Armstarke Staffan Larsson stakade in i våra hjärtan

MORA
Staffan Larsson är en av Vasaloppets stora kultfigurer. Det var han som stakade sig in i den svenska skidhistorien och i våra hjärtan. I år är han stor jubilar. Det är 25 år sedan han stakade sig igenom hela loppet eftersom en knäskada hindrade honom att använda benen.

Han blev sensationell femma efter att ha varit i ledning tills knappa två mil återrstod. Armstarke Staffan döpte vi honom till.
Numera stakar sig hela elitfältet och (alltför) många motionärer igenom de nio milen. Vem kunde ana den utvecklingen för 25 år sedan. I varje fall inte Staffan Larsson. Det är 20 år sedan som han äntligen blev den store vinnaren av loppet. Då sa han:
– Jag vill inte bli ihågkommen som en tvåa.

I februari nästa år fyller han 50 år. Han ser lika ung ut som för 25 år sedan. Vad är naturligare än att ta en bild av dagens Staffan om inte på upploppssträckan framför målet och devisen ”I fäders spår för framtids segrar”. Han borde få sträckan upp­kallad efter sig. Det var här han tappade på upploppet mot Åsarnas Peter Görans­son som hann ifatt fem meter före mål och dessutom vann en fin bil genom sin rekordtid. 0,2 sekunder före Staffan.
– Jag minns att folk blev arga för att Peter ”stulit” min seger. Men han vann på ett ärligt sätt när han jagade ifatt. Men jag blev chockad att han kom så snabbt ifatt. Ännu vid Campingen en kilometer före mål var jag i ledning, men då kunde jag se Peter komma bakom mig. Och jag kunde inte öka farten.

Men året efter kom Staffan igen som vinnare. Hade peppats hårt av sin tränare Bjarne Andersson: Du kan komma igen, Staffan. Och det kunde han.

HJÄLPER KINESER TILL OS
Ett par år efter den hägrande segern tog han stryk igen i spurten, men då av klubbkompisen i IFK Mora SK, Henrik Eriksson. Det var inte lika surt.
– Ja, det är mycket man har fått vara med om, säger Staffan stillsamt. Jag har växt upp med Vasaloppet och drömmen var att en gång få stå som segrare. Den drömmen slog in, och att få leva på skidsporten efter karriären med att ordna läger för skidmotionärer känns otroligt bra. Och en sak är klar: Du mår bra av att åka skidor.

Vi träffar Staffan vid Moraparken där han har sin bas för verksamheten att lära skidmotionärer allt om träning och där han också har sin vallaservice.
Men han är också med i ett annat spännande projekt. Att få fram en, ja helst fler kinesiska skidstjärnor till deras vinter-OS 2022.
– Det är den norska förra skidstjärnan Anita Moen som håller i verksamheten i Trysil. Jag hjälper till och åker över då och då och tränar med kineserna. De kommer från roddsporten de flesta. De satsar hårt, är på träningsläger i nio månader. De har fem olika team igång. Tre i Norge, ett i Finland, ett i Österrike

Det skall bli mäkta intressant att se vad kineserna når för placeringar i OS-spåren 2022.

Skidskytte framåt i Mora
Och hur kommer det att gå för Staffans och Johannas tre barn i skidspåren. För Erik 17, Jacob 15 och Emma 11. De är på god väg men det verkar vara skidskytte som är intressantast. Erik går på skidskyttegymnasiet i Torsby. Det finns nu en stor satsning på skidskytte i Mora och här finns som ledare bland annat en världsmästarinna, tyskan Uschi Disl som bor i Mora. Hon har meriter så det förslår, nio OS-medaljer och nitton(!) VM-medaljer.

Staffans barn har fint påbrå från hela Larsson­släkten i Oxberg. Inte bara pappa Staffan. Med Vasaloppssegrarna Sune och Gunnar Larsson, stafetthjälten i VM 1958, Per-Erik Larsson. Och farfar Hans-Erik, landslagsåkare.

Staffan Larssons seger i Vasaloppet 1999 är givetvis hans största framgång , det var för övrigt samma år som Vasaloppet fyllde 75 år och IFK Mora 90. Men det han oftast får berätta om är vad som hände 1994.
– Jag hade ramlat och slagit i knät på hösten 1993 och då låg en Vasaloppstart året efter långt borta. Dagarna innan loppet ville arrangörerna förse mig med nån radioanläggning och jag skulle kunna referera hur det kändes att åka igenom ett Vasalopp bara genom att staka. Jag skulle ju inte ha med täten att göra.

Det blev ingen radio, inga mikrofoner. Men han hade en extrastav fastsätt på ryggen. Och så började jakten mot täten. Och jösses vad han stakade.

Är det en ripjägare?
Och nog blev det jakt alltid. Han passerade bland annat världens främste skidåkare genom tiderna, norrmannen Björn Dählie. En storögd Dählie trodde när han såg staven på löparens rygg att det var en ripjägare som kom farande.

Vad var det som höll på att hända? Staffan som tränat på en handikappkälke tidigare under vintern och byggt upp sin armstyrka därifrån ledde Vasaloppet.
Men det höll inte ända fram. Janne Ottosson, fyrfaldig Vasaloppsegrare, kom ifatt tillsammans med starke norske världsmästaren Sture Sivertsen, så småningom ytterligare två starka norrmän, Vidar Löfshus och Erling Jevne.

Det var skidåkare av högsta kaliber som kom ifatt och förbi. Idag minns man knappt vad årets segrare heter, eller tvåan. Eller fjolårets. Inga namn du ser i en prislista från VM eller OS. Det är andra tider nu. Det är starka team som tar ut varandra, främst starka norska team. Årets lopp visade tydligast taktiken, precis som i cykelsporten med de fyra gulklädda norska åkarna som blockerade spåren och skickade sedan fram sin starkaste åkare till segern. Raffinerat men väldigt litet händer fram till sista kilometern. Och alla stakar och stakar hela tiden.
Inte så kul att titta på tyckte vår konung som själv åkt loppet.
– Nej, det är inte så kul att titta på, erkänner Staffan. Men det skulle kunna gå att göra förändringar, lägga en kortare slinga in mot skidstadion i Hemus, en backe där någon stark åkare kan komma loss. Och perfekta fyra spår sista fem kilometrarna. Och för att få in diagonalåkningen. Flyttbara bindningar som redan finns och därmed ett fäste som inte bromsar. Så du kan få både fäste och glid. Det går att göra förändringar.

Visst, men det är inte lätt. Stakningsfria zoner är ett förslag från förre Vasaloppsgeneralen Rolf Hammar. Det har provats med framgång i bland annat Norge. Att ha en sådan zon i första uppförsbacken efter start i Vasaloppet och i Lundbäcksbacken i Oxberg. Till exempel.
– Jag skulle vilja se att Vasaloppet vågade göra sådana förändringar, säger Rolf Hammar.

Text: STELLAN KVÄRRE
Foto: NISSE SCHMIDT