Stellans OS-minnen – Då klev Stefan upp ur Patriks skugga

I mina två tidigare OS-krönikor har jag berättat om min första guldmedaljör (Ragnar Skanåker 1972) och min största (Bernt Johansson 1976). Nu kommer jag med min sista (Stefan Holm 2004).

LEKSAND. Tvärstopp för barn- och ungdomsidrotten under coronan. Nej. För Leksands Ridklubb blev det tvärtom. – Vi har haft fulla grupper. Men drivit verksamheten med tuffa restriktioner, säger Emma Danielsson, ridskolechef i klubben.

Skulle han som rankades som världens bäste höjdhoppare aldrig få stå högst på prispallen i ett stort mästerskap?
 Skulle han för alltid få stå i skuggan av Patrik Sjöberg och få utstå hans beska kommentaren. Patrik som vunnit VM-guld och tagit medalj i tre olympiska mästerskap.
 Men aldrig guld.
 Sista försöket på 2.34. Det här kommer Stefan aldrig att klara. Eller kan han vara så mentalt stark?
 Stefan klarar och hela kulle han som rankades som världens bäste höjd-hoppare aldrig få
stå högst på prispallen i ett stort mästerskap?
 Skulle han för alltid få stå i skuggan av Patrik Sjöberg och få utstå hans beska kommentaren. Patrik hans kropp utstrålar lättnad, lättnad, lättnad.
 Ribban höjs till 2.36. Stefan Holm klarar i första och sätter en oerhörd press på värsta konkurrenterna Matt Hemingway och Jamie Nieto från USA samt Jaroslav Baba från Tjeckien.

I PAPPAS FAMN
Ingen av dem klarar. Stefan far upp i famnen på pappan och gamle fotbollsmålvakten Jonny. River upp ur sin väska en tröja med nummer 1 på. En guldtröja som han köpt i Paris vid VM året innan och som han gömt i en byrålåda fram till det var dags för OS. Ett deprimerande VM där han ”bara” kom tvåa. Jag har inte vunnit ett silver utan förlorat ett guld sa han bistert. Vem bryr sig om ett silver när Christian Olsson och Carro Kluft vunnit VM-guld strax innan.
 Och så kom det triumf-erande från Stefan Holm och ni kan gissa i vilken riktning.
 –Jag är nu en del av OS-historien. Jag är förste svensk att vinna OS-guld i höjd. Jag är den förste manlige olympiamästaren i friidrott efter Anders Gärderud ( Christian Olsson vann sitt OS-guld strax efter Stefan ). Jag har i ett par år fått höra att jag är världens bäste höjdhoppare, men vad spelar det för roll om jag inte kan vinna. Jag har hamnat mer i skymundan av de stora talangerna Christian Olsson och Carro Kluft.
  –Jag har alltid fått slå ur underläge. Man måste veta hur det känns att förlora för att älska att vinna.
 Orden fullständigt sprutade ur Stefan när vi äntligen fick chansen att prata med honom i olympiastadions innandömen. För man står i den där jävulska mixed zon som är anpassad för ungefär tio personer. Men vi är minst det tredubbla. Och alla tevekanaler och radiokanaler har företräde.

”ÄR JAG FÖR DUM?”
När jag står där och stampar i frustration över att dyrbara minuter försvinner hör jag plötsligt en välbekant stämma bakom mig. Det är pappa Jonny som lugnt konstaterar,
 –Di töcker att pöjken min är för litten och jag är för dum.
 Jag försökte luska ut vad han menade.
 –Jo men Stefan (181 centimeter) är för liten att kunna hoppa högt. Och så har jag fått höra att han skall ha en professionell tränare och inte sin far. Som om jag inte skulle duga.
 Patrik Sjöberg är två meter lång, segraren i VM året innan, sydafrikanen Freitagf är 2.04.
 Någon hade påpekat för Patrik Sjöberg att Stefan var den i världen som hoppar högst över sin egen längd( 55 centimeter).
 –Jaha, svarade Patrik syrligt. Då får han väl börja på cirkus då, för någon sådan gren har vi inte i friidrotten.

OLIKA
De är så otroligt olika Patrik och Stefan. Patrik rebellen som det var mycket rock n roll över.Tog ett bloss och en drink när han kände för det och jag vet inte om det är sant men strax innan sitt världsrekordhopp på Stockholm Stadion gick han ut och handlade en varm korv. Det var så lång väntan. Och Patrik har stort självförtroende
 Stefan lever ett mycket mera kontrollerat liv. Inför OS i Aten levde han i bästa Gunde Svan-anda. Inte en droppe alkohol på ett år, aldrig i säng senare än halv elva på kvällen, inte en biokväll på grund av risken för infektion. Tråkigt liv kanske, Men inte för Stefan.
 Han växte upp i Fors-haga, där skulle man bli ishockeyspelare och stjärna som Nisse Nilsson. Han drömde om proffskontrakt i fotboll eftersom han i späda ungdomen gjort mål både på Degerfors och Oddevold. Men han var för kort ( där kom det ). Han vann ju inte en enda nickduell. Så han satsade på längdskidåkning på skidor. Men han var litet för klen och snön ville aldrig komma till Forshaga.
 Det blev höjdhopp, men inte för Karlstad-Göta utan för Kil. Man såg snart hans styrka, spänst, explosivitet och sitt starka upphopp. Han har hoppat över två meter i sex olika hoppstilar.
 Och hans hemsida är grundlig. Innan OS hade jag läst att han fått två parkeringsböter i hela sitt liv, båda utanför Karlstads universitet, att han tävlat både med nackspärr , gipsad arm och ansiktsförlamning.
 Innan vi lämnade OS-stadion i Aten berättade Stefan att hans sambo Anna väntade barn. Vi vet inte om det blir en pojke eller en flicka,. Jag vet bara vad Anna sagt. Han eller hon skall inte hoppa högt.
 Ni vet hur det blev med den saken. Melwin Holm är nästa stora stjärna i höjdhopp. Kanske en guldmedaljör i OS som pappa.

Text: STELLAN KVÄRRE.
Illustration: HANS JAX