jQuery(".vc_grid-btn-load_more a").html(' New Load more');
Toppfält: innehåll
Bengt Från Dala-Järna Blev Målvaktsstjärna

Bengt från Dala-Järna blev målvaktsstjärna

Bengt Nilsson läser förra numret av Sport i Dalarna. Där önskades ett reportage om honom i Stafettreportaget. I nästa nummer vill Bengt läsa om Per ”Senan” Johansson.

BORLÄNGE
Under några år i slutet av 70-talet och början av 80-talet hittade då allsvenska Brage massor av talanger i Västerdalarna. Den som lyckades bäst av dem var målvakten Bengt Nilsson, som var en av landets bästa målvakter och fick kröna detta med att spela med det svenska landslag som kvalificerat sig för spel vid OS i Seoul 1988.

Bengt hade växt upp i Dala-Järna och där bor skidåkarna Sven-Erik Danielsson och Lis Frost som i vårnumret av Sport i Dalarna ville läsa om just Järna-födda Bengt Nilsson i Stafettreportaget.
– Ja, jag läste det och var därför beredd på att få besök av er, säger Bengt när vi träffar honom på Äppelbogatan i Tjärna.
Det passar bra att han bor på just Äppelbogatan för det var just i Äppelbo som han gjorde sina sista matcher som aktiv.
– Ja, men jag hade hellre bott på Järnagatan som finns i samma område, tillägger han.

BÖRJADE MED TENNIS
När Bengt var i de övre tonåren var det inte alls utstakat att han skulle satsa på fotboll.
– Nej, tennis var min huvud­sport. Jag spelade med Vansbro, som då spelade i den näst högsta serien i tennis, berättar Bengt.
– Det var först när jag började på gymnasiet i Borlänge som jag bestämde mig för fotboll. Jag är för hemkär och hade tvingats flytta långt bort om jag valt tennis.
Innan han värvades till Brage gjorde han också lumpen vid fotbollsplutonen i Växjö.
Brage gjorde sin första säsong i allsvenskan 1980, men det året var Bengt andremålvakt bakom Bernt Ljung. Det blev bara två matcher för Bengt det året.
Brage värvade friskt från Västerdalarna under några år. Förutom Bengt kom också Lars Gyllenvåg, Ola Sigfrids, Thomas Hultgren, Per-Åke Nilsson och Mats Hillgren från Vansbro med omnejd. Alla fick pröva på allsvenskt spel.
– Det måste ha funnits massor av talanger i Västerdalarna då, men jag har ingen förklaring till varför, säger Bengt.

FANTASTISKA ÅR
När tränaren Rolf Zetterlund flyttade till AIK 1981 tog han med sig Bernt Ljung dit och Bengt Nilsson var självskriven efterträdare i Brage.
»Det var några fantastiska år.«

Västerdalarna finns med trots att Bengt Nilsson bott större delen av sitt liv i Borlänge. Hans villa är belägen vid Äppelbogatan.

– Vi spelade cupfinal mot Malmö FF, men då fick jag nöja mig med att sitta på bänken och så tog vi allsvenska bronsmedaljer både 1080 och 1981.
När Bengt blivit ordinarie vägrade han släppa den platsen och fram till att han gjorde sin sista allsvenska match 1988 spelade han inte mindre än 172 allsvenska matcher.
Han tillhörde landets fem bästa målvakter och tog därför platsen som målvakt tillsammans med Örgrytes Sven Andersson i OS-laget som kvalat sig till OS i Seoul.
– Ett minnesvärt år. Dels var det fantastiskt att få vara med i ett OS även om jag inte fick spela någon av matcherna där, säger Bengt.
– Innan vi åkte till Seoul spelades också en match mot Brasilien på Råsunda, en match som jag aldrig kommer att glömma.
Matchen slutade 1–1 och Bengt vaktade målet i andra halvlek och höll nollan då.
– En poäng från den dagen var att juniorlandslaget spelade en förmatch och målvakt i det svenska laget var Jens Lissel. Vi var alltså två killar från Järna som uppträdde på Råsunda den dagen, berättar Bengt.
– Och på tal om Järna. Vid OS i Seoul var vi också två från Järna som deltog. Den andre var friidrottaren Jonny Danielsson. Två från Järna i ett sommar-OS. Det hade varit mera normalt om det varit i ett vinter-OS, säger Bengt.

FORTSATTE I VANSBRO
När Bengt vid 31 års ålder lämnade Brage trodde han att fotbollskarriären var över.
– Så blev det inte. En tid senare ringde Tore Svensson från Vansbro. De hade fått problem när målvakten Jens Lissel brutit ett finger. Okej, jag ställer upp under hösten sa jag, men blev tre och ett halvt år, säger Bengt med ett leende.
Karriären slutade inte där heller. När Äppelbo tagit steget upp i division 3 och när man fick målvaktsproblem övertalades Bengt att hjälpa dem.
– Men nu är det definitivt över. Kroppen hade nog orkat med något år till, men inte huvudet, förklarar Bengt.
Han nöjer sig med att åka rullskidor med några kompisar på jobbet.
– Det är en runda på 17 kilometer, men när jag fick en hjärtinfarkt för tre år sedan tvingades jag ta det ännu lugnare, avslöjar han.
Men det har varit idrott i alla fall. Dottern Madeleine tillhörde svenska eliten i stavhopp med deltagande i Finnkampen och två SM-brons.
– Så det blev idrottsresande då också, både i Sverige och utomlands
Längdskidåkning följer han gärna av en speciell orsak.
– Jag är morbror till Maja Dahlqvist och när hon tagit sig upp i eliten har mitt intresse blivit ännu större, påpekar Bengt.
Skidor har intresserat Bengt tidigare också eftersom systern Marianne (Majas mamma) också var nära svenskeliten några år.

JAG VILL LÄSA OM
Och så var det Stafettreportaget. Där är Bengt helt klar på vem han vill läsa om i nästa nummer av Sport i Dalarna.
– Jag vill läsa om hur det står till med ”Senan” (Per Johansson) i dag. Har hört att han är i gammalt gott slag. Vi träffades en del vid OS i Seoul då både ”Senan” och hans fru Karin deltog, avslutar Bengt Nilsson.

Text och foto: SVEN-ERIK KARLSSON

Knapp, skrolla upp