej var förbundets headcoach Claes Johansson.
Med motiveringen. ”Ragnar Skanåker har inte gjort de resultat senaste säsongen som kvalificerar honom till ett OS. Vi har hört hur högt ribban satts av andra förbund.”

Det blev tvärnobben av Sveriges olympiska kommitté trots erbjudandet av wild card.
– Vi har största respekten för det han presterat och han har naturligtvis blivit ett stort namn internationellt. Men vi kan inte som något ”tack för kaffet” nominera honom till OS vi inte anser honom kvalificerad för, sade Stefan Lindeberg, styrelseordförande i Sveriges olympiska kommitte.

Text: STELLAN KVÄRRE
Illustration: HANS JAX