Veteraner sköter spåren vid Stångtjärn

Årligen lägger ett gäng riktiga skidentusiaster ner uppemot 1000 timmar på skidspåren i Stångtjärnsterrängen.

Ett fantastiskt arbete. Här kan man tala om den ideella kraften. Vilka kämpar. Utan deras insats hade inte spåren på Stångtjärn hållit den klass som de gör idag, säger Jonas Boström på Kultur- och fritidsförvaltningen i Falun.
 Det hela startade för närmare 10 år sedan. Spåren på Stångtjärn var steniga, bitvis igenväxta och broarna trasiga.
 I bastun efter ett vinterbad väcktes tanken att göra något åt spåren.
 Jag tog på mig att leda arbetet för Falu IK. Efter 40 års pappersvändande kändes detta stimulerande, säger Bert Andersson.
 Året var 2013 och ett 25-tal entusiaster startade något som idag har gjort Stångtjärn till ett riktigt skidparadis.
 Totalt har vi lagt ner 7000 timmar och massor av slit, men samtidigt massor av glädje. Vilket kamratskap vi har och har haft, säger Bert.
 Det är så roligt att träffas och jobba med kompisar. Detta är friskvård. Och kunskapen om skidspår finns i gruppen.
 Bara att nämna Lennart ”Lelle” Eriksson som åkt 50 Vasalopp och skåningen Anders Nihlberg med sina 21.
 2016 ombildades Falu IK till en ungdomsförening och Stångtjärnsstugan såldes till Falu kommun.
 Vi ville ändå fortsätta och vi döpte oss till Stångtjärnsveteranerna. Idag är vi tio personer som träffas då och då. Allt för att Stångtjärn skall bjuda på bra spår. Det är enklare idag att fixa till spåren när vi har fått hjälp av kommun, säger Bert.
 Kommun ställer upp med material och ibland maskinell hjälp.
 Vi lägger ut stenmjöl, men med åren har det blivit mindre arbete med skottkärra och skyffel. I stället dikar vi mer och lägger ut dräneringsslangar, säger Bert.
 Barnspåret som fanns under 1980-talet har vi rustat upp och gett namnet Blåbärsrundan. 700 meter långt, kurvigt och guppigt.
I Stångtjärn finns det idag sex olika spår från 0,7 km upptill 19,9 km.
 Vi är så glada att dessa engagerade entusiaster finns och lägger ner så mycket arbete. Stångtjärnsspåren hade aldrig varit i denna klass utan Stångtjärnsveteranerna, avslutar Jonas Boström